Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Känner igen mig i det, har också ett primärt intresse medan allt annat kommer och går.

Jag pluggar på högskola med CSN-stöd, så antar att det är lönlöst att försöka få pengar från FK genom att referera till en diagnos man egentligen inte borde ha, men som jag ändå har ... ?

Från CSN får man ca 8100 kr med lån inräknat, vilket är en rimlig summa som jag kan leva på. Men att leva på 6000 kr går inte. Däremot vore det trevligt om man kan få 6000 + 8100 i månaden! Finns det inget annat ekonomiskt stöd man får plocka ut om man går under LSS-lagen? Tandläkarsubventionering har jag redan fått, vilket är trevligt, även om jag inte förstår anledningen till att den finns. Har provat aktiviteter, kontaktperson och så, men ger mig ingen ekonomisk avbelastning och känns väldigt falskt. Finns det ingen förmedling där man kan hitta RIKTIGA vänner?

måste man ha problem med motoriken för att få diagnosen? Jag har svårt med handarbete(hade bla. problem med att lära mig spela instrument och att knyta skorna). Men har inga problem med att röra mig i övrigt inga problem med gångsstilen.

Tänkte på det här med svårigheten att hålla samtal igång. Är det lättare vid chattande tex med MSN eller lika svårt där som när man är nära någon fysiskt? Har ni massor av folk på IM-listor eller facebook etc att chatta med?

Tacksam för svar.

Jag är utav asperger-rasen och kan meddela att chat kan vara mer obehagligt för mig än vanlig konversation ansikte mot ansikte.
Kanske pga att det inte finns något att "läsa" hos den andra personen förutom deras text, symbolerna i texten blir även konstig då symbolik och verklighet som känslor/uttryck är två skilda saker.
Det kanske mest obehagliga i det är ångesten som ligger bakom, det förväntas något av en och utan att ha något att gå efter "kunna läsa personen ifråga", blir det krångligt.

Har ~50 pers på IM, trots att jag känner de alla och de känner mig så har jag enbart snackat med högst ~5 stk den senaste månaden.

statistik säger nog att detta är allmänt vad det än handlar om, min telefonbok med tlfn nr är också betydligt kortare än andra människors.

Jag känner mig faktiskt mera obekväm med chattande online, därav enbart tre personer på min MSN. I verkligheten är det däremot en aning lättare då man ser personen i fråga och kan försöka läsa av diverse uttryck och så, även om det oftast blir pannkaka.

Jag föredrar möten öga mot öga framför telefon och chat. Har svår telefonfobi, men inga som helst svårigheter att möta folk IRL kända som okända. Alltså ingen social fobi eller nåt.

Så inga långa chatlistor här. Har inte ens msn. Jag är dålig på att chatta, jag skriver långsamt. När jag försöker hålla andras tempo stavar jag fel och blir bajsnödig. Skojar inte, blir så stressad att jag måste gå och skita. Så min röv gillar ej chat.

Jag har börjat fundera på om jag har asperger.
Jag har väldigt svårt för att känna empati för människor i min närhet, samt att många andra kännetecken passar in på mig.
Vart kan man kolla upp detta?

Skulle mitt liv ändras något om jag fick diagnosen asperger?
Jag är 19år.

Mvh

Snart ska man utredas för asperger och autism. Kanske kan man äntligen få ett svar på varför jag inte känner något för andra människor.

Ber om ursäkt ifall det frågats tidigare. Har läst ett antal sidor med stort intresse och tänkte fråga innan jag glömmer bort det.

Skapar AS några problem för dig? Ser du det som en nackdel? Har läst att vissa inte vill bli behandlade som "sjuka" (jag vet, kan helt klart vara fel ord) som ser fördelar i sitt tillstånd snarare än nackdelar. Och tycker det är mer positivt än negativt. Hur är din bild av det? Känner du att du behöver förklara osv för att folk inte ska vinka bort dig som en idiot ifall du skulle bli arg?

Samma här, och jag har också en stor telefonfobi.

Tja, det finns ju som sagt för och nackdelar med det mesta, även AS som diagnos. Men huruvida man uppfattar dom aspekterna av diagnosen är ju såklart individuellt. För min egen del är väl nackdelen att jag inte kan hysa empati för folk i min närhet och som jag tycker om, kan bli väldigt svårt också att visa känslor överhuvudtaget. Man är en främling mot sina egna känslor och kan inte tolka vad man tycker alla gånger. Otroligt jobbigt tycker jag.