Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Inte jag, jag är Aspergersjuk även fast doktorerna väljer att kalla det Aspergers syndrom istället för att jag ska känna mig mer värd. Men jag är troligtvis feldiagnosticerad, många verkar vara handiknappande gnälliga och otacksamma drönare faktiskt. Inte lata, absolut inte, bara värdelösa helt enkelt. Fast de vägrar inse det och låtsas vara riktiga människor.

Såå jävla smarta och duktiga. Men duktiga på vad? Upp till bevis! Nähä, tänkte väl det. Jag erkänner åtminstone att jag är en fullkomligt värdelös bidragsparasit, rätt intelligent, men oförmögen att använda intelligensen till någonting konstruktivt. Vilket i princip gör att jag lika gärna kunde ha Downs syndrom. Hade jag det skulle jag åtminstone se rolig ut så folk kunde få ha lite kul när de såg mig.

Hehe, du får skriva mer liknande inlägg så roar du mig iaf!

Men det känns som att även folk med asperger kan göra nytta även fast det inte innebär att de skaffar ett normalt jobb.

Eh, jaa, du måste ha ett riktigt muppjobb med usel lön.


Ja, självklart är det felet, det är ju inte så att jag hade grava sömnstörningar före skolåldern? Det du pratar om sker ofta med folk som sitter hemma, men anledningarna kan variera, en vän är tex så rädd om nätterna att han måste sova på dagen.

o, skulle du ringa fk och säga tack var dag?

det gör du inte, se kalkyler över kostnader vs inkomster och sen...spelreglerna.... pengapressen hos riksbanken

Ptja, min pappa har jobbat hela sitt liv på ett vanligt jobb, han är en Aspergerarketyp. Gick i pension nu nyligen. Jag har diagnosticerat honom alltså, han har inte själv sökt hjälp, eftersom han inte behöver det. Även om jag varit jävligt orolig för hans alkoholintag mellan varven. Men jag låter honom vara. Ignorance is bliss.

Men de som inte klarar ett vanligt jobb, vad skall de göra egentligen som kan kallas nytta?

Mig tänkte de ha in på ett ställe som heter lillverkstan. Smaka på ordet . Var på studiebesök där. En arg synbart galen kvinna vrålade att hon stickar en cardigan, vilket hon gjorde. En man pekade på mig och min kontaktperson och sade där är rosa elefanter! En annan man frågade oss: Är ni sjuksköterskor?

Men det var i början på tjugohundratalet. Innan jag blev galen. Medans jag faktiskt såg ut och betedde mig som en normal människa. Min kontaktperson sade när vi kom ut i bilen: Jag visste inte att det skulle vara så sjuka och förståndshandikappade personer där...
Sedan dumpade hon mig vid min lägenhet, och så gick jag och lade mig och sov. Shit, helt slut i kropp och huvud av sådana där studiebesök, febrig, skakis, brusade i hjärnan.

Vad som alltid tycks skilja mig från många andra Aspergare och andra sjuka bla schizofrena är ork.

De orkar så mycket! Jag har alltid varit så trött, så tom på energi. Efter en skoldag brukade jag sätta mig i köket och rita. Eller så höll jag långa monologer för min stackars mamma. När hon började bli irriterad gick jag in på mitt rum. Helt slut. Mamma skrek från köket - Gå ut med din hund!

Jag hasade mig upp ur sängen, drog på mig jackan, tog på skor och kopplade upp min nervklena Collie.
Jag gick ganska långa promenader. Men det var allt jag orkade. Tänk, andra barn de var på fritids, tränade kampsporter, spelade fotboll, var på jazzdans. Jag tyckte de var idioter som valde att ha extra skola i princip, fattade inte var de fick sin energi ifrån?!

Fucking jävla energiknippen, hur kan alla utom jag vara det? Jag upplever att andra Aspergare ofta gör svinmycket saker hela tiden, går på Aspergerträffar, fipplar med specialintressen dagarna i ända etc.

Fattar inte, var kommer orken ifrån? Jag är så jävla avundsjuk alltså, ibland önskar jag att alla tappade sin ork och blev som jag .

Seså, Mia Törnblom, ryck opp dig, sitt inte och gny framför flashback nu, jogga, jogga! Finns inget som heter orkar inte . Å du Anna (Skipper), ligg inte i sängen och gnag på selleri, upp och hoppa! Du måste loosa kalorierna från selleristjälken!

