Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag går 1 timme i veckan på någon verksamhet där man inte gör ett skit mer än att surfa lite. Funderar på att sluta då jag verkligen pallar med att vara bland folk. Enligt Försäkringskassan kan ingen tvinga mig att gå på aktiviteter utan det väljer jag själv, vet inte om det är samma för alla. Men man vill ju inte framstå som en lat slacker som ska allt serverat men jag kan inte hjälpa att jag har allvarlig social fobi. Tror jag skiter i det där i alla fall då jag inte vinner något på att vara där utvecklingsmässigt, det är bara jobbigt att känna pressen att gå dit, får skjuts dit men det ligger mitt i stan och ibland får jag gå en bit mitt i stan vilket är det värsta jag vet. Därför kommer jag nog sluta. När jag är hemma i min ensamhet så mår jag utmärkt, inte konstigt att man vill vara hemma om det är enda platsen som man känner sig avslappnad och harmoniskt, kräver inget mer av livet än att bara ta det lugnt vid datorn.

Jag är en arbetande aspie.

Har alltid jobbat, började jobba redan när jag gick på högstadiet. Har pluggat på avancerad nivå och fått bra betyg. Har aldrig varit arbetslös. Jag fungerar bra och har ett bra aspie-liv.

Det som jag måste akta är att jag inte jobbar för mycket eller stressar. Glömmer jag vara försiktig eller om jag är alldeles för drivande på jobbet/jobbar för mycket så leder det till dippar och kriser. Tar jag i för mycket på jobbet så orkar inte andra med mig. Det är dock inte mitt problem. Häng med om ni kan !
Jag har dock lärt mig med tiden att hålla mig bättre i schack och blivit bättre att hålla mig på rätta spåret. Det händer att jag då och då tar några snedsteg men vem fan är alltid perfekt? Trillar jag så ser jag till att dra lärdomar av det som hände.

Tog mig väldigt väldigt länge att fatta att det är INTE bra att vara överpedantisk arbetsnarkoman fastkedjad i ekorrhjulet. Fick gå in i väggen par gånger innan polletten ramlade ner.

Nu är jag klokare. Att jobba heltid funkar inte för mig. Jobbar deltid nu och mår mycket bättre och är trevligare att ha göra med. Har till och med börjat uppskatta lite sociala kontakter, utan att överdriva dock

Jag kan snacka med folk (dock inte för evigheter och om vad som helst som inte intresserar mig ett piss), jag kan upplevas som trevlig och skojig (till och med normal ), så det är inte andra som inte vill umgås med mig, det är jag som inte orkar/vill det. Typisk aspie. Jag blir trött så det räcker gott och väl att enbart jobba, sedan vill jag bli lämnad i fred. Eller att vara exakt jag kräver att bli lämnad i fred).

På mitt jobb finns det helt ofattbara mängder av människor och det är ju så klart inte så optimalt för en aspie som blir matt av för mycket social stimulans. Men hör nu ni andra; även det går att lära handskas med Jag är ett bevis Det går ju också ta lite egna mikropauser från andra människor på jobbet, det har jag blivit riktig bra på genom åren.

Så aspie kan arbeta och aspie kan vara mycket bra och framgångsrik på jobbet. Det är bara att hitta på nått man gillar och utveckla sig både professionellt som mentalt & psykologiskt.

Jag vill påstå att en aspie kan vara mycket duktigare att jobba än icke-aspie. Det är bara att ge gärnet, tuta och aspieköra !

Never give up ! Never ever !(min aspie mantra Ni får låna den ).

Det där kan jag känna igen mig i både i nutid och i retrospektivitet. Trots att jag egentligen har en odiöst låg social kompetens så kan jag bli förvånad över hur väl jag kan connecta med vissa personer och hur jag kan fejka socialt beteende med personer som jag inte genuint egentligen har något intresse för. Detta måste bero på att jag är väldigt oblyg vilket självklart gynnar mig trots fadäser och klavertramp. Själva grunden är att jag bryr mig inte ett skit om hur jag framställer mig själv eller hur andra tolkar mig och detta faciliterar ju processen att kunna nätverka även med de mer eller mindre aberranta personligheter som jag orkar med i vissa utsträckningar och även de alldeles för "normala" personer som jag tröttnar på alldeles för snabbt. Jag kan bara bli lite nervös i situationer där jag känner att det verkligen krävs social kompetens och det är där det märks att det inte är genuint. Men när det gäller situationer som är mer alldagliga så kan jag med min oblyga och bryska attityd ge sken av att besitta mer social kompetens än en någorlunda timid person som egentligen faktiskt besitter en ofantligt högre social kompetens än mig.

