Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Benen är ju ganska privata anser jag. Däremot känns det rätt bra att vara nära vissa personer. Att ha någon som lägger huvudet mot axeln, är i alla fall för mig, ganska så skönt. Beror mest på vem det är faktiskt. Att krama en person jag inte känner något speciellt positivt eller är neutral inför, så är det med ganska stark motvilja jag gör det. Jag vet inte men jag har till viss del vant mig vid det lite mer nära. Tycker ändå inte om när folk lägger handen på mig eller liknande, går undan då för det mesta. Det känns alldeles för mycket på något sätt. Är det så för er också, att det känns väldigt mycket helt enkelt?

Hej flashback!
Jag har några frågor om asperger, jag hoppas att någon som har egna erfarenheter kan svara och inte dem med "konspirationsteorier".
Ska på en utredning snart och läkaren som jag träffade först trodde på asperger, men jag vet fan inte.

Kortfattat: Blir deprimerad från och till, kan vara en längre period men ibland bara några timmar. Har viss social fobi. Oförmögen att få vänner nå mer. Klarar inte av något nå mer, får ångest som fan när jag ska på föreläsningar och sånt.

Kan man lita på en diagnos?
Vad för mediciner fungerar?
Förvärrar mediciner bara allting?
Finns det någon oberoende studie som visar om något hjälper?

Det kanske blev lite rörigt, lite fel och så, men hoppas ni förstår.

Jag har Asperger. Jag har nu i princip blivit frisk efter att jag lade om min kost. Det jag har gjort är att utesluta mjölk och gluten från min diet.

Bara ett tips.

Okej, varför blev det bättre av det?

Jag är en diagnostiserad asperger och här är mina svar:

1. Det skulle jag nog utgå ifrån men räkna med att du kommer hamna i perioder av tvivel.
2. Asperger är inte som ADHD som kan medicineras bort utan är man aspie får man tänka ut strategier för att överleva främst det sociala livet.
3. se ovan.
4. Jag känner inte till någon oberoende studie utan utgår från mina personliga erfarenheter.

Det där låter som du har blivit feldiagnostiserad om du blir frisk av att utesluta mjölkprudukter. Man blir aldrig frisk från asperger utan man föds med det och dör med det.

OT: Rolig bild du har!

Har du tagit några mediciner, eller fått någon sorts behandling?

-Ja, men nej, förstår inte riktigt din varning mot med "konspirationsteorier", då du själv skrivit fyra frågor som av dig själv antagligen klassas som just sådant?

Har läst om, hört om, och själv varit delaktig ang. just sådant du skall på.
Fakta, läkemedelsindustrin tjänar miljarder/år bara Sverige på psykofarmaka och har mkt sofistikerade sätt att sälja på.

Att man ibland mår dåligt i livet är mer en regel än undantag. Det mesta har naturliga biologiska/fysiska förklaringar:

Kost/Näring
Sömn
Ej för stressig miljö
Motion
Socialt umgänge


Har du koll på dessa bitar, verkligen menar jag, så är risken att du mår dåligt mkt mindre, kan jag garantera dig. Är man trots det nedstämd/deprimerad är samtalsterapi i en eller annan form bra, och det behöver inte nödvändigtvis vara professionell vårdpersonal även om dessa är bra, ibland duger livserfarna medmänniskor lika bra.


Ska slutligen försöka ge dig korta svar på dina frågor:

Kan man lita på en diagnos? Ber dig fördjupa dig i DSM-4 och nu DSM-5 som ligger till grund för alla dessa bokstavssjukdommar, speciellt kan du läsa vad upphovsmakarna(amerikaner) efteråt ångrade sig när detta togs fram på 90-talet. Nu säger vårdgivarna om du frågar, att de följer ICD-10 men använder DSM som komplement.

Vad för mediciner fungerar? Samtalsterapi är den bästa formen
Förvärrar mediciner bara allting? Ja, du blir beroende av läkemedel, och som du titt som tätt får byta ut för att du har biverkningar. Du kommer tappa kontakten med dina inre känslor och därmed försvåra för dig själv och din omgivning då du inte riktigt är känslomässigt engagerad, speciellt om du har egna barn som inte riktigt blir bejakade känslomässigt, du blir lite mer mekaniskt skulle man kunna säga.
Finns det någon oberoende studie som visar om något hjälper? Intressant att du tog upp det, ber dig att fråga din vårdgivare om detta, du kommer göra denne lite besvärad eftersom denne med all säkerhet inte kan visa dig nån sån. Då skall du fråga dig själv tyst, är detta seriöst?



Hoppas jag inte skrämt dig för mkt nu, men försök iaf ha med dig i tankarna vad jag skrivit när du nu skall iväg, ställning kan du endast själv ta.

Lycka till

Tack! Jag fixade det på photoshop.

Inga mediciner angående asperger men du anade kanske att det skulle bli mitt svar.

Lyssna: Jag föddes med det, har haft det hela livet men det försvann i princip helt och hållet när jag gjorde de koständringarna som jag beskriver. Om du söker på internet så kommer du att se att det är många med diagnoser inom autismspektrat som blivit helt eller delvis friska av denna kostomläggning.

Feldiagnostiserad? Skulle inte tro det. Jag har genom gått flera längre utredningar med samma resultat. Nuff said.

Ingen jävla aning, har det någon betydelse?

Om man gör en utredning är det bättre att säga att man inte vill ha diagnosen efter den? Jag menar om det inte finns någon hjälp, så borde det ju bara vara negativt att ha det på ett papper?

Har du någonsin haft det riktigt svårt att få gjort något, då menar jag så svårt att du inte kan fast du vet hur extremt viktigt det var?