Citat:
Ursprungligen postat av
HoolaBaduula
Pellepolis trollar totalt.
En polis kan inte ge kvalificerad sjukvård, det KAN en sjuksköterska.
En sjuksköterska får visst lära sig HLR. Jag vet inte hur det är på alla arbetsplatser men på min går vi igenom det minst två gånger om året, av en HLR-utbildare (som är en sjuksköterska). Förutom att vi har obligatoriska genomgånger så genomför man faktiskt HLR en hel del också (till skillnad från de flesta poliser).
Det är rätt uppenbart att Pellepolis trollar om han nu skriver "Om en person bryter benet så är sannolikheten att han/hon klarar sig bättre får bättre vård om en polis kommer först till plats."
- Varför skulle en polis åka till någon som bara brutit benet? Såvida inte det är på en brottsplats eller där ordningen är störd.
Njae, när jag läste till sjuksköterska fick vi inte lära oss HLR, det ingick inte i grundutbildningen. Däremot fick jag det direkt när jag började arbeta.
Sjuksköterskeutbildningen tycker jag håller hög klass i övrigt, men vissa kurser tenderar att repetera kunskap i oändlighet, särskilt sådan kunskap som man har svårt att använda konkret i någon verksamhet. Vi fick en halvdag i att lära oss stoppa blödningar, agera vid luftvägsstopp etc. Sådant kunde de gott lagt mer krut på i utbildningen.
Vad gäller utbildningens högskolestatus är det många länder som har sjuksköterskeutbildningen på högskolenivå. Man måste ju också jämföra olika länders sjuksköterskor. I Tyskland har sjuksköterskor i princip samma uppgifter som svenska undersköterskor, allt annat sköts av läkare. Där behöver de ju inte lära sig allt som svenska sjuksköterskor behöver kunna.
Sen finns det flera länder som har sjuksköterskor i olika steg, allt från motsvarande undersköterska till sjuksköterska med rätt att skriva ut samtliga läkemedel samt självständigt driva praktik och behandla patienter. (USA, Storbritannien m.fl.)
Svenska sjuksköterskor håller en, internationellt sett, hög nivå. Vi har en bra grundutbildning (även om det krävs något år i yrket (klinisk praktik under första året efter examen)) innan man är varm i kläderna.
Problemet i Sverige är inte sjuksköterskans utbildning utan den möjlighet sjuksköterskan har att påverka patientens situation. Svenska sjuksköterskor är duktiga på omvårdnad (som är professionen) och omvårdnad är en viktig del av patientens vård. (Omvårdnad är alltså inte bara byta blöja, hjälpa med dusch etc). Omvårdnad är alla de åtgärder man kan göra för att ge patienten möjlighet till att delta i sin egen vård, tillgodogöra sig information, kunskap, undervisa patienten och anhöriga, smärtlindring, tröst, att inge styrka och hopp etc. etc. Det är ett jättespännande område att arbeta inom och jag ångrar inte för en sekund att jag läste till sjuksköterska. Det finns många olika områden att arbeta inom och man kan variera som man vill. Problemet idag är bara det att man hellre skriver ut läkemedel till patienter istället för att använda sjuksköterskans kompetens för att hjälpa patienten. (Många tillstånd kräver ju läkemedel, men jag stöter på många som skulle klara sig utmärkt med stöd och råd från en sjuksköterska istället).
Jag tror också att omvårdnad kommer att bli ett större område inom svensk sjukvård i framtiden. Sjuksköterskans kompetens kommer att synliggöras tydligare och bli högre värderad. Sjuksköterskor är navet i svensk vård.
Jag uppskattar teamarbete, där alla professioner samarbetar tätt tillsammans med patienten. Det ger patienten den effektivaste vården på både kort och lång sikt. Här samarbetar både medicin, omvårdnad, fysioterapi etc. Vid sådana samarbeten ser man verkligen hur patientens verkliga behov behöver allas kompetens och alla får vara med på samma villkor.