Whine whine whine.

Vad vill du komma fram till?
Att det finns folk som är lata och folk som inte är?

Jag har nog aldrig träffat nån aspie som varit lat, men ofta kanske det ser ut som vi inte gör nåt fastän det pågår inre processer för fullt. Så att säga! Jag är själv inte lat utan har tvärtom svårt att få tiden att räcka till. Däremot har jag ingen förmåga att bli stressad eller tappa tålamodet och det ser jag som en tillgång. Det ger ju en bra koncentrationsförmåga. Förmodligen kunde många fler aspies komma ut och jobba om det gick att hitta saker för oss att göra som vi fixar och är bra på. Det är idiotiskt som har förekommit att man sätter aspies i små rum en och en där de får sitta och göra RainMan-grejer, det är inga robotar det handlar om.

Jag är fortfarande förtidspancho trots mycket stora ansträngningar att komma ut i arbetslivet, och har jobbat så mycket jag har klarat under mitt vuxna liv. Nu vete fan, jag är över 50 och det blir inte lättare med åren. Men jag har gjort andra saker som jag har klarat av, skrivit böcker, har en blogg som är mer eller mindre på heltid, har en hemsida, hjälper folk med datorproblem, har ett socialt liv. Etc etc. Sen vill jag poängtera att jag känner ingen aspie som bryr sig om pengar. Jag själv har precis så jag klarar mig om jag är sparsam och det känns bra. Jag tycker i själva verket hemskt illa om pengar.

Edit: Men under mina depressioner har jag inte haft den energi som jag vanligen har, då har jag inte orkat göra ett smack mer än existera och det nätt och jämnt. Det tycker jag är bland det värsta med depressioner, att allt blir övermäktigt ansträngande.

PS. Aisha Svensson, du skriver så jäkla bra, man bara njuter.

Måste bara säga att det mesta TS har skrivit om Asperger Syndrom framstår som bullshit. Men jag förväntar mig inte att han ska förstå detta då TS ger intrycket av att vara en sur och bitter knegare av lägre rang. Tänk igenom din trådstart lite bättre nästa gång istället för att spy random aggro över saker du inte ens vet någonting om.

För tror du på allvar att alla med AS är en uniform grupp som valt att gå på bidrag istället för att jobba? Många har ytterligare psykiska problem utöver AS diagnosen, så som återkommande depressioner, vilket omöjliggör för personen att behålla ett vanligt jobb. Varför skulle ett företag välja att anställa en missanpassad person när det finns hundratals "normala" sökande per anställningstillfälle som skulle göra vad som helst för ett skitjobb?

Sen borde du läsa på om nattmänniskor så har du din förklaring till varför folk är uppe till 06.00.

RD

Jag håller med, väldigt bra sagt. Det är inte bara det att man har Aspergers syndrom, det följer annat på. Det verkar ju som om AS medför en sämre motståndskraft mot andra psykiska sjukdomar och störningar. Och vi är alla individer som reagerar på olika sätt på olika påfrestningar. Det här är en del av förklaringen till varför jag inte har ett långt arbetsliv bakom mig fastän det var vad jag ville, och fortfarande vill. En annan del är att jag inte klarade av att gå i skolan utan la av i princip helt i femte klass. (Det här var i början av 70-talet när AS var ett praktiskt taget okänt begrepp och några aspergerklasser fanns det verkligen inte då.)

Jag läste en statlig studie som kom fram till att större delen av dem med aktivitetsersättning faktiskt kan arbeta, vilket jag skulle tro speciellt gäller dem med asperger och andra milda diagnoser som ADHD.

De med ADHD skulle jag tro oftare jobbar eftersom de med asperger verkar i större utsträckning ordna aktivitetsersättning. Enligt vad jag har sett så verkar många av dem ha gjort det till en sysselsättning att hitta nya bidrag och beklaga sig över sin situation.

De med aktivitetsersättning räknas till gruppen ungdomar och arbetslösheten där är över 20%! Om man räknar bort antalet i arbetsmarknadsprogram så kan jag inte ens gissa hur hög arbetslösheten är bland ungdomar.

Problemet är alltså den stora arbetslösheten och att aktivitetsersättning är så fördelaktigt. Det är inte många som skulle vara motiverade att hitta ett jobb om de fick större delen av hyran betald genom bostadstillägg, en ersättning de klarar sig bra på, samt olika förmåner som fri tandvård.

