Lumpen i Finland

Rejält trött på bandminorna

Faktum är att av vad jag hört är Dragsvik bland de tuffare platserna. Av pionjärerna i RUK så är det männen från Dragsvik som verkar ha haft den tuffaste AUKkin, iaf baserade på deras berättelser (som naturligtvis blir överdrivna, men så är det med alla). T.ex. Purple Haze marschen låter inte speciellt kul...

Det är bara att alla driver med Dragsvik, konstanta vitsar om de bögiga svenskarna osv

Nästa vecka har vi YTH2, ser inte fram emot 3 nätter i fält i detta pissväder som råder i Hamina, men men, that's army life I guess..

Vad roligt, och även självklart, att det finns en tråd om finsk militärtjänstgöring. Det börjar vara några år sedan jag hemförlovades från Dragsvik, men minnena känns ännu färska.
Jag uppfattade tiden som bitvis enformig och framför allt med stor besvikelse. Innan inryck hade jag hört från vänner, som gjort svensk värnplikt, om överlevnadsutbildningar, vinterutbildningar, kartongvis med dyra "grönpåsar" som hade smugglats hem innan muck och fjällturer med toppbestigning av Kebnekaise. En utbildning med bredd och variation. Jag vet inte om den bilden är rättvis, men det var den jag hade.
Nåväl, i Finland grusades alla romantiserade bilder. Jag kan inte minnas att vi vid något tillfälle grävde efter rötter, kokade tallbarste, byggde någon bivack/snöka eller for på någon långtur till finska fjällen. Antalet frystorkade rätter kan jag nog räkna på mina fingrar.
Det vi gjorde var att öva anfall och försvar. Lunchpaus med varm mat som kördes ut från köket. Sedan fortsatte vi att öva anfall och försvar. Vi morgonsimmade i isvakar och fortsatte sedan dagen med någon form av stridsutbildning.
Det är väl egentligen först nu i efterhand som jag förstår hur förbannat smart den finska försvarsmakten är. Den har inga skyldigheter att uppfylla mina förväntningar. Varför lägga ned tid och pengar på utbildningar som i det stora hela inte kommer att behövas? Det fanns nog orsaker till att man inofficiellt kallade soldaterna för "krigare", för det var precis vad vi var.

Vet inte riktigt när eller var du gjorde din tjänstgöring men nog hade vi en hel vecka dedikerad till överlevnad, första halvan var på brigaden med både praktisk och teoretisk utbildning för att sedan avslutas "i fält" med b.la. grävande efter rötter och bivack byggande..

I övrigt håller jag med dig om dina slutord !

Jag saknade också lite utav den där häftiga överlevnadsutbildningen. Visst fick vi många dagar öva på att gå hungriga, men något tallbarrste blev det aldrig.

Jag har också tänkt på det där med frystorkade färdigrätter. Jag vet att man i Sverige aldrig snålat på dem, men det vore kul att se hur stor summa pengar en Svensk pluton äter upp i frystorkat på säg 5 dagar i fält, jämfört med vad en Finsk pluton äter upp ur fältköket/utkört från matsalen vid brigaden. Nu vet jag inte vad Sverige köpte in sina grönpåsar för då det begav sig, men de är ju rätt dyra i handeln så helt billigt kan det ju inte vara.

Såhär i efterhand var nog Kompani i Anfall med skarpa pansarskott och skarpt artelleriunderstöd roligare än att sitta och äta frystorkad chicken curry i något trist vindskydd på kebenekaise, så jag är nöjd

Försvarsmakten har väl troligtvis förhandlat till sig ett mycket fördelaktigt pris med tanke på de kvantiteter som beställs. Men till saken hör att det "stjäls" enorma mängder. Samtliga vänner som gjort svensk värnplikt (vilka är väldigt få) har haft lager i källaren med grönpåsar, förvisso tacksamt när man är ute och vandrar tillsammans. Min uppfattning är att försvarsmakten tillämpar frystorkad mat kanske lite väl frikostigt, och borde kunna införa det finska köket vid fler tillfällen, men vad vet jag.

En annan aspekt som jag har tänkt på, är hur långt finska omotiverade grabbar kan drivas. Jag har, efter lite läsning i delforumet, förstått att det diskuterats huruvida svenska och finska kustjägare är jämförbara med varandra eller ej. Jag känner några killar som gjort svensk jägartjänst, både som kust- och fallskärmsjägare. De var innan inryck i absolut toppform och mycket välmotiverade. När jag ryckte in vid Dragsvik noterade jag att den fysiska formen på rekryterna varierade mycket. Det fanns några fysiska fenomen med hög motivation, vilka i och för sig senare skickades till RUK, men överlag var den stora massan egentligen vanliga killar med en hyfsad fysik och uthållighet. Det är väl därför svårt att göra en adekvat jämförelse mellan svenska och finska kustjägare, med tanke på utgångsläget. Men, det intressanta är det som dessa finska jägare, i många fall något omotiverade soldater, utsattes för och faktiskt genomförde. Barettmarschen är knappast att betraktas som en söndagspromenad och stridsövningarna kunde vara i många dagar utan minsta timme sömn.

