Åsa Linderborg-tråden

Det skrivs elaka saker om kända personer överallt på nätet. Kolla skvaller-forat eller kika i Organiserad Brottslighet, där kriminella halvkändisar häcklas så det står härliga till. Eller läs nästan valfri S-blogg, Mp-blogg och whatnot om man vill se lite elakheter -eller rena uppmaningar till brott för den delen- när det gäller politiska motståndare. Härom veckan hade vår statsminister det sällsamt dåliga omdömet att sitta i samtal med en individ från "Den Goda Sidan" som tidigare uppviglat och agiterat för våld gentemot utpekade folkvalda!

Jag äcklar mig på Linderborgskans offentliga offerkofta och snyftmaximering därför att hon spelar med en annan uppsättning regler när det gäller henne själv och den "rörelse" hon är opinionsdrivande inom. Att hon sedan har det kassa omdömet att blanda in snuskiga sms från en sannolik kollega i smeten för att krydda anrättningen, gör det hela bara ännu mer patetiskt.

Hon, och hennes vapendragare, den intellektuelle dvärgen Cantwell (som bloggat om hur han fantiserar om att avrätta stockholmsturister med hagelgevär) försöker dessutom genomföra ett spegeltrick när det gäller rötterna till det som med fog kan anses som klandervärt uttryck. Någon här i tråden lyckades härleda samtliga värdegrundsproblematiska kommentarer till en och samma källa: nationell.nu. Ändå försöker man leda in drevet mot andra ful-media som avpixlat och Fria Tider trots att det där tydligen inte förekommer annat än oppositionell systemkritik!

Ohederligt och patetiskt!

Framförallt inte märkligt att sådant gör henne till en föga respekterad kontrahent!

Fan vad rätt du har. Ditt inlägg borde spikas upp på redaktionerna och vara obligatorisk utantillkunskap på journalisthögskolan. Medias falska fega oärliga attityd tvingar upp folk i knät på SD. Det fungerar inte att all media kopierar varandra och skriver samma sak.

Tack för ett intressant och välskrivet svar. Sånt uppskattar jag.

Alltså, jodå - jag begriper att man blir arg om man känner att man inte får uttala sej och säga sin åsikt. Men - för mej är det ett gigantiskt steg från att vara arg till att börja mordhota en journalist (eller kulturskribent ) bara för att den skriver SINA åsikter.

Till och med - det är ganska förvånande att man vill utsätta någon annan för det man själv tycker sej bli utsatt för.

För egen del så är jag aktiv på FB just för att jag tror på att kommunikation och dialog är det som får folk att begripa varandra. Jag är glad över att en del "arga unga män" bland de nationella (och även de "nationella") har hittat hit och har en plats att skriva sin åsikt här. Likaså att det finns numera fler och fler vänsterdebattörer här.

Varför då hota någon som - i det här fallet - faktiskt börjar göra det som så många nationella så länge ropat över. Dvs, ta nationella partier och sidor på allvar och granska dem precis så som andra partier och rörelser.

Det ökar ju chansen att få sin röst hörd.

Det borde uppskattas.

I stället reagerar en del puckon (jag påstår inte att alla nationella gör det, eller ens en majoritet, men det är besvärande många i alla fall) på ett sätt som får en att misstänka att de trivs bäst i sin offerkofta. Att de inte vill be granskade. Att de har något att dölja.

Så illa är det väl ändå inte?

Ok. Jag köper att det inte anses bra av de flesta normala anhängare till nationella partier.

Men, vad ligger det skrattretande i att likställa att en politiker blir hotad, med att en journalist blir hotad? För mej är det väldigt mycket samma sak; folk som blir hotade för att de uttrycker en åsikt.

Jag likställde inte att en politiker blir hotad,, jag likställde förföljelsen av SD, genom saboterade demostrationer, hot, riktigt våld och att folk blir av med jobben,, med att en journalist får lite näthat.

Det är ungefär som att likställa förintelsen med forserum..

Nu köper jag inte riktigt den offerkofte-versionen, men ok - ett antal nationella har fått mer eller mindre allvarliga problem pga att de uttalat sina åsikter. Och ett antal (kanske färre - beroendel lite på vilket tidsintervall vi diskuterar) journalister som granskat nationella har fått mer eller mindre allvarliga problem pga att de granskat nationella sidor.

För den enskilde individen känns det nog lika jobbigt oavsätt hur många på den "egna sidan" som OCKSÅ fått problem, tror du inte?

Men, det som jag fortfarande hänger upp mej på är: HUR kan personer som alltså är medvetna om att det inte är bra att få problem pga sina åsikter - utsätta någon annan för exakt samma sak?

Hur kan någon försvara att sånt händer? DET begriper jag inte alls.

Inte försvara, däremot förklara!

Empati handlar det om. Att inse att det är människor man har att göra med och förstå att de har känslor precis som du och det du mår dåligt av mår antagligen de också dåligt av.

