Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Jag tror inte riktigt på detta du skriver.
Svenska sjuksköterskor är bra på det dem gör och ska fortsätta med det. Jag tycker heller inte det några större fel på grundutbildningen även om jag gärna hade sett mer praktik.
Visst är det sant att många tillstånd och beteenden skulle kunna behandlas bättre med andra metoder än läkemedel, som bl.a du skrev stöd och råd från en sjuksköterska.
Verkligheten är ju dock att människor vill hellre ha en quick-fix än ältandet om "du äter för lite grönsaker", "du sköter din intimhygien inkorrekt, gör så här istället...." etc etc.
Vuxna/äldre människor vill inte bli tillrättavisade.

Jag tror det är fel väg att gå genom att ge omvårdnad en större plats i samhället.
Vad vi istället borde ge mer plats åt är mer undervisning om hälsa/ohälsa för barn. Här kan vi fylla ett stort hålrum, undervisningen i grundskolan är i princip obefintligt när det gäller detta. Jag tror att man skulle kunna åstadkomma enorma förändringar för folkhälsan om man började i skolan och inte när man väl blir sjuk och kommer i kontakt med sjukvården.

Jag tycker sjuksköterskan har en bra position inom sjukvården, där han eller hon kan påverka patientens situation väldigt mycket. Jag håller med dig om att det goda samtalet är att föredra framför kemiska substanser, problemet tycker jag dock inte ligger här hos sjuksköterskans roll utan hos samhället i stort.

Vem har pratat om tillrättavisning? Jag pratar om stöd, undervisning etc. I övrigt håller jag med dig, förebyggande folkhälsoarbete skulle spara många skattekronor och mänskligt lidande.

Hur blir ni bemötta av patienter i vården? Brukar de se ner på er, och liksom undra vart läkaren tog vägen?

Jag var inne på operation i somras pga strul med ryggen. Sjuksköterskorna på sjukhuset var väldigt gulliga och omtänksamma och tog hand om en på ett bra sätt.

En vård utan sjuksköterskor hade varit mycket mer cynisk och kall...

Nu pluggar jag förvisso fortfarande och har bara haft praktik, men så vitt jag har märkt så beror det väldigt mycket på vart man arbetar. På sjukhuset tycker jag inte att det är så, men däremot på vårdcentraler. Patienterna tror sig ofta veta precis vad som är felet på dem och att de inte behöver träffa en ssk först för bedömning, utan de ska till en läkare på en gång.

Det blir ofta så från patientens perspektiv när man ska ge "stöd och undervisning". Jag har jobbat på vårdcentral och det syns att många patienter inte tar till sig den info som ges - vilket jag drar en parallell med patientens uppväxt, och just där ska vi börja med stöd och undervisning om hälsa/ohälsa.
Då blir med all sannolikhet all stöd och undervisning från sjukvården mycket mera lättupptaglig för patienten.

Detta är någonting som jag absolut inte kan glömma. Hur kan inte HLR ingå i en sjuksköterskas grundutbildning. Låter ju helt sjukt, HLR ingår till och med i lastbilsyrkesförarutbildning. I mina öron låter det ungefär som att utbilda en snickare och inte gå igenom att det är med hammaren man slår med på spiken?

Jag tror inte jag kommer riktigt att får full förståelse för sjuksköterskans roll innan jag själv påbörjat utbildningen. De sjuksköterskor jag träffade på under min tid på akuten var mycket kunniga och fick ofta rycka in i första hand för att fråga diverse frågor om skadan och ge första vård. De bedömde även om läget var kritiskt eller ej.
På detta sätt skulle jag vilja jobba, jag vill inte gå omkring och bara fråga om hur alla mår bra och får varsin skorpa till lunch samt taxi hem som det låter här i era beskrivningar. Jag vill ge vård, jag vill lära mig den mänskliga kroppen och ge vård därefter.

Vilket år var detta? Samt vilken högskola?

Har bara erfarenhet av tre sjuksköterskoeutbildningar (Uppsala, Eskilstuna och Västerås). På alla de tre så ingår HLR i grundutbildningen.

För att börja arbeta som sjuksköterska måste du ha HLR samt S-HLR, vilket du får av din arbetsgivare direkt när du börjar ditt jobb. Så var det i mitt fall. Kanske var det därför högskolan inte lärde ut det?

Som sjuksköterska på avdelning eller på akuten får du ge professionell vård på flera plan. Ditt huvudområde är omvårdnad och ditt uppdrag är att lindra lidande, främja hälsa och något mer, som jag glömt inom omvårdnad ingår väldigt mycket, även medicinsk vård. Arbetar du inom hemsjukvård eller på boende är du ofta ännu mer ansvarig för den medicinska vården och i att bedöma patienternas tillstånd (det finns inga läkare inom kommunal verksamhet). Där är det ofta helt upp till ansvarig sjuksköterska att värdera och besluta om insatser. Vad gäller läkemedel etc. Har man kontakt med primärvårdens läkare.

Jag har arbetat både på avdelning och på akut och som du beskriver, som sjuksköterska är man den första som träffar patienten. Där jag arbetade gjorde vi en första koll av status, misstänkt diagnos och tog prover och gjorde utförligare undersökningar därefter. Vi hade en mängd läkemedel vi kunde ge utan direkt läkarordniation och ofta påbörjade vi behandlingen direkt. En del patienter blev helt hjälpta av detta och kunde gå hem utan att träffa läkare. I de flesta fallen fick patienterna vänta, läkaren träffade dem, eventuellt ordinerades nya prover/undersökningar, och då genomförde man dem, ibland tillsammans med läkaren, beroende på undersökningens art.

När situationer uppstår är du ofta först på plats och inleder behandling. Det ställs höga krav på ditt medicinska kunnande (högre krav än vad skolan ställer på dig). Av den anledningen säger jag att man bör se första året som en slags praktik där man verkligen lär sig tolka och värdera. Något av det viktigaste man ska lära sig det är att prioritera. Som sjuksköterska har du ett finger med i ALLT som rör patienten. Du måste då kunna värdera och prioritera olika insatser, planera vården etc. Du ska samarbeta med läkare, sjukgymnaster, undersköterskor m.fl. och se till att patienten får rätt vård i rätt tid. (Så gott det är möjligt i dagens organisationer. Har själv märkt en stor ökning på den belastning som vi utsätts för i yrket, sedan jag började. Jag förstår att många tröttnar och slutar).


Detta var Högskolan Väst 2006. Men som sagt, de kanske utgick från att arbetsgivaren ändå skulle erbjuda denna kunskap direkt? Eller så missade jag just att gå på den kursen, men jag tror inte det

Du måste ha missat den annars är det dags att agera för oss legitimerade .. jissus...

Under min studietid har vi fått lära oss HLR två gånger. Även S-HLR.

Ja det lät ju åtminstone bra !

Snackade med en kollega precis. Hon gick samma skola som jag, men året innan. De hade HLR, S-HLR, Barn-HLR. Jag måste således ha missat detta, eller helt förträngt det.