Minns att jag fick starka Jim Jones-vibbar utav Ivan Rassimovs karaktär i Eaten Alive.
Du är verkligen inte ensam om att få de vibbarna! Jag satt och tänkte på det efter filmen, då Jones och hans anhängare tog livet av sig i slutet av 1978, filmen släpptes i början av 1980 och jag till och med tyckte mig se lite likheter mellan Jones och Rassimov, så borde det inte ha varit en slump att det fanns scener som hintade åt det hållet. Men jag kan mycket väl ha övertolkat det hela.
Du är verkligen inte ensam om att få de vibbarna! Jag satt och tänkte på det efter filmen, då Jones och hans anhängare tog livet av sig i slutet av 1978, filmen släpptes i början av 1980 och jag till och med tyckte mig se lite likheter mellan Jones och Rassimov, så borde det inte ha varit en slump att det fanns scener som hintade åt det hållet. Men jag kan mycket väl ha övertolkat det hela.
För att inte nämna djungelmiljöerna, Jonestown fanns ju som bekant i Nya Guinea! Har alltid gått i dom tankarna sedan jag såg filmen första gången.
Jag anser att Johan Falk filmerna är i särklass vad gäller produktion, manus och filmatisering, men den här imponerade faktiskt på mig.
En riktigt spännande film, snyggt filmat och välskrivet manus.
Sjunde, och kanske den bästa Kurosawa-filmen jag sett hittills. Toshirō Mifune är fantastisk i huvudrollen som samurajkaptenen. Scenen där han konfronterar anden i slutet var bland det bästa jag sett. Man ser verkligen besattheten i hans ögon och den typ av man han blivit. I början av filmen var han åtminstone någorlunda hederlig, men låter sig sedan manipuleras och blir maktgalen. Bör tilläggas att detta var den första versionen av Macbeth jag såg.
5/5
Two Orphan Vampires
Första filmen av Jean Rollin som jag sett. Har väldigt svårt att sätta fingret på det, men det är något i filmen som fångar mig och håller mitt intresse uppe hela vägen ut. Det är inte mycket till skräck och intensiva scener, utan en mer lågmäld och vacker film. De två flickorna i huvudrollerna är riktigt bra. Jag fick definitivt mersmak för Jean Rollin-filmer.
Mycket bra fransk film om en rik man som är förlamad från halsen och ner, och hans lite udda "skötare/chaffis". Baserad på en sann historia (vad det nu betyder).
Mysig o kul var den i alla fall..
Efter att ha läst igneom de senaste sidorna i tråden så bestämde jag mig för denna. The Intouchables är bland de bästa filmerna jag sett på väldigt länge, rekommenderas STARKT!
Första filmen av Jean Rollin som jag sett. Har väldigt svårt att sätta fingret på det, men det är något i filmen som fångar mig och håller mitt intresse uppe hela vägen ut. Det är inte mycket till skräck och intensiva scener, utan en mer lågmäld och vacker film. De två flickorna i huvudrollerna är riktigt bra. Jag fick definitivt mersmak för Jean Rollin-filmer.
Hans filmer är sådana enligt mig med, fångar en på direkten och håller fast en i sitt grepp hela tiden.
Igår så såg jag Twelve Monkeys med bl.a. Bruce Willis. Jag kan inte fatta att filmen har 8.1 på IMDB. Vilken jäkla skitfilm! Hur tusan kan den ha ett så pass högt betyg? Visst, Willis och Madeleine Stowe gör ett bra jobb men det är nog fan det enda positiva jag kan komma på.
Solaris (1972) – Lägger den i en spoilertag, då omdömet blev lite längre än jag hade tänkt mig!
Det här var min första film av Andrei Tarkovsky och det kommer definitivt inte att bli min sista. En film med ett filosofiskt djup, jag inbillar mig inte för en sekund att jag förstått allt i filmen och jag får samtidigt känslan av att jag antagligen hade gjort mig själv en tjänst genom att ha läst boken innan jag såg filmen. Det långsamma tempot är det som ger mig tid till att reflektera och ta in allt filmen har att erbjuda, vilket är en hel del.
