Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Asperger diagnosen har slopats.
Har ni svårt för förändringar?

Vilken nivå av autism är det?

Nu handlar det om er Aspies och hur ni ska ta er igenom livet med bara Sonic och Thomas som förebilder. Men eftersom du frågade så snällt så har jag FSPFDFK, vilket inte alltid är så lätt men man får ju lära sig hur man tar sig vidare sådana diagnoser.

Ligger det inom Autismspektrumet eller är det något helt annat.
Eller är det en annan Funktionsvariation? Hoppas du får bukt med dina problem

Både ja & nej så har den slopats. Det stämmer att det heter Autismspektrumtillstånd numera
Diagnosen Aspergers syndrom har sedan 2015 tagits bort. Men de som fick sin
diagnos före det kommer att ha Asperger Syndrom i sina papper

Ang din fråga om Nivå så är det ju olika från person till person.

Fick min aspergerdiagnos från ett helt team av läkare och psykologer - med psykiatriöverläkaren Lena Nylander i spetsen - runt millennieskiftet. Var inlagd under hela utredningen, som tog runt 10 månader.

Mvh.

Jag har en fråga om Aspergers. Kan inte aspisar bli förälskade? För jag har flera vänner med detta syndrom, och de har det gemensamt att det inte har gått att prata förälskelser/svärmerier med dem.

De FÖRSTÅR bara inte, de är som man själv var när man var barn. "Varför ska du längta efter honom om han inte vill ha dig?" "Det är väl bara att glömma honom?" Eller om man försöker förklara det där, att man hajar till och blir nästan chockad, hjärtat stannar några sekunder och man får som en het våg genom hjärnan, när HAN oväntat hör av sig. De tittar konstigt på en, skakar på huvudet. Förstår inte.

...men samtidigt har ju vissa män som blivit fixerade vid en kvinna och stalkat henne - ibland med dödliga följder - visat sig ha Aspergers, och dom måste ju ha kunnat känna förälskelse. Eller? Någon som kan reda ut?

Nu kan jag förstås inte svara för alla med diagnosen, utan bara för mig själv:

Har varit väldigt förälskad, men bara olyckligt. Trots det så höll min kärlek i sig. Jag hade väl svårt att släppa det och var nog tyvärr lite "obsessed" hehe. Tror det hela berodde på min egen omognad, dock... Numera är jag klokare!

Mvh.

OK. Kan vara en skillnad mellan tjejer och killar i och för sig. De vänner jag tänker på är män allihopa.

Ok. Förståeligt.

Det är absolut skillnad för tjejer och killar (med autism) i hur vi hanterar kärlek, känslor, relationer osv.

Mvh.

Tack för svar!


Visst är det så, men de förstår ju inte svärmerier heller. För en skådespelare eller Facebook-vän eller något. Det "finns" inte för de här männen. De har stannat på elva år.

Tror mer det handlar om att personer med asperger generellt sett har mindre sociala interaktioner. Sitter man hemma hela dagarna och ägnar sig åt egenintresse så blir det ju ganska svårt att träffa någon och bli förälskad. En bredare umgängeskrets där man aktivt umgås med vänner, träffar vänners vänner och knyter diverse sociala kontakter ger betydligt bättre förutsättningar.

Trodde det var mer vanligt bland elvaåringar att man blir "kär" i en artist eller att man är jättekär i den där tjejen på en annan skola som man egentligen aldrig har träffat eller pratat med

Har du väldig många bekanta med asperger? Annars känns det lite som att du drar en stor slutsats av ett väldigt litet urval :/