Människor mår inte bra av att inte göra någonting och därför blir de som har aktivitetsersättning lata, vänder på dygnet, skygga, passiva och har ingen motivation att ta tag i sina liv.

Jag har läst mycket om asperger och personligen är jag skeptisk till att det överhuvudtaget finns en sådan diagnos. Det enda beviset som läggs fram är psykiatriker som ställer diagnoser utifrån vissa kriterier.

Metoder som utan tvivel skulle kunna fastställa att man har autism är till exempel magnetisk resonanstomografi och detta är inte tillräckligt utvecklat för att fastställa om någon med en mild asperger har autism.

Om någon har starka autistiska drag så kan detta synas på magnetisk resonanstomografi men eftersom psykiatriker argumenterar för att bara de ska ställa diagnoser så används inte detta. Ett annat problem är att magnetisk resonanstomografi och andra metoder är väldigt dyra.

Forskare får enorma mängder pengar för forskning, medicinerna ger läkemedelsbolagen enorma pengar och psykiatrikerna tjänar enorma pengar. I USA går nästan varannan person på mediciner och går till psykiatriker. Självklart är alla dessa intressen privata och har därför egen vinning i det hela.

Det är som med dessa miljöproblem där vi nu har tusentals forskare som får pengar för sin forskning. Vad skulle hända om forskarna inte kommer fram till slutsatser som gör att de får mer pengar? Det är lätt att räkna ut. Personligen kommer jag inte ihåg en kallare vinter än denna.

Jag tror att de med svår asperger egentligen har en typisk autism och de med en mild asperger har bara vissa autistiska drag men inte autism. Många med en mild asperger har till och med lärt sig att bli helt "normala". Hur kan en person som har vad som beskrivs som en störning bli frisk? Då är det ju istället en sjukdom.

Det går ju inte att bota personer som är utvecklingsstörda! En elefant kan inte heller "botas" så att han kan dansa. En person som verkligen har en störning skulle inte kunna bli bättre eftersom det då inte längre är en störning utan en sjukdom som kan botas. En person med grov autism kan lära sig att fungera bättre i vardagen men skulle ändå alltid ha enorma problem i vardagen.

Det är till och med svårt att få göra ett nytt test när man redan har fått en diagnos. Alla personer som inte har någon sysselsättning skulle få problem som depression, ångest, vända på dygnet och bli omotiverade. Det är alltså till vinning för alla dessa forskare, läkemedelsbolag och psykiatriker att alla dessa arbetsdugliga människor fortsätter att ha en diagnos, inte arbetar och tar mediciner.

Man uppfinner hela tiden nya diagnoser som gör att forskarna får nya pengar, läkemedelsbolagen säljer fler mediciner och psykiatrikerna har fullt upp. Hur praktiskt är det inte att kunna stämpla alla barn som är stökiga med ADHD och hävda att de behöver dyra mediciner?

Jag tror att drag som borderline, asperger och ADHD är i människans natur. Något helt annat är om man faktiskt har autism som inte kan botas.

Många med borderline har också mirakulöst botats. Det finns en del som har borderline som aldrig kan bli bättre oavsett vilka metoder man provar, vilket alltså tyder på att det finns två olika grupper - den ena gruppen som kan botas och den andra gruppen som inte kan botas. Slutsatsen är att den grupp som kan botas bara har ett tillstånd med drag som liknar borderline.

Det här med ADHD är faktiskt något som en del kända forskare till och med har varit skeptiska till. Min uppfattning är att det inte alls finns något som heter ADHD, utan det är helt enkelt stökiga barn som har tillräckligt många gemensamma drag för att man ska kunna lägga dem i ett fack. Om personen sen lär sig att övervinna det hela så existerar inte längre problematiken som finns i diagnosen. En tiger däremot kan aldrig lära sig att bli en valp.

Alla diagnoser blir självuppfyllda profetior om man gör dem till det. När någon med mild asperger blir bättre så förklarar man det med att problemen finns där men att de har lärt sig att leva med dem.

Att personer med asperger ofta är väldigt intelligenta kan förklaras så enkelt med att de har en typisk personlighet för intelligenta personer. En person med ADHD anses sällan vara väldigt intelligent eftersom de har en personlighet som vi associerar med stökiga människor. Nörden i filmerna är intelligent och actionhjälten är bråkig.