Det känns nästan som att man sitter och kollar på ett teaterstycke och Tarkovsky använder (förmodar jag) tekniker som fick beteendevetaren i mig att fundera på vad det var som verkligen hände, där ett exempel är interaktionerna, men det var bara en liten sak som jag reagerade på. Då jag själv lyssnar en hel del på klassisk musik så måste jag verkligen hylla valet av musik i filmen, som i min bok är nästintill perfekt för filmen. Inte sedan Blue Velvet och Picnic at Hanging Rock har jag sett en film där musiken har varit en så stark bidragsfaktor till en films stämning.
I mitt tycke är filmen i sig väldigt bra och tankvärd med det är ingen fullträff. Att ens försöka sig på att betygssätta en film av det här slaget är egentligen bara idioti, så istället sammanfattar jag den som en tung men riktigt bra film där jag som ser filmen blir belönad genom att ”följa med med hela vägen”. Förhoppningsvis kommer någon av Tarkovskys andra filmer att vara minst lika bra, om inte bättre. Jag kommer definitivt att se om filmen och det är en film som jag kan rekommendera, även om det verkligen är en film som kräver en hel del av tittaren, så man ska verkligen vara i rätt sinnesstämning för att se filmen. Stalker är nästa film av denna regissör som jag ska se, hoppas på storverk!
Att det här är en film som jag vill ha i samlingen råder det ingen tvekan om. Men Njuta Films utgåva går loss på hutlösa 319 kr (samma pris för Stalker av Tarkovsky), samma pris som för Idi i smotri som jag är fast besluten på att införskaffa framöver. Lite tråkigt med så dyra priser men det är väl något som jag får fundera över om det är värt de pengarna, det är säkert en riktigt fin utgåva.
Solaris (1972) – Lägger den i en spoilertag, då omdömet blev lite längre än jag hade tänkt mig!
Det här var min första film av Andrei Tarkovsky och det kommer definitivt inte att bli min sista. En film med ett filosofiskt djup, jag inbillar mig inte för en sekund att jag förstått allt i filmen och jag får samtidigt känslan av att jag antagligen hade gjort mig själv en tjänst genom att ha läst boken innan jag såg filmen. Det långsamma tempot är det som ger mig tid till att reflektera och ta in allt filmen har att erbjuda, vilket är en hel del.
Det känns nästan som att man sitter och kollar på ett teaterstycke och Tarkovsky använder (förmodar jag) tekniker som fick beteendevetaren i mig att fundera på vad det var som verkligen hände, där ett exempel är interaktionerna, men det var bara en liten sak som jag reagerade på. Då jag själv lyssnar en hel del på klassisk musik så måste jag verkligen hylla valet av musik i filmen, som i min bok är nästintill perfekt för filmen. Inte sedan Blue Velvet och Picnic at Hanging Rock har jag sett en film där musiken har varit en så stark bidragsfaktor till en films stämning.
I mitt tycke är filmen i sig väldigt bra och tankvärd med det är ingen fullträff. Att ens försöka sig på att betygssätta en film av det här slaget är egentligen bara idioti, så istället sammanfattar jag den som en tung men riktigt bra film där jag som ser filmen blir belönad genom att ”följa med med hela vägen”. Förhoppningsvis kommer någon av Tarkovskys andra filmer att vara minst lika bra, om inte bättre. Jag kommer definitivt att se om filmen och det är en film som jag kan rekommendera, även om det verkligen är en film som kräver en hel del av tittaren, så man ska verkligen vara i rätt sinnesstämning för att se filmen. Stalker är nästa film av denna regissör som jag ska se, hoppas på storverk!
Att det här är en film som jag vill ha i samlingen råder det ingen tvekan om. Men Njuta Films utgåva går loss på hutlösa 319 kr (samma pris för Stalker av Tarkovsky), samma pris som för Idi i smotri som jag är fast besluten på att införskaffa framöver. Lite tråkigt med så dyra priser men det är väl något som jag får fundera över om det är värt de pengarna, det är säkert en riktigt fin utgåva.
Om du vill se mer Tarkovsky-filmer rekommenderar jag Stalker, Offret och Ivan's Childhood.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!