Progressive riock - passande genre för asperger pers?
Hårdrock i all ära, men jag skulle nog säga att progressive rock slår hårdrocken ndg rikedom av olika under-kategorier: (ett urval nedan)
* Symfonirock. Pompöst och romantiskt, drömskt och lyriskt, med svit-långa låtar, ofta med Mellotron och fuzz-gitarr. (tidiga Genesis, Yes, ELP, King Crimson, PFM, Banco, Ange, Museo Rosenbach, Le Orme, Latte e Miele, GroSsschnitt, Trettioåriga Kriget, Dice, m.fl.)
* Canterbury. Progressiv musik från grevskapet Canterbury, varierat, både jazzigt, symfoniskt, spejsigt ofta med en vänster-politisk udd (tematiskt). (Egg, Soft Machine, Caravan, Camel, Hatfield and the North, National Health, Gong, Matching Mole, Khan, Arzachel, Steve Hillage, Robert Wyatt, Mike Oldfield)
* Zeuhl. Stark polyrytmisk och komplex musik med markerad bas, opera-mässig sång och influenser från Carl Orff, John Coltrane och Sun-Ra. (Magma, Eskaton, Zao, Weidorje, Ruins, Universal Totemist Orchestra, Offering, Kyanjeii Hyakkei, Paga)
* Progressive Electronic. Psykedelsik electronica som lade grunden för techno och New Age. (ex. den tyska "Kosmische Musik"; Klaus Schulze, Tangerine Dream, Cluster, Kraftwerk, Ash-Ra, Harmonia, Agitation Free, Neu!)
* Progressive folk. Engelsk folk-musik, medeltida madrigaler i komplex kombination med bluesig rock. (Gentle Giant, Gryphon, Jethro Tull, Mellow Candle)
* RIO. Arvet från Frank Zappa förvaltades här med komplex ofta instrumenatl musik. (Univers zero, Art Zoyd, Henry Cow, Art Bears, tipographica, Samla mammas Manna)
* Progressive metal (Dream Theater, Magellan)
* Progressive jazz-rock (Mahavishnu Orchestra, Weather Report, Return to Forever)
Sedan kan ju tillägga att progressive rock grupperna ofta tänjer på rockens form genom att injicera olika doser av andra musikformer, så att musiken ofta blir äventyrlig och komplex. Ibland pompös och romantisk, ibland psykedelisk och translik, ibland heroisk, kort sagt, denna "genre" av genrer är väldigt rik.