Citat:
Ursprungligen postat av JagHarEnLiten
Vi kan också lägga till att Walthers heder har blivit återupprättad och arbetar som läkare någonstans i Sverige. Han problem var att han hade en för svag personlighet som inte vågade ifrågasätta sin chef. Ansvaret faller tungt på honom när han inte protesterade då han fick ett alldeles för stort ansvar i förhållande till sin erfarenhet.
Han kunde ha tagit reda på hur det ska vara och slagit larm. Det är naturligtvis svårt att göra det, säkerligen även numera, och säkert svårare på den tiden med en mer auktoritär miljö, men det var hans ansvar. Svenonius var kort och gott inte tillräknelig.
En annan person jag hört alltför lite om är avdelningsföreståndaren. Var fanns hon och vad gjorde hon under den här tiden?
När jag lyssnar på radioprogrammet uppfattade jag att en vårdare på den ökända avd 26 beskrev avdelningsföreståndaren/ssk som en person som inte gjorde sitt arbete med någon entusiasm, vidare att fikapauser kunde förlängas, på bekostnad av avdelningsarbete; dvs en oproffsig avdelningskultur. En annan vårdare beskrev skillnaderna mellan avd 25, 26 och 27, där 26:an hade den sämsta avdelningskulturen enligt henne.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=3221325
På den tiden hade Malmö något av ett rekord i andel kliniska obduktioner efter vanliga dödsfall utan brottsmisstanke, men numera görs det endast undantagsvis. Rättsmedicinaren Peter Krantz som hörs i programmet säger att det inte ligger inom blickfånget att vid en vanlig klinisk obduktion ha ett brott i åtanke, att vissa fynd upptäcks först om de undersöks med just frågeställningen onaturlig död och brott. Kanske de borde ha reagerat på ett stort antal frätskador i övre gastrointestinaltrakten, på kropparna från MÖS? Dr Krantz berättar att vårdpersonalen på MÖS inte hade kommunicerat misstaken om oegentligheter på ett sätt som motiverat en annan infallsvinkel i obduktionerna.
Malmömorden 1979 framstår som en konstellation av klen medicinsk utbildning bland vårdpersonal, en dålig avdelningskultur och ett undflyende från ansvar, förutom en omedelbar gärningsman. Verkar ha varit rena motsatsen till redundans. Tyvärr kan vården än idag fungera så, i brist på en redundans genom tillförlitlig kompetens och en sund kultur så kan det hänga på enskilda förmågor att inte katastrofer (upprepade mord är förvisso extremt) inträffar.
Enligt radioprogrammet tycks obduktionsutlåtandena ha medfört att avdelningen sänkte garden, vaksamheten något. Som man frågar får man svar. Men om man inte frågar alls...