När det kommer till strid är jag övertygad om att finska kustjägare skulle klara sig bra. Nu har jag förvisso bara sett delar av svensk strid via Youtube och på regementesdagar, men det jag har kunnat iaktta är många tveksamheter. Mycket springande, knästående skjutande och sedan springa vidare i skogsterräng. Jag vågar knappt fantisera om vad våra utbildare hade sagt om detta. Kanske en känga i ryggen så att vi hade lagt oss ned och ålat i stället.

Visst har man säkert fått ett bra pris (även om man inte ska vara säker på det då Svenska FM brukar shoppa med röven..), men om man så betalade 20kr per portion, jämfört med med Finlands säg (högt gissat) 10kr per portion, så har man redan där en kostnad som är den dubbla, och när 700 man ska äta så syns det i budgeten.



I övrigt har vi båda gjort samma reflektioner. Speciellt i det sista stycker. Ska jag sammanfatta det hela så är "utnyttjande av terräng" som koncept någonting som saknas bland Sveriges fotfolk. Samt att man uppfattat knästående som låga ställningar.. det är lite trist.

För att anknyta till överlevnadsdiskussionen så har jag att säga att det beror oerhört mycket på var man tjänstgör, och vilken vapenslagsinriktning! Vet att det är jävligt stor skillnad på pionjärer och ex. Jägare här i RUK. Medan de hade 4 nätter utam tält och bara frystorkad mat i vintertid, så sov vi pionjärer i tält och ficl var mat...

Om man vill inrikta sig på "överlevnad", så är det definitivt jägare av olika slag man ska satsa på; dock är jag överraskad att kustjägarna inte hade mera sånt? Men, tror kanske Dragsvik som brigad är annotlunda än ex. De i norr, och där "rajajääkärit" utbildas. Lite synd bara att svenskspråkiga inte har några alternativ.

Det varierar mycket mellan kontingenter, ofta kanske tom mer än mellan truppslag och till och med regementen/brigader. Mycket orsak ligger nog kanske främst i ekonomi och eventuellt också vart truppen man utbildar är tänkt att vara förlagd och vilka uppgifter den primärt kommer ha.

Jag har en bekant som var i Dragsvik. Han berättade om någon överlevnadsövning där olika grupper fick simma från småbåtar till små öar mitt i natten. En grupp hittade en bastu (eller om det var en sommarstuga) som de bröt sig in i...

Kan tänka mig att Dragsviks kustjägare av naturliga skäl inte behöver samma överlevnadskunskaper som vissa andra truppslag. Terrängen de ska strida är ganska "civiliserad" men bra tillgång till förnödenheter till skillnad från gränsjägarna...

Kustjägarkompaniet är väl att betrakta som ett renodlat anfallsförband. Jag var övertygad om att vi inte fick någon överlevnadsutbildning av den orsaken att ingen förväntades behöva den. Jag vill minnas att vi under en lektion fick förklarat för oss att den uppskattade livslängden för en kustjägare, i ett skarpt läge, är några minuter. Varför då lägga tid på att utbilda oss i hur man gräver efter rötter (något förenklat)?

Det finns nog ambitioner, men Nylands Brigad har väl sin ekonomiska ram som måste hållas, och då det nog är så att som nämns under, att finska KJ främst ska fungera som rent anfallsförband, så lägger man helt enkelt allt krut på det. Sedan kan de vara så att tex avdelta kompanier vilka är tänkta att i större utsträckning fungera bakom fiendens linjer erhåller mer överlevnadsutbildning än andra.

Sedan spelar nog terrängen, likt du säger, också in mycket. Jag tror också att gränsjägarna har helt andra ekonomiska förutsättningar för att göra utbildningen mer exotisk, om man kan kalla det så.


Jag har alltid ställt mig lite tveksam till det där att olika truppslag har ett kalkylerat livspann på xsek/xmin, men jo, det stämmer nog. Finska KJ är nog tänkta att springa och skjuta framför att koka barrté i ett karelsk träsk, och då övar man ju efter det.

Den uppskattade livslängden som du nämner är beräknad vid en forcerad landstingning, mot nedgrävd mekaniserad fiende, alltså det värsta tänkbara anfallsuppdraget. Inget som man vill uppleva.