Det finns en röd linje i allt det här med "kultur" och "pk-politik." Något trasslig linje men den finns där. Och kanske snårigt att förklara.
1. Det var inte förrän på 1900-talet eller kanske mera exakt efter 1945 som man förändrade betydelsen av själva ordet "kultur", det hade innan betytt ungefär "förädling" alltså precis som det fortfarande betyder inom lantbruket fast för människor/samhällen istället. Men helt plötsligt kom det att betyda t.ex "konst" istället. Helt plötsligt blev konst - i sig självt - kultur. Av någon underlig anledning. Det hade iallafall säkert absolut ingenting att göra med att de som var mest involverade, begåvade och avancerade inom just konst hade några illsluga avsikter om att förändra/förgöra vår kultur.
2. Inom "kulturen" skapas och sprids alla åsikter, denna process har tilltagit allt mera sedan man ändrade på begreppet. Media är konstens megafon, där sprids allting. Media är även konst i sig självt. En annan konstform som sprider konstant propaganda är filmen. Gå och läs valfri "kulturtidskrift" på ditt lokala bibliotek så kommer du att finna idel politisk propaganda. I samtliga av dom. Och i dagstidningen, var finner du mest politiska åsikter? Läst "DN Kultur" någongång? Vilka är opinionsbildarna idag? Är det sakkunniga professorer eller är det Bono och Fredrik Virtanen?
Det är i den moderna "västerländska kulturen" roten till det onda finns, sedan den definierades om av somliga. Innan omdefinitionen så kallade man inte litteratur, media, musik, film, skådespel osv. för kultur i sig självt. De var måhända en del av respektive kultur, men inte mer. Eller har ni något exempel på ett autentiskt citat från kanske före 1900 eller något där någon kallar musik, litteratur eller något liknande för kultur? Jag känner inte till något sådant.