Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

På högskolan tror jag det blir problematiskt. Däremot ska man kunna söka någon form av bostadsbidrag, men det heter något annat. Det är lite högre än det "normala" bidragsmänniskor får iallafall. Minns inte namnet. Står nog på FK:s hemsida. Men jag vet inte då du ligger över aktivitetsersersättningsnormen.

Det beror helt på. Med vänner och de jag känner är det inga problem. Likaså personer i min egen ålder eller lite yngre okända. Däremot är jag medlem på ett forum som har en irc-kanal där alla är väldigt familjära. Jag känner mig alltid lost där och vågar knappt skriva i stora kanalen för jag missuppfattar alltid folk, speciellt när dom aldrig använder smileys som ibland kan hjälpa till att göra det tydligt.

Just ja, jag ska tillägga att i och med att du har en diagnos (?) så har du rätt till vissa anpassningar på högskolan, tex längre tid på tentor och så vidare. Det ska tydligen finnas någon handikapp-tjosemojs på högskolor man kan kontakta. Jag har inte själv kommit så långt, så ursäkta att informationen är lite sisådär. Kolla på din högskolas hemsida eller så, där kanske det står.

Hur är det med tvångstankar för aspies(jag ska nog fixa en utredning snart förövrigt). En sak jag har är att jag håller mig ifrån vissa siffror. Nummer 3, 8 och 13 är siffror jag "håller mig ifrån". När jag t.ex. ska ställa in volymen på teven så måste jag ha andra siffror. Om jag sitter och spelar och inte hinner ställa in "rätt" nummer så justerar jag det senare. 1, 2, 5, 7, 11, 12 är "bra" nummer medans 4, 6, 9 är "ok" nummer som jag undviker om det inte går att få de "bra" numrena. Ingen aning om varför jag gör såhär, har inte tänkt på det först nu när jag börjar fundera på om jag har asperger. Men jag undrar om det kan vara relaterat med AS? 8 minns jag hade med otur att göra tidigare i livet, sen dess har det varit ett otursnummer. 13 är ett otursnummer "sägs det" men för mig gäller det. Nummer 3 vet jag inte riktigt. Varför 1,2,5,7,10,11,12 är "bra" nummer vet jag inte...

Nu när man börjat tänkt på det så bryr man sig kanske mindre om det så att säga, när man vet hur dumt det låter xD men när man väl sitter framför teven så gör man det ändå...

Sen det här med att gå samma väg varje dag till olika ställen. Inte heller något jag tänker på blir nervös av att byta väg till skolan/jobbet eller att t.ex. åka till en ny stad. Rutiner är väl relaterat med asperger? Sen måste jag lägga mig en speciell tid för att jag ska hålla mitt schema. När jag pluggar så måste jag lägga mig kl. 21.00 för att inte bryta trenden, lägger jag mig senare än det så kan jag inte komma tillbaka till 21.00-schemat dagen efter utan det drar iväg till senare och senare och oftast hamnar jag i ångest/depression och tillsut lägger jag mig 03.00 innan jag bestämmer mig "nej nu är det dags att hoppa tillbaka igen" och så håller det ett tag innan jag tappar motivationen oftast. Sen i skolan har jag märkt att jag alltid tar samma toalett(finns många dörrar). Inget jag tänker på heller normalt sätt, jag bara gör det.

Sen kan jag inte tänka på två saker samtidigt, då glömmer jag det andra. Och vid byte av mina rutiner så får jag oftast svår ångest och i vissa fallet depressioner.

Ringer det några klockor för er?

förresten vad undersöks under en aspergerutredning? Vad är det dem kollar?

De flesta har problem med motoriken. Men jag har pratat med många människor som (enligt egen utsago) är duktiga med instrument, dock är de dåliga på andra saker som kräver god motorik och som de inte känner särskilt stort intresse för.

Jag själv är värdelös med instrument, har även svårt att knyta skorna. Dock är jag en duktig jävel med en gamepad.

Fick under en psykiatrisk utredning jag gjorde självmant nyligen reda på resultatet av min psykolog. Utöver att ha ADD (vilket var anledningen till att jag ville få utredningen gjord) så trodde han att jag har Asperger.

Jag har dock ingen aning om hur jag ska ta det då jag efter att ha kollat igenom tråden har väldigt svårt att känna igen mig i det som beskrivits.

Vad gör jag nu?

Hej!

För det första tycker jag att du ska ta upp dina funderingar kring diagnosen och resultatet med din läkare som gjorde den neuropsykiatriska undersökningen av dig. Man kan ha en diagnos även om man inte känner igen sig alla gånger i symptombilden. Alla människor är ju olika och det gäller även oss med diagnoser, ingen människa har samma specialintressen eller andra symptom. Vad är det du själv tycker inte stämmer överens med läkarens utlåtande angående Asperger?

Jag kan väl trots allt säga att jag inte är förvånad över diagnosen.

Jag anser dock inte att jag har problem med social interaktion, jag har alltid haft lätt att skaffa vänner och har aldrig känt något direkt obehag för att handskas med andra människor. Dock utgår jag alltid från att alla människor är det värsta, att alla jag ser är onda och helt dumma i huvudet tills det av någon anledning motbevisas. Har absolut ingen empati för andra. Visst kan jag se att någon blir ledsen och därav dra slutsatsen att personen blir ledsen, men det är inte någonting jag lägger tankekraft på.

Jag har aldrig heller haft problem med att läsa mellan raderna, förstå ironi eller någonting som sägs indirekt vilket jag av andra jag träffat som har Aspergers upplevt varit något de alla varit drabbade av.

Jag tycker mig heller inte ha några särskilda motoriska svårigheter. Jag kan dock inte uppskatta avstånd överhuvudtaget och är därför fullkomligt usel i alla bollsporter och dylikt.

Det är väl vad jag skulle säga skiljer sig från vad jag har uppfattat som det som "brukar vara" AS.

Som jag skrev tidigare så ta upp detta med läkaren och fråga vad denne baserar sitt utlåtande på.

Ang specialintressen så skiftar vissa av mina väldigt snabbt, varar kanske några veckor. Just nu är det Lady Gaga. Jag önskar jag kunde bli besatt av något som ger jobb! Men jag har just nu även ett specialintresse som jag tror kommer hålla i sig, nämligen Star Craft 2. Det har hållit i drygt fyra månader nu, och har bara blivit starkare.

Jag gillar mina specialintressen och ägnar minst ett par timmar varje dag åt dem. Ibland ligger jag "mellan" perioder och livet är mycket tråkigare då. Har haft uppslukande intressen så länge jag kan minnas.

Det här med att en del specialintressen växlar snabbt, kan det vara komorbid ADHD? Har nyss fått diagnos på det också och tycker det stämmer in på stimulansbehovet.

Hej!

Har du något starkt, huvudsakligt intresse som har hållit i sig länge?

Just detta med ens specialintressen är intressant samtidigt som det är svårt att veta just varför det skiftar så mycket. Skrev om samma sak i tråden för en tid sedan och precis som du upplever jag att mina intressen skiftar ofta. Jag har ett starkt första intresse men resten kan komma och gå.