Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Då kan det bli lite svårt på sitt eget sätt.
Går det inte på något sätt att ändå se till att komma iväg till vårdcentralen eller sjukhuset.

Har en stark misstanke att jag har asperger eller något väldigt närbesläktat. Har gjort en del test online och alla resulterade i att jag förmodligen har det.

Hade allvarlig social fobi i tonåren. Kunde inte möta folk på gatan så tog alltid upp mobilen och låtsades prata i telefon när jag mötte någon. Kunde inte gå in på en pizzeria om det satt folk där osv. Har försökt jobba med mig själv dagligen i många år nu och idag har jag inga problem alls att vara bland främmande människor, jag kollar många i ögonen i affären till exempel och bryr mig inte alls om jag råkar snubbla offentligt eller tappa något på marken.

Men, jag har fortfarande EXTREMT svårt för att vara bland bekanta där det förväntas av en att man ska prata och vara social. Jag undviker folk på arbetet varje dag trots att jag jobbat där i snart 8 år, finns inte en enda person som jag känner mig trygg med och det känns så in i helvete onaturligt att föra ett samtal med någon. Jag är liksom på helspänn hela tiden och det är sååå tråkigt att kallprata.

Min mardröm är att träffa någon gammal bekant eller någon arbetskamrat på stan eller i affären. Jag bara hälsar och går vidare oavsett hur bra jag känner/känt personen men samtidigt så känns det så jävla dumt.

Men ja, den starkaste indikatorn på att jag lider av något är just att det känns så onaturligt att prata med folk och att det inte har blivit bättre alls på alla dessa år trots att jag jobbar med mig själv dagligen. Väldigt märkligt. Har även aldrig tyckt om att umgås med folk, varken kompisar eller flickvänner. Har bara velat få det överstökat och så har det varit sen jag var liten. Ville bara få vara ifred och så är det fortfarande. Som ni säkert förstår så har jag varken vänner eller flickvän idag, det var längesen nu. Mår ändå bättre nu än vad jag någonsin gjort.

Kontaktade vårdcentralen för några månader sedan om att jag ville göra en utredning men jag har inte hört något mer. Fick ett svar att jag skulle bli kontaktad av någon och dagen efter så hade jag ett missat samtal från skyddat nummer så jag antar att det var dom?

Jag vägrar att ta med mig morsan eller ens tala om detta för henne men jag har förstått att man nästan måste göra det för att få en korrekt bild av hur jag var som barn till exempel? Därför har jag inte kontaktat dom igen.

Vore skönt att få det svart på vitt varför jag är så socialt undvikande så jag får väl se om jag kontaktar vården igen.

Trött på att vara trött.
Inte orka nåt socialt.
Känns som huvudet ska sprängas.
Stress och ångest rusar i kroppen.

Det kan vara vädret som ställer till det eller Höstdepression.
Vet hur det kan vara. Då brukar jag lyssna rejält på musik som gör mig glad eller lyfter mig upp på något sätt.

Det måste finnas något sätt som gör att det försvinner

D-vitamin.

Du har en poäng där faktiskt. D-Vitamin hjälper ibland.
Även om viss deppighet kan sitta rejält på djupet eller annat.
Men det beror också lite på vilken deppighet också.

Just då var det stress och för mycket som hände.
Men är deppad.
Brukar vara det i november som är mörkaste och tråkigaste månaden och nu är det extremt mörkt och fattigt dessutom. Och ensamt.
Skit!!!
Tack för ditt svar och tips.
Brukar också lyssna på musik.

Ja kanske ska testa det.
Vad är billigaste sättet för en fattig idiot att få i sig D-vitamin när solen inte finns?

Ägg, kantareller.
D är mycket viktigt pga vårt klimatet.

Får tvinga i mig ägg då.
Kantareller, är det mycket D-vitamin i dem?

Av skogsvamparna innehåller kantarell och trattkantarell rikligt med D2-vitamin. Trattkantarellen innehåller ungefär 15,4 µg/100 g och kantarellen 5,8 µg/100g D-vitamin då den dagliga rekommendationen är 7,5 µg för vuxna i Finland.

Ganska bra siffror.

Hej igen, tänkte kontakta vården i morgon men är det svårt att få en diagnos om inte en förälder är med och berättar hur man var som liten? Vill verkligen inte ha med någon och minns själv hyfsat hur jag var i lågstadiet och uppåt. Hur jag var på dagis vet jag inte alls.

Måste man veta det?