Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

för det första, ät bajs din inhumana pubisätare.


Tror du man får sjukförsäkring om man är "lat".. seriöst.
är du en såndär korkad asbi???

Nu tog du ju i precis allt jag skrev ur sitt sammanhang och därefter vinklade det till något helt annat.

Nej du, det gjorde jag inte. Du insåg att det du skrivit kanske är fel till stor del, och har inga argument. Och du vet att ingen kommer att orka läsa ditt jättelånga inlägg för att kolla om jag verkligen vinklat det du skrivit.

Det är helt enkelt så att det är en jättestor skillnad att sitta som teoretiker och tala om autister, kontra att tala med en autist.

Spelar det roll om man är "sjuk" enligt "definitionen"?

Whatever floats your boat och jag tycker det rätta, oavsett vad det nu är enligt överheten jag har framför mig, är vad jag har att säga.

Det verkar vara problem med att förstå att man måste ha saker förklarade för sig, vad är det du säger? Jag kan tolka på massor av sätt. Och det här gruppandet. Finner man sin plats och trivs går det bra, det sker ju tyvärr för sällan. Och att jobba ensam och driva allt orkar man bara när man mår som bäst. Du ska ta strid, du ska orka, du ska förstå etc.

Men jag kan plocka papper. Med vänster arm iaf. Jag har sett i USA, där får bovarna gå och plocka papper i randig kostym. I Sverige så är de de sjuka i reflexväst.... Men de lever ju gott på sina mängder av bidrag...

Rama: Håller med dig fullständigt! Det är egentligen samhället som är sjukt som inte kan ta tillvara alla färdigheter. Egentligen är jag bara lat, orka jobba, det kan nån annan göra. Det gäller att utnyttja möjligheterna som ges en.

Jag har tittat en del på Svampbob till & från, gör jag fortfarande vid vissa tillfällen (att vara lite barnsligt är ju inte helt fel trots allt ) men från början tyckte jag han enbart verkade förståndshandikappad (killen kan väl knappt räkna till 5?). Men jojo, en del tydliga AS-drag har han: Avsnittet där Svampbob fixar ett jobb som kassör åt honom på Krusty krab & han endast svarar "Nej, det här är Patrik!" när folk ringer & frågar om de kommit till restaurangen, nog tar han saker & ting bokstavligt ja hehe

Men man kan nog nästan säga att de flesta karaktärerna i serien har nån "diagnos": Svampbob torde väl iallafall ha nån mild variant av ADHD? Bläckvadd har väl några narcissistiska drag?

Har för övrigt gjort det till lite av en sport att leta upp AS-drag hos olika karaktärer i TV-serier. Jake i 2½ men tex, brukar inte han tolka en del grejer bokstavligt & ha ganska svårt för ironi/skämt? Jag kan säkert nämna än fler om jag bara tänker efter noggrant!

Om någon här med viss insyn i kommunikationsproblematiken mellan neurotypiska och autister skulle kunna ge mig något allmänt råd i en aktuell arbetsmiljörelaterad situation via PM eller så vore jag tacksam.

Bakgrund: En kollega med en kraftigt förenklad världsbild, förvriden självuppfattning och översittardrag har överträffat sig själv genom att hota mig över en struntsak han retade sig på. Arbetsledningen tyckte att jag skulle ringa och prata med chefen om det, utöver att de själva skall meddela saken.

Problem: Jag har ingen som helst aning om hur jag skall framföra det här "för information tillsvidare"-ärendet över telefon och jag är inte säker på varför jag borde ringa heller. Om någon med erfarenhet av något liknande, eller som vet hur det kan gå och varför, kunde upplysa mig vore jag tacksam för upplysningen.

Blev lagom förvånad när jag blev remitterad till en Aspergerutredning efter mitt första möte med en psykolog då jag länge misstänkt att jag har ADD alternativt en lättare form av ADHD. Han enbart samtala i cirka 40 minuter innan denna psykolog lät mig genomföra AQ-testet och det är i huvudsakligen utifrån testet och det korta samtalet som min remittering är baserad.

Det jag undrar är om ni med Aspergers syndrom själva uppfattar er som socialt kompetenta? Jag känner mig inte socialt handikappad. Anledningen till att jag inte är en särskilt social människa är för att jag inte finner meningen i att vara social och finner aktiviteter som sker på egen hand som mer stimulerande. Jag finner snarare stereotypen av en Aspergerperson som fet, ful, skum och halvt efterbliven typ i.o.m. dennes totala avsaknad av social kompetens. Klär sig som ett annat patrask, luktar svett och med en ansiktsform som skriker utvecklingsstörning.

Konstigt hur vissa människor verkar skrika Asperger bara för att man sticker ut ur mängden genom att vara ironisk, åsiktsmässigt uppriktig, beläst och därmed automatiskt användande av formellt språk än genomsnittet. Jag tror fortfarande på min teori om ADHD då mitt stora problem i livet är att jag har problem med att komma igång, hålla mig till och slutföra saker, men jag är öppen för förslag och det är därför jag frågar här.

Alla ni med Asperger som inte passar in i stereotypen behöver givetvis inte ta åt er av kritiken (vilket ni brukar göra då ni brukar ta det mesta personligt?).

Jag är medveten om att detta säkert tagits upp tidigare (spänn fast mig mot sträckbänken isånafall ) men nu är jag här IGEN! Klockan närmar sig kvart över 4 på morgonen & jag har inte lagt mig än! Har ett tvång att sitta uppe & kolla igenom olika klipp på Youtube eller liknande tills klockan blir typ 6-7, sen vänder man helt på dygnsrytmen.

Nån annan aspie som känner igen sig i min beskrivning? Håller ni med om att det är vanligt för oss med AS att helt & hållet vända på dygnet & bete oss som "Nattmänniskor"?

Gah jobbigt alltså, inte fan orkar man tvinga sig själv att vara vaken hela dan med kaffe & Redbull!

Har förvisso inte AS diagnostiserat, men, visst, det är ju mer än vanligt bland Aspies.
Förut, under en viss tid av frekvent sömnlöshet, brukade jag som regel, nästan, alltid köra en dygnare.

Tja, inte för att jag brukar vända på dygnet helt men är inte ovanligt att jag är uppe till vargtimmen, sittandes framför datorn eller spelandes på Xboxen. Finner en inre ro och tillfredsställelse av att vara vaken och utan ansvar för att vakna klockan halv sju och bege mig till jobbet dagen efter. Lägger mig oftast mellan halv fem-halv sex och stiger upp kring elva på förmiddagen. Behöver bara morgonkaffet kombinerat med snuset så är man beredd att fånga dagen igen.

Det är vardagsmat för mig vilket är väl lite synd ibland, särskilt om jag har möten att gå till då och då. Häromdan somnade jag på morgon och sov 10-13, var vaken till 5, vaknade 15. Jag blir inte ens trött framåt morgonen, känns lite drygt att pumpa i sig koffein resten av dagen för att få någolunda dygnsrytm igen.