Hej.

Jag är nyfiken på en sak. Bortsett ifrån de gånger du gått in i väggen, hur många sjukdagar har du haft i ditt övriga yrkesliv?

Anledningen är att jag ser mig själv som en i "autistiska området" och har inte haft en enda sjukdag i hela mitt yrkesliv (ej heller gått in i väggen vilket dock jag ser som ointressant, då just detta inte enligt mig har med "vanlig sjukdom" att göra; utan precis som du säger när människor vill "för väl", lyssnar mer till företagets bästa än sitt eget bästa) på en sisådär 25år, förutom en simulantdag i ung ålder.

LL

Tack, det är nice, blir inte trött av att umgås med henne

Edit: plus massa andra grejer så klart :P

Ni/vi med asperger (min diagnos är inte bestämd än, antingen asperger eller högfungerande autism) har ni några husdjur?

Japp, två katter och en orm. Varför vill undrar du?

Nyfiken bara.

Riktigt sjuk är jag sällan, men det kan hända. Är inte 100% immun mot alla världens snorsjukdomar men för övrigt har jag bra immunförsvar. Riktigt bra.

Anmärkningsvärt är att under min skolgång så blev jag aldrig sjuk annars än under lovveckor. Jag var frisk tills sportlovet eller dyl. började och då blev det till ex vattenkoppor eller mässling/annat lika roligt & så låg jag utslagen för två veckor.
Alltså jag var 'den duktiga flickan'.
Som vi vet så är det just duktiga flickor som inte blir sjuka då det inte passar men det är just duktiga flickor som går in i väggen till slut.

Under arbetslivet har det gått årtal emellan mina sjukdagar.
Gillar jag själva jobbet & om jobbet är tillräckligt stimulerande & OBS följande är kanske det allra viktigaste: mår jag bra dvs har en bra arbetsmiljö där jag inte är omgiven av människor som är totalt ömöjliga att stå ut med ....då händer det sällan att jag blir sjuk.

Men om arbetsmiljön är rutten då kan det bli sjukdagar och ofta. Speciellt svåra människor gör mig sjuk. Spelar ingen roll om vi kallar det 'sjukdom, utmattning eller förbannelse', alla betyder samma sak= jag är inte i arbetskondis.

På mitt f.d jobb var jag ofta sjuk i slutändan. Arbetsmiljön var under all kritik, chefen var arbetsskygg, konflikträdd, okunnig, ovillig att ta tag i saker & totalt opålitligt skämt. Det var inte heller brist på psykiska besvär bland kollegor (borderline, narsicism, vredesutbrott i den skalan jag hade aldrig sett) så jag som aspie och mycket känslig för det negativa orkade inte med dårhuset och det slutade med ett bra antal sjukdagar. Dock var jag långt ifrån den enda som sjukskrev sig hejvilt, vi var många. Ingen från högre upp i ledningen eller HR reagerade dock. De hade sina rediga skygglappar på och såg enbart ekonomin alt. vad de ville se.
Hade de varit en uns intelligentare så hade de förstått att arbetsmiljö=ekonomi.
Man kanske ska inte förvänta sig för mycket av vanliga NT?

Tog mitt pick o pack och försvann därifrån. Behöver kanske inte nämna att jag är frisk igen och har inte varit sjuk sedan dess?

Jag tror att det är inte bra för mig att stanna kvar för länge på ett arb.ställe. Jag blir både trött av en och samma svåra människor men jag också behöver ständig stimulans & utveckling för att må bra.
Det är livsviktigt för mig att ha luft runt omkring mig och jag måste undvika att binda mig på något sätt.
Jag måste få ta avstånd från en och samma människor annars grejar jag inte den sociala belastningen.
Avstånd och frihet är mina livlinor.
Avstånd och frihet håller mig också frisk.

Jag är en god människa som vill andra väl men inte på min egen bekostnad. Då förvandlas jag till odjuret.

Sartre sa: 'Hell is other people'.
Jag skulle inte ha kunnat säga det bättre själv.
Han har rätt.
Tyvärr.

Jag har en fråga som kanske tagits upp tidigare. Vid vilken ålder brukar man kunna märka att barnet i fråga har AS?

USA är ett sjukt land på många sätt.

Nej, du är inte dum i huvudet. Inte alls. Skriv inte så om dig själv.