Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ja, för de flesta, sn finns det de som inte ser på munnen utan på näsan och avgör vad de tycke tex, de kan inte fokusera på rätt ansiktsområde. Men i vuxen åde, och bland högfngerande är det en teater att tolka mer.
Varför Ingen aning.

Ja, du ser ju vad du själv skriver.

Umm, nej, det är inga problem att tolka intryck som man kan verbalisera i konkreta termer och som redan förklarats är det mer subtila intryck/nyanser som bringar problem - sånt som du inte kan beskriva med ord utan tolkar på känsla och intiution.


Exakt vad autism beror på rent vetenskapligt är omtvistat och krångligt, men den senaste (del)förklaringen på just den här delen är spegelneuroner:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_227945.svd

http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron

"Världen är inte bananer i pyjamas."

Ny t-shirt för aspergianer.

Isf är jag en av få aspergers som vågar och faktist tycker om att stå och tala inför människor. Både stora och små grupper.

Att vara högfungerande är trots allt inte mycket till handikapp

Är inte det typiskt Aspie folk att dom har svårt att tala inför en grupp människor? Jag var engång på en föreläsning om Aspberger/Adhd. Och han som hade Aspie såg ut som om han skulle falla av pinn när han stod och talade. Och jag har heller aldrig sagt att det skulle gälla alla med Aspie. Som jag har skrivit förut så är ju alla olika mer eller mindre.

Jo. Du har rätt i att väldigt många aspies drar sig för att stå på scen inför människor.

Tänkte mest bara påvisa att varje asperbergern är den andre olik och att även det som exempel kan finna det sociala som sitt superintresse.

värre vara åhörare, i gruppen, i folkmassan, nära

Yepp. Fruktansvärt att lyssna på andra...

Tänkte skriva det också men jo, att gå på stan är ofta rätt jobbigt och att sitta ner och lyssna på någon annan är horribelt.
När jag står över andra människor (dvs när jag vet mer än de andra, eller iaf anser det..) så är det dock rätt underhållande att lyssna och sedan trycka ner personen i fråga så att denne får plats i sin egen sko...

Det ger ungefär samma känsla som att stå och prensentera saker inför publik/åhörare.
Nu när jag tänker efter så är det väldigt troligt att jag faktist övat upp detta...

Det har jag ju redan skrivit i tråden flera gånger. Att långt ifrån alla Aspies är likadana.

Jo jag vet.
Får skylla på att jag var sjukligt trött när jag läste ditt inlägg

Det här blogginlägget tycker jag säger väldigt mycket: http://aspergerteen.com/2007/01/30/bill-gates-aspergers/

Ptja, även jag fick diagnosen för nu tolv år sedan.
Asperger + en form av DID, d.v.s. multipla personligheter i light-version.

Jag är medveten om de olika personligheterna och dom följer dagens rutiner och byts därav, det är inget som kommer hux flux.
Läkarna har vimsat i snart åtta år hurvida denna kombination är möjlig, allrahelst då det verkar som "när minnet är fullt" utvecklas en ny personlighet.

Vad jag fått förklarat är att jag tar in precis allt jag upplever, ser och hör under en dag vilket gör att det skapas unika personligheter på vissa specialområden, och det är där asperger kommer in.
Idag är det 3-4 specialintressen och lika många "personligheter", varav två intressen arbetar jag aktivt med, som yrke.

Rent personlighetsmässigt är jag två.
Har inte olika namn eller känner mig inte som olika personer, däremot uppfattas jag som olika personer utåt. När jag arbetar med intresse1 så har jag fullkomligt noll koll på intresse2, och lika åt andra hållet. Jag kan inte besvara frågor som kliver imellan.

Största problematiken är social kontakt, jag uppfattar aldrig att det finns människor utanför min direkta närhet. T.ex. så kan jag fascineras av mötande bilar på motorvägen, vad gör de människorna efter att de passerat mig, som exempel.
Andra människor är som "frusna" om jag inte fysiskt befinner mig i närheten eller talar med dem på telefon/internet o.s.v.

Känslomässigt är det som de flesta med asperger, svårigheter att förstå andras känslor och social interaktion.
Dessutom fullkomligt hatar jag uppmärksamhet och överraskningar, det ställer till det löpande arbetet med struktur och funktion på dagen.
Jag kan tala för mig och delta i diskussioner utan problem, men dom brukar ta slut rätt fort då jag vanligen bryter benen av de vanligaste argumenten i diskussionen och styr det hela precis dit jag vill då jag (vad jag förstått) har enorm allmänkunskap om allt från biologi till konstruktionsteknik för ubåtar. Själv uppfattar jag det inte som speciellt märkvärdigt.
Fru och barn finns i bilden också, inga större problem då vi med tiden har lärt oss hantera det.

Well, där har ni en kortis på en annan Asperger-twist

Det var inte min mening att låta otrevlig om jag gjorde det. Med tanke på hur jag svarade dig.