Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har (och har haft) många vänner med Aspergers, av någon egendomlig anledning. För jag har det inte själv, det är inte därför! Men kanske för att syndromet sammanfaller med både intelligens och en benägenhet att tänka själv och vara självständig, inte så gruppberoende - som jag också har.

Nu kan jag förstås inte svara för alla med diagnosen, utan bara för mig själv:

Som kille så kan jag känna kärlek å även andra känslor.
Samtidigt när man hade flickvän så var det både bultande hjärta & & lite till.
Men när man var mindre så kunde man faktiskt tänka exakt det du skriver
""Varför ska du längta efter honom om han inte vill ha dig?" "Det är väl bara att glömma honom?""

När jag hade flickvän så sade jag till henne ett antal gånger
"hittar du bättre så säg till så jag vet". Hon blev galen när jag sade så.
Dock är vi inte tillsammans sedan 6 månader tillbaka.

En del av minna vänner som jag hade när jag pluggade på folkhögskola även har AS
kunde få sådana känslor att det det även kunde bli en så har det blivit att folk
har haft en "förälskelse eller nästan en "Besatthet " över en skolkamrat m.m..

Så det är nog väldigt olika måste jag nog säga.




Sedan är jag lite nyfiken Merwinna Har du någon diagnos & vad är ett gruppberoende?
om jag får fråga om det

Tack, det verkar som att det kan vara olika, då.

Nej, jag har inga diagnoser som jag själv vet om, även om jag alltid känt mig lite udda. Men det har jag tillskrivit det faktum att jag faktiskt är ganska intelligent, och därför kunnat se igenom saker som medelsvensson inte kunnat (som invandringspolitiken, mångkulturen, fjantet med HBTQ-grupper). Och det gör ju att man blir udda i många i sammanhang - folk tycker att man är dum fast det är de som är det. När jag var yngre kunde jag även ha starka "specialintressen", och även fortfarande fast inte lika starkt, då.

"gruppberoende" - vet inte om ordet finns, men jag menade i alla fall att jag inte måste tycka lika som alla andra, inte nödvändigtvis anpassar mig för att få tillhöra en grupp, utan i så fall hellre går för mig själv om det inte passar. Jag är nöjd med mitt eget sällskap (och sedan jag fick mina barn med att umgås med dem, såklart), och det kanske är lite aspigt... men å andra sidan har jag inga problem med att umgås med människor t.ex. på en middag eller fest, när jag är motiverad att göra ett gott intryck.

Det dagliga nötandet på arbetsplatser med människor som man inte har valt och inte har tyckt särskilt mycket om (i alla fall inte alla), minns jag dock som jobbigt, periodvis. Därför är jag också så otroligt nöjd med att kunna arbeta helt och hållet hemifrån nu, och bara ha kontakt med min arbetsgivare över mail och i portalen där jag tar emot och levererar mina jobb. Och i övrigt kunna välja mitt sällskap.

Tycker det det är dåligt med organiserade träffar för personer med autism/asperger. Det har nog att göra med att vi är dåliga på att organisera sådant, så det rinner ut i sanden.

Det har nog att göra med svårigheter med mentalisering, att vi har svårt att sätta sig in i hur någon annan tänker och känner. Så då blir det lätt att man istället tar till logik och kommer med snusförnuftiga råd, istället för att ge känslomässig support.

Jo, de där snusförnuftiga råden har jag erfarenhet av!

Ja och när man är förälskad så handlar man ofta lite irrationellt, och vi med autism vill ofta förstå saker ur ett logiskt perspektiv. Men du kan säkert förklara dina känslor för dina autistiska vänner på ett logiskt sätt. Typ att du vet rent logiskt att du borde låta personen vara eftersom denne inte har känslor för dig. Men att du samtidigt hoppas innerst inne att personen ska ändra sig.

Jo.

Jag: Han har skickat en bild på sin BIL! Titta vilken FIN bil, den passar honom, den har lika mycket stil och klass som han själv! Önskar att jag fick åka med...

Min vän: Det är en BIL. Fyra hjul, motor... Och blir inte du åksjuk..?

Man ger upp.

Aha ja sen är det ju så även bland neurotypiker att man har olika perspektiv på saker och ting. Det är inte ovanligt att man går igång på olika saker. Men visst sen är det ju viktigt att man kan vara glad för någon annans skull. Att om någon skaffat en häst till exempel så kan man vara glad för att den personen finner lycka i att ha skaffat en häst. Även om man själv avskyr hästar.

En del träffar planeras b.la här; http://www.aspergerforum.se/traffar-f10.html Samt anordnar Autism Sverige en del träffar, jag var på ett par för ca 10 år sen. Men nu är jag inte aktiv medlem.

I en del autism- och aspergergrupper på Facebook har jag sett att en del styr upp träffar.

Själv är jag så introvert o tillbaka dragen, så jag har bara varit med på nån enstaka. Tycker förvisso om att träffa nytt folk, samtidigt som det känns lite svårt i början. Jag är ganska tystlåten IRL, men uttrycker mig lättare från datorn.

Det låter som de du beskriver inte bara är autister utan de är asexuella.

Hur är relationen med era föräldrar?