Man kan nog reagera på två sätt av förföljelse: antingen vill man förfölja skiten ur motståndaren och få dem att lida som man själv gjort. Eller så får man fördubblad förståelse för hur ruttet det är att hota och trakassera i en demokrati och höjer sig till Mandela/Gandhi/MLK-nivån.

Eller Jimmie-nivån, eller hur? Han har tagit rätt mycket hot och hat och verkar vara en rätt hygglig, snäll person. Nästan obegripligt icke-aggressiv.

...men tar det emot jättemycket för en person att ta avstånd från det, så är det inte jättekonstigt om andra tolkar detta som att det åtminstone anses ha varit lite bra.

Ja, jag skriver ju bara vad jag uppfattar som "sanningen" ur ett s.k. "makroperspektiv". Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att uttala sig om vad som rör sig i enskilda individers tankar, och särskilt när man saknar psykologisk data om individen. När man ser näthatare som en grupp så blir det enklare att se orsak och verkan, och en trolig utveckling framöver.

Många människor, som jag, bryr sig inte. Uppfyller inte en debattör en viss "nivå" i retorik, insikt eller åsikter så går jag vidare. En del upprörs och vill kritisera. När det inte går så går även de vidare. En mindre grupp ska bara framföra sin kritik till varje pris. Och nånstans finns alltid individen som är beredd att gå mycket, mycket långt... och risken för detta ökar ju mer polariserad debatten blir, och ju större distansen mellan makten, media och denna grupp blir.

Men att debattörerna i PK media enbart skulle förmedla sina åsikter håller jag inte med om. Väldigt få människor upprörs särskilt mycket av åsikter om de framförs som åsikter. PK medias debattörer har tyvärr, enligt min uppfattning, en helt annan retorik, som mycket bygger på att svartmåla, förminska, idiotförklara och på alla sätt och vis förmedla hat och förakt mot meningsmotståndarna. Inte minst genom sättet de buntar ihop samtliga meningsmotståndarna som "rasister" och på så sätt helt omöjliggjort en nyanserad debatt om invandringen och dess följder. Det finns ju även marknadsmässiga tankar bakom, starka känslor säljer lösnummer, men det går inte att komma ifrån polariseringen det åstadkommer. 30-talet har vissa paralleller...

Sättet media har hanterat detta på är under all kritik, jag skulle vilja jämföra taktiken med att sticka pinnar och kasta sten på ett djur i en bur, och sedan bli chockad över att djuret anfaller så fort den lyckats ta sig loss. Så verklighetsfrånvända och så historielöst aningslösa är PK media idag.


Jag har ungefär lika mycket förakt, om man nu ska uttycka det så, för båda läger. Ska jag vara ärlig så ser jag faktiskt även väldigt små skillnader mellan AFA, Nationella och övriga puckon. De har egentligen samma politiska hemvist, men hatet som driver dem skiljer sig. (Och ska jag vara riktigt brutalt ärlig så ser jag det här mer som en intern strid inom socialismen, än någonting annat)

Men politiskt så har det vi i dagligt tal benämner vänstern, ett tydligt och fast grepp om makten och media. Vänsterextremisternas illdåd förminskas, ursäktas och rent av döljs i stor utsträckning, medans högerextremisternas i samma omfattning överdrivs. Inte minst illustreras detta av det faktum att SÄPO inte ser högern som ett stort problem, utan snarare lägger sina resurser på att ha koll på den andra kanten...

Borde inte vara så jävla svårt, va? "Det är helt och hållet fel att ge sig på Åsa Linderborg i hennes privata sfär, att hota med våldtäkt istället för att kritisera i sak med argument. Punkt!"

Liksom det borde vara bra mycket lättare för redaktionen på Aftonbladet att belysa och FÖRDÖMA våld och hot mot SD eller t o m nazister. Tyvärr har Åsa Linderborg själv skrivit att "Visst ska Vilks ha yttrandefrihet, MEN..." och "Visserligen är jag mot alla former av våld, MEN..."

Bara sedan järnrören har en SDU:are misshandlats (förekom bild på ett helt uppsvullet ansikte och togs upp i lokal TV) och en annan har fått handskrivna dödshot direkt i brevlådan och rutor sönderskjutna.

Varför har inte Aftonbladet skrivit om detta? Tror inte redaktionen att dessa personer är lika rädda som de själva skulle vara i samma sits?

Det där är en form av storhetsvansinne, eller hybris, som tyvärr är väldigt utbredd inom såväl politik som media. Det är heller inte särskilt konstigt, eftersom forskning har visat att vissa personlighetsstörningar är överrepresenterade i maktpositioner, de söker sig dit.

Man inser och förstår att samhället, liksom demokratin, behöver lagar och regler för att fungera, men man anser inte att det även måste gälla en själv.

När man inte ser problemet med att undanta sig själv från de lagar och regler som alla andra måste följa, ser man heller inget problem med att stifta lagar & regler som bara gäller vissa, eller att neka vissa de rättigheter som rimligen måste tillfalla alla.