Hur kan en så stor del av befolkningen som innefattar personer med alla dessa diagnoser ha så svåra problem att de inte kan jobba? Det är klart att vem som helst som får höra att de har en diagnos och därför inte förväntas jobba faktiskt också börjar tro på det själva, vilket då alltså blir en självuppfyllande profetia.

Något som verkligen har fastnat i mitt huvud är en sak som en person som studerade psykologi i USA berättade. En kompis han hade känt sen barndomen genomgick en svår tid och när han gick till en psykiatriker så fastställdes det att han med all säkerhet hade asperger. Han berättade att han blev väldigt förvånad eftersom han hade känt sin kompis så länge och innan han hade problem så hade han aldrig sett att kompisen skulle ha asperger.

Denna person studerade alltså psykologi och visste hur en person med asperger är. Efter denna diagnos så började kompisen allt mer utveckla drag som är typiska för personer med asperger och när han berättade detta för sin kompis så var kompisen inte själv medveten om detta.

En tid passerade och kompisens problem gick över och han blev botad! När han nu igen gick till en psykiatriker så hävdade man att han hade fått fel diagnos. Det var efter denna incident med sin kompis som han började forska kring detta efter sina studier och han kom fram till samma slutsats som jag delar.

Varför menar psykiatriker att personer med dessa diagnoser måste ständigt få förklarat för sig vad diagnosen innebär? De får gång på gång höra hur de är och vilka problem de har. Personen som förklarar kanske inte ens är medveten om det själv och skulle lika gärna kunna läsa från ett manus.

En kvinna som misshandlas av sin man och får höra att hon är värdelös kommer också känna att hon är värdelös. Detta är en form av påverkan eller subliminala budskap, som till exempel att det är jul och du får höra av alla att nu måste du shoppa! Du börjar omedvetet att shoppa. När det är fredag så ska man ut och festa.

Varför är vi i Sverige så sekulariserade och i Pakistan skulle en beväpnad mobb av fundamentalister med långt skägg gå ut på gatorna om deras profet blev det minsta förolämpad? Det är för att vi hela tiden har fått höra att "så här är det i Sverige" och till slut är vi själva sådana. Pakistanier får höra att profeten inte får förolämpas. Det enda de har i skallen efter ett tag är allahu akbar och de skulle lika gärna kunna läsa sin shahaadah från ett manus.

Hur kunde ett helt Europa börja förfölja judar under nazismen? Det spelade ingen roll om man var fiender med nazisterna. I Polen visste alla att judar var på ett visst sätt, Henry Ford visste hur judarna var, nazisterna visste hur judarna var, araberna visste och svenskarna visste. Efter kriget har vi fått höra att förintelsen är det hemskaste kapitlet i människans historia i modern tid.

Alla "normala" människor vet väl att nazisterna var onda? Precis som alla visste då att homosexualitet var en allvarlig psykisk störning. Det går lika lätt att hjärntvätta någon till att bli en diagnos som gör att man inte kan arbeta. Den här personen: http://www.greerdragway.com/images/hillbilly001.JPG skulle istället kunna bli den här personen: http://img.youtube.com/vi/cBp4Z9Ihz64/0.jpg.

Jag förstod inte så mycket av din text men du låter som en god scientolog!

Några saker som jag vill förtydliga är att min åsikt inte är att alla forskare medvetet sitter och förfalskar forsking. Det som händer är att den nya forskningen utgår utifrån vad man anser vara ett faktiskt sakförhållande, vilket då resulterar i att den nya forskningen kommer fram till nya resultat men alltid bygger på samma antagande.

Sverige var man bland de världsledande på rasbilogi där man mätte skallar för att ta fastställa varför vissa folkslag har lyckats bättre i sin utveckling än andra. Det var ett vetenskapligt fastställt faktum att afrikaner är mindre utvecklade på grund av att de stannade i sin utveckling.

Forskingen om neuropsykiatri kommer på samma sätt fram till vissa resultat utifrån ett antagande som man sedan bygger vidare på. När man sedan gick över från rasbiologi till annan forskning så kom man fram till helt andra resultat.

