Lumpen i Finland

Vilket år var detta, kan systemet ha ändrats?
Är du född i Finland eller Sverige? Osäker på att jag är med i deras system.

2005, men tycker de flesta här i tråden haft lite olika historier om hur processen fram till inrycket gått till för dem. Jag är född och uppvuxen i Sverige.

Tack för dina svar. Jag ska nog ta en närmare titt på den här tråden vid något senare tillfälle.

När mina papper kom så strunta jag i dem. Skrev ett brev till "kommunen" jag tillhörde i Finland att jag ville behålla mitt finska medlemskap då jag blev dubbel medborgare för att skippa armen vid den tiden utan att förlora det finska medlemskapet (visste ej jag kunde skjuta up det) Sökte sedan in på nytt självmant efter stuudierna, ringde x samtal, fick hem papperna på nytt, svarade o skickade in det. Sitter nu på tj 23 (tj = dagar kvar) Detta vart ocktober 2014, starta tjänsten juni 2015.
Stavfel osv må komma skrev text från mobil.

Själv fick jag papper hemskickade 2003 när jag var 18 -en kallelse till läkarundersökning. Fick gå på läkarundersökning på valfri vårdcentral i Sverige där dom undersökte mig och fyllde i en blankett med "checklista" som sedan skulle skickas tillbaka till Finland.

Sen kom papper hem om att var ju skulle infinna mig och datum. Läkarundersökning gick med andra ord bra. Slapp vanlig mönstring med intervju och den biten då jag bodde i Sverige, är född och uppvuxen här men mina föräldrar ville dock att jag skulle bli finsk medborgare...

Så det bar iväg mot Finland 2005 ungefär en månad efter att jag tog studenten. Dock var min inkallelseorder(eller vad det nu heter) lite luddigt skriven så jag åkte till fel regemente! Även befälet vid vakten stirrade jättelänge på den gula lappen och han tyckte också att den var lite missvisande. SÅ jag fick åka buss ca. 15 mil norrut där en specialtransport väntade på mig: en grönmålad VW Transporter med en värnpliktig chaufför bakom ratten, han körde mig direkt från busshållplatsen till regementet där jag missat kvällsmål, guidad rundtur och allt...

Dom ideellt arbetande på klädförrådet var inte heller speciellt imponerade av mig, dom såg lagom sura ut. Som tur var hade befälet vid det första regementet ringt till det rätta regementet och förvarnat om mig så att dom kunde hålla grindarna öppna för den utländska eftersläntraren. Hann precis med att hämta ut alla mina kläder och släpa ut den gigantiska säcken till det rum som skulle bli mitt hem de nästkommande 6 månaderna. Där så ställde jag mina grejer lite snyggt vid min säng och kröp snabbt ner under täcket -försökte vara så tyst och diskret som möjligt men mina kamrater i rummet tittade lite snett på mig och undrade säkert varför jag kom i så förbannat sent, dom hade ju redan gått och lagt sig.

Vilka minnen!

Roligt att du delar med dig Running man!

För övrigt var det exakt så det gick till för mig när jag i våras skulle fixa pappersarbetet. Nu är det bara jul och nyår kvar sen står jag vid grindarna i Dragsvik.

[quote=REALIN|55743224]Roligt att du delar med dig Running man!

För övrigt var det exakt så det gick till för mig när jag i våras skulle fixa pappersarbetet. Nu är det bara jul och nyår kvar sen står jag vid grindarna i Dragsvik. [/QUOTE

Lika bra att du vänjer dig vid havregrynsgröten redan nu Hälsa Syndalen från mig

No nii! Grattis till alla nyblivna reservister. Hoppas ni har en fittig krapula. Lycka till kont. 1/16, dagarna kommer aldrig att ta slut, tills dom gör det..

Det är kul att skriva om det, man kommer plötsligt ihåg saker som man inte tänkt på under flera år. Några kompisar som också var på likadana läkarundersökningar fick frågan: "vill du verkligen åka till Finland?" Dom fattade inte vad läkaren menade, resultaten var ju också bra eller t.o.m. mycket bra...

Läkaren formulerade om sin fråga då: "Jag kan skriva i princip vad som helst här i papperna, vill du åka eller inte åka?" 2 man slapp åka då han skrev något i stil med "dåliga knän" eller något liknande -dom ville helt enkelt inte göra lumpen i Finland utan istället plugga visare på högskola. Djävla veklingar... Jag vägrade ljuga eller hitta på nåt, det hade kanske fått påföljder på nått sätt tänkte jag.

Själv åkte man över med Finlandsfärjan i hopp om att allt skulle bli ett enda långt äventyr -ungefär så som min äldre kusin lovat mig. Han tipsade även mig att ställa upp varje gång något befäl behövde en frivillig... ibland fick man städa p.g.a. detta, ibland var man den enda i gruppen som fick prova någonting nytt, som t.ex. lysraketer.

Haha, låter bra. Vill bli gruppchef också så då ska man väl alltid ställa upp som frivillig.


Det kommer nog gå bra. x) Det ska jag göra! Någon dag när jag står ensam och tittar ut över finska viken och det enda som hörs är vinden blåsa ska jag hälsa från dig.

Receptet för 6 mån (numera 5,5) är att aldrig vara först eller sist o aldrig öppna käften.

Vad händer om man alltid är sist?