Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

"En autismdiagnos gör det 2-3 gånger mer sannolikt att personen även är transsexuell".

Sanning eller rent påhitt?

Video:
*Autism and gender identity.
*Why are so many trans people autistic?

Tankar om detta? Känner ni någon med autism som är trans?

Själv känner jag en sådan person (en kollega).

Det beror på hur mycket autism man har och om autism är det enda man har. Det där är ju någon som har ganska svår autism.

Kan svara för mig själv å jag kan bara säga direkt att jag
Jag personligen kommer nog aldrig kunna kalla mig för trans eller byta kön.
Jag trivs riktigt bra med mig själv å att vara kille.

Känner två trans som är autister och två trans som är NT.

Även om det är vanligare med trans vid aspergers ska man inte glömma att de flesta aspergare är cis. Själv är jag litegranna ickebinär men inte så att jag tycker det räknas, eftersom jag inte har någon svår könsdysfori.

Verkar som flesta autister är asexuelle, de är oftast väldigt barnsliga..

Kommer du ihåg något om hur du var som barn, låt säga ungefär 9-13 års ålder? Undrar utifrån att jag arbetar just nu med barn som har autism av olika grad, undervisning. Eller jag försöker bedriva undervisning iallafall...men, det är svårt då en elev konstant motsätter sig allt skolarbete med argumentet att det är tråkigt, i princip. Det jag upplever är att det inte går att resonera alls på samma sätt som det gjorde med barnen jag hade i "vanlig" klass tidigare. Jag vet att det är skillnad osv, jag försöker väl egentligen mest förstå logiken.
Till exempel:
Lärare: nu ska vi göra dessa uppgifter
Elev: Jag vill inte, kan vi inte göra xxx istället?
Lärare: Nej, vi måste göra detta först, och det vet du. Så är det alltid, arbetet först och annat sedan
Elev: Men varför ska vuxna bestämma allt i skolan? Jag tycker det är tråkigt (eleven börjar promenera omkring och försöker föreslå annat att göra).

Summering är att det tar otroligt lång tid att komma igång med en uppgift, även om eleven i fråga kan lösa uppgiften på tio minuter väl den görs. Jag tycker det är så svårt eftersom att inte vanliga resonemang går att mötas kring, utan allting kokar hela tiden ner till vad eleven själv vill. Alla andra omständigheter och resonemang kvittar typ.

Känner du igen det här beteendet? Är det väldigt typiskt autism/aspberger att vara så extremt egensinnig och att ha så otroligt svårt för att ta ett direktiv och "bara göra"? Eller är det kanske helt enkelt bara mer personlighet och uppfostran?

Hör ju liksom till diagnosen. Ja, autister är egensinniga. Både fördelar och nackdelar med det.

Jag känner igen mig extremt mycket i din beskrivning i hur jag var som barn. Var näst intill omöjligt att få mig göra saker jag tyckte var onödiga eller tråkiga, vägrade t.o.m. när jag mutades med något jag verkligen ville ha.
För min del handlade det om att om jag sagt nej så var det nej, tyckte det var obegripligt att folk inte förstod ordet nej när jag förväntades förstå det.
Förstod heller aldrig varför vuxnas nej vägde tyngre än mina.
Men främst handlade det om att jag helt enkelt inte gjorde saker jag inte såg någon mening med, var jag totalt ointresserad fanns det inget i världen som motiverade mig till att göra det jag ombeds.
Är lite samma sak som att jag i dagsläget aldrig skulle falla mig in att lära mig laga fler rätter än jag kan idag. Är helt enkelt inte intresserad av det och ser inte varför jag skulle göra det. Samma sak att jag inte märkte att min sambo tapetserat om hallen en helg jag var bortrest, när han berättade det kunde jag för mitt liv inte minnas hur det såg ut innan eftersom jag helt enkelt inte bryr mig om hur hallen ser ut.

Ska tilläggas att jag som barn inte hade fått någon diagnos, gick i vanlig klass och hade bra betyg i allt utom idrott, hemkunskap och slöjd eftersom jag konsekvent vägrade delta i det.

Har ni försökt ta livet av er nån gång?
Hur lyckas ni leva med skit diagnosen asperger? Droger ni ner er med läkemedel/droger?
Orkar inte mer, står och stampar bara. Finns inget att leva för. Asperger = skitliv.

SJ tåg var försenade i mitt fall så det gick inte att göra det.
Tabletter gick inget bra så det blev inte heller.

Acceptera diagnosen & lär dig hantera svårigheterna & inse vad du klarar å inte klarar.
Så enkelt verkar det vara på gott & ont.

Finns det ingen plan eller någon hjälp från AF eller DV?

Tar man inte nästa tåg då? Eller tänker man "åh, nej, försening, då går jag väl hem istället..." eller hur resonerar man? Man kanske är helt skärrad när det inte gick som man tänkte?

Skönt att det var försenat iallafall

Ok! Det förstår jag.
Själv så har jag alltid varit en pojkflicka, men med det sagt så är jag också trygg i min roll som lite "grabbig" kvinna.

Har heller aldrig funderat på könsbyte eller dylikt.


Okej.

Ja, absolut. Så är det.

Bra det ju.

Tack för svaren!