Konspirationsteoretiker tror att autism har uppstått på grund av att ZOG eller liknande har kommit på en ond plan att göra barn autistiska med vaccin och renlevnadsmänniskor tror att autism beror på gifter i maten, samtidigt som psykiatriker hävdar att autism alltid har funnits men att man nu tack vare dem kan upptäcka det.

Personligen tror jag att autism alltid har funnits men att det är vi själva som har gjort dem till autister istället för medmänniskor. Vad menar jag med det? Jag menar att helt plötsligt har tiotusentals barn bara i Sverige så svår autism att man inget annat kan göra än att bolla runt dem bland psykiatriker och institutioner.

Om vi inte gjorde ett så stort problem av dem så skulle de kunna bidra till samhället på något sätt. Många med svår autism har väldigt unika egenskaper skulle därför kunna bli en mycket värdefull tillgång för samhället.

Förr i tiden var alla tvungna att bidra till samhället på något sätt. Svår autism är så vanligt att det inte fanns tillräckligt många dårhus för att placera dem där. Det var visserligen hårdare förr i samhället men alla med svår autism kunde inte heller ha svält ihjäl, alltså måste vi anta att de kunde bidra till samhället tillräckligt mycket för att förtjäna sitt levebröd. Varför har vi nu gjort ett så stort problem av alla med autism?

Det har visat sig att de barn med svår autism som utvecklas bäst är de som så tidigt som möjligt visas förståelse för sina svårigheter. Notera att det är en stor skillnad på att visas förståelse och att omges av psykiatriker och placeras ensamma som barn på institutioner.

Barn med autism behöver som alla barn att leka med varandra, lära sig sociala strukturer och ha förväntningar på sig från omgivningen. Många barn med svår autism lär sig aldrig prata och blir extremt inåtvända. Det är viktigt att barnen med svår autism får en så normal uppväxt som möjligt, men att omgivningen däremot är medveten om deras svårigheter och begränsningar. Det viktiga är att omgivningen inte gör personen till ett problem just på grund av deras svårigheter.

Nu anser också samhället att en stor del av landets ungdomar inte ska arbeta på grund av milda diagnoser som asperger och ADHD! Diagnoser som jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag inte ens tror existerar. Om vi gjorde homosexuella till en diagnos som förr i tiden så skulle de inte heller ha kunnat arbeta och skulle istället placerats på institutioner, tagit livet av sig där, varit svårt deprimerade och ständigt behövt olika mediciner.

Jag vet att mina åsikter återspeglar något som många scientologer tror, jag vill dock intyga att jag INTE är någon scientolog och har aldrig ens till min vetskap träffat en scientolog. Alla dessa åsikter har jag själv kommit fram till när jag har studerat psykologi. Sen har jag personligen träffat flera av landets ledande psykiatriker och därav bildat mig en uppfattning om dem. En expert hävdade att barn med ADHD ska ha hälsokost!

Det är så mycket som är oseriöst med neuropsykiatrin och forskningen kring den, främst privata intressen som styr, flum och många experter som själva har problematiken de forskar om. Seriösa forskare som Fred Baughman får inte komma till tals när de avfärdar alla dessa modediagnoser. Innan någon nämner det så vet jag att Fred Baughman har fått finansiering från scientologerna.

Men ska man tvinga de som inte vill? Jag lekte hellre med andra barns leksaker. Barnen ville jag helst slippa se. Det fanns enstaka som jag hade visst utbyte av. Men de flesta ville jag bara att de skulle hålla käft och låta mig pilla på deras leksaker ifred. Vid ungefär 7 års ålder började jag umgås med några barn i grannskapet. Helst killar.

Så man ska tänka på att det är en utvecklingsstörning, och att man kanske inte är redo för umgänge låååångt senare än normala barn, om än någonsin.

Jag har alltid föredragit yngre eller äldre kompisar. Helst äldre. Jämnåriga kommer jag nog aldrig dra riktigt jämnt med.

= stress. Ja, skitbra, skapa fler schizofreniker med ptsd!


Och???

Skitsnack, det skapar svår stress att pusha en autist till att vara likadan som normala barn.

Men omgivningen består ju till stor del av hej kom och hjälp mig - imbeciller. Nej tacka vet jag min familj. Men en Aspergerpappa och en schizoid mor fanns ingen som anklagade mig för att vara fel eller behöva socialiseras. Problemen började i skolan. Kraven från grisarna, klasskamrater, lärare, stressen. Det gjorde mig sjuk.