Citat:
Ursprungligen postat av
adam7
I Sverige görs personlighetstesterna vid mönstring, men i Finland först efter inryck. I Finland behöver du heller inte dra något snack med en psykolog, utan du bedöms under grundutbildningens ca. 6 första veckor av både de anställda och värnpliktiga förmännen. Vad tror du är effektivare, en timmes diskussion med en psykolog som försöker ta reda på hur du är funtad eller 6 veckors iakttagande av lekmän (värnpliktiga) och lite mera erfarna ledare (stampersonal) ?
I Finland har man ett uppbåd. I Sverige hade man en mönstring på två dar, samt en extra mönstring eller ett annat utförligare urval för viss personal som exempelvis tolkar, fallskärmsjägare eller musiker. Det finska systemet är helt klart bra för det är nämligen ett billigt system. Däremot så tycker jag inte att det är helt rättvist att jämföra den svenska mönstringen med det finska uppbådet. Det blir lite att jämföra äpplen med päron.
En gång i tiden för länge sedan så har jag i alla fall för mig att mönstringen i Sverige bara var över en dag, men i takt med att samhället utvecklades så utökades väl även den här processen. Under tidigt sextiotal så var personalförsörjningen på tapeten i den svenska armén, och från militärens sida var man mycket angelägen om att rätt person verkligen skulle hamna på rätt plats.
Du får dels tänka på att det var betydligt fler
olika typer av befattningar som skulle bemannas i det svenska försvaret. Sen skedde också en stark teknikutveckling under femtiotalet och dessutom var den värnpliktiga befälsutbildningen längre i Sverige. Inte så jättekonstigt att det svenska urvalssystemet förfinades och gjordes mera utförligt kanske? Det var inte hokus-pokus heller utan en hel del forskning skedde inom området under sent femtiotal och tidigt sextiotal.
Mitt minne från min egen värnpliktstid är att det här med mönstringen fungerade mycket bra. Speciellt när det kom till urvalet av värnpliktiga befäl. Det var verkligen RÄTT personer som blev befälselever i åtminstone 98-99% av fallen. I andra fall kunde det knasa till sig lite och exempelvis så kunde folk utan körkort bli placerade som stridsvagnsförare m.m, men det var aldrig någonting som ställde till med särskilt mycket bekymmer. Ungefär som i Finland så gjordes nämligen en smärtfri och snabb gallring med tillhörande omplaceringar efter några veckors grundutbildning ute på kompanierna.
Samtalet inne hos psykologen tog väl ytterst sällan längre än 15-20 minuter och det syftade väl först och främst till att sålla ut de som på olika sätt var verkligt olämpliga för militär tjänstgöring över huvud taget. Dessutom så grovindelade vad jag förstår psykologkärringarna de mönstrande i olämpliga/lämpliga för befälstjänst.
Citat:
Ursprungligen postat av
adam7
Vad tycker de som gjort svensk värnplikt om anmälningarna på sida 37 ;-)
Hittar inget på sidan 37 i tråden. Kan du specificera med en länk eller någonting?
Dock är 1KustK nu SKK, Signal och stabkompaniet. Vi Milpol är enda kvar i samma byggnad än så länge i alla fall, alltså 1KustK byggnaden.
