Citat:
Ursprungligen postat av silver-janne
Stackars Svenonius är en tragisk figur. Han ansågs alltid ‘konstig’ och såg också konstig ut med sitt skalliga (eller rakade) huvud. Min moster som var sjuksköterska träffade honom i yngre år, när han ännu klarade av att sköta sitt jobb. Eftersom hon var gift med en tysk och hade ett tysk-klingande namn hälsade han på henne med ett glatt ‘Sieg heil!’
Flera år innan ‘saftmorden’ kom den paranoide Svenonius i konflikt med de andra läkarna och sjukskrev sig själv. Han var emellertid inte så sjuk att han inte kunde klara av sina stora privatmottagningar i Lund och Malmö. Han var inte någon speciellt duktig läkare och vid tiden för ‘saftmorden’ behandlade socialstyrelsen ett antal anmälningar mot honom. Inte bara hade han övergivit sin tjänst, utan han hade också behandlat ett antal patienter på ett uppenbart inkompetent sätt.
Svenonius hade ett stort antal ovänner inom Malmö-sjukvården och dessa hjälpte verksamt till för att han skulle fråntagas legitimationen och avskedas. Han har nu suttit på sitt sunkiga hotell i många år. Skulle han skriva sina memoarer vore en bra titel ‘Från Saftmordsläkare till Lunds Basil Fawlty’.
I PDF:en kan man b la läsa hur han
insisterade att bli förhörd av polisen, samt att han vid förhören dök upp med ett hundratal sidor "eget bevismaterial"!
Han
insisterade också på att få vittna i Tingsrätten, fast rätten verkar inte ha tagit nått intryck av hans teorier om att hans ärkefiende Ada Holub (som enligt honom var agent åt Warsawapakten) sprang omkring på avd. 26, på nätterna med en liten flaska Gevisol.
Dessutom vittnas det ju om hur han kunde komma till jobbbet på 26:an i bilen, gå rakt igenom avdelningen och hoppa in i en annan bil, köra därifrån och hålla sig borta resten av dagen. En sann excentriker...om man nu vill vara snäll.