Citat:
Ursprungligen postat av
RickRozay
Jag tror det är det som händer, att folk med Aspergers inte låtsas lika mycket, spelar en roll för andra människor är mer villiga att visar hur dom faktiskt är istället. Det kan verka otrovärdigt, men kanske nån med Aspergers kan säga sin åsikt?
När nån säger ett uppenbarligen tråkigt skämt, måste man låtsasskratta då? Eller är det bättre att bara visa hur man är?
Det stämmer, anser jag.
Jag är som jag är, och avskyr att spela roller egentligen, men har lärt mig ganska bra.
Men har svårt för elaka skämt och för mycket "fjant" för att fjäska in sig.
Det tar mer energi för oss att vara sociala, vi vill vara det på vårat sätt, men då fattar inte folk.
Jag står ofta och betraktar folk. Ja inte så de direkt märker det då.
Tittar på hur de gör, och ser ofta saker som jag inte tror att de ens är medvetna om... Alltså jag är som en betraktare utifrån och det är i regel då jag mår bra.
När någon säger något som ska vara ett skämt så skrattar folk för att det "ska vara så". Det kan ju såklart vara roligt också.. Men om t ex en vanlig person inte fattar skämtet så skrattar han antagligen ändå för att inte avvika medan en asperger mest funderar på vart det roliga låg.
Det kan också vara att aspien förstod men inte tyckte det var roligt och då helt enkelt struntar i att låtsas tycka det eller sitter och funderar på varför denna människa sa så här.
Det sociala samspelet är inte lika starkt eller nödvändigt för aspien.
Vi är utifrån betraktare, inte inifrån agerande.