Vilken film såg du senast?

Året var 1988
Filmen var Tequila Sunrise
https://www.imdb.com/title/tt0096244...la%2520Sunrise

Här har vi poliser, knarksäljare, Mel Gibson, Michelle Pfeiffer, Kurt Russell, snygga scener och en oförutsägbar handling. Hjärnan min tänker Lethal Weapon, Escape from New York och Scarface... Oh YES!

Något i stil nämnda filmerna är inte vad som denna film bjuder på.

Filmen gör många rätt, men jag blev aldrig investerad i handlingen. Filmen var ärligt skrivet mestadels åt det tråkiga hållet. Det handlar inte om bristen på action utan mer bristen på en nerv eller anknytning till karaktärerna. Dialogen och skådespeleriet är det inte fel på, men det blir för tradigt. Slutet går ett steg i rätt riktning. Någon klassisk 1980-tals film är det däremot inte.

En ljummen historia. Det sämsta någon inblandad gjort? Nej. En bortglömd pärla? Inte det heller.

What's up, Doc? från 1972

En frenetisk musikalkomedi med perfekt tajming. Identiska väskor med vitt skilda innehåll jagas av en brokig skara med myndighetspersoner, kriminella, löst folk och byfånar. Det är lite svårt att specificera handlingen men den handlar främst om två nördar som specialiserat sig inom en snäv tonal nisch och som slåss om ett stipendiat.

4/5

Tror det var "Pat Garett och Billy the kid", såg den med mina föräldrar.

Underhållande, Bob Dylan gör en mycket märklig roll. Samt alla musik i filmen är skriven av honom. Men klart sevärd.

https://www.imdb.com/title/tt0070518/

Il nido del ragno från 1988

Alan Whitmore, a young American researcher, goes to Budapest to visit Professor Roth, with whom he collaborated on a secret project called "Intextus" while a mysterious killer is on the loose

En sekt som tillber spindelguden vill bevara dess hemlighet. Lite naket, lite mer spindlar och en hel del trevliga effekter.

4/5

Det är en film jag tycker om väldigt mycket, riktigt skön i mitt tycke.

Jag såg Cannonball Run II (1984)
https://www.imdb.com/title/tt0087032/

Den håller ungefär samma nivå som första filmen. Jag vet bara inte om det är en bra sak eller inte. Visst är det skönt när en uppföljare inte går ner sig för mycket från första filmen, men första var heller inte särskilt bra. Denna dög att se en gång likt första filmen, men den var också ungefär lika tramsig.

Jaja, nu har jag sett dom iallafall. Jag kommer förmodligen inte göra det igen.

Se där. Vad kul att du gillade spindel-filmen. En B-film med ambitioner brukar jag säga. Vid den här tidpunkten så var den italienska skräckfilmens glansdagar mer eller mindre död och begraven, med ett och annat undantag, vilket du beskriver ovan.

En annan film som också är helt ok är Dark Waters (1993). Lite folk-horror, se den.

Sharknado 2 (2014)

En hemsk tornado drabbar New York, hajar från havet sugs upp i virvelvinden, och ramlar ner över staden.

I stort sett samma historia som i den första filmen, man har bara bytt stad, och lyckats göra filmen ännu sämre.

Det här var för taffligt för att betygsätta.
Den första filmen hade någon charm, trots allt.

IMDB 4,0 = 2,33/5
20483 röster

Beverly Hills Cop II (1987)
https://www.imdb.com/title/tt0092644/

Den här filmen är i princip lika bra som den första. Skönt med en uppföljare som inte går ner sig fullständigt. Jag älskar samspelet mellan poliserna i filmen, både Murphy och Reinhold är underhållande skådisar.

Jag gillar den här filmen väldigt mycket. Men där stannar det för mig, tredje filmen var verkligen inget att ha, fullständigt överflödig och inget jag kommer se igen.

Eye of the tiger från 1986 med Gary Busey

Filmen börjar lovande där Gary och en annan skön lirare släpps ur fängelset. Man får se dem sätta på livremmen på byxorna och den andre med mer pengar och mer klass greppar sig i skrevet. Därefter introduceras ett riktigt töntigt motorcykelgäng som förstör filmen. Det finns heller inget bra samspel mellan rollerna och Yaphet Kotto är mest skrattretande när han säger one-liners utan övertygelse och flyger flygplan samtidigt som han lyssnar på den svarte mannens funkmusik och dansar med. Slutet påminner lite om Dödligt Vapen som kommer året efter men här saknas det kraft och övertygelse och allt mynnar ut i något som ser ut som en bögig musikvideo från 80-talet. Överlag en dålig film med en del charm och som lever främst på att det är kul att se Gary Busey.

2/5

Året var 1973
Filmen var Badlands
https://www.imdb.com/title/tt0069762...flmg_t_197_act

Vid tillfälle såg jag en western kallad Badland från 2019. Blev då rekommenderad av självaste Eponumos att se denna film. Filmerna har snarlika namn, men inte mycket annat gemensamt.

Här följer vi en ung kille som träffar en ännu yngre tjej och startar ett förhållande som leder till ett annorlunda öde.

Filmen är mörk och ljus på ett unikt sätt. Nästan barnslig ibland. Historien i sig är, idag, inte så unik. Vill man kan man hitta liknande filmer sett till övergripande handling. Tycker helheten med musiken, dialogen och de oförutsägbara mindre momenten gör den klart sevärd.

Tydligen ska Martin Sheen som då varit med i en del, men kanske inget "viktigare" gråtit av lycka då den här filmen var det han hade längtat efter att vara med i. Tydligen ska filmen gått hem hos kritikerna, men drog då inte in särskilt mycket pengar. Med tiden har filmens rykte vuxit.

Såg Stalingrad nyligen. Den filmen och denna rekommenderas varmt!

Shakedown från 1950

Unscrupulous and opportunistic San Francisco news media photographer Jack Early steps on and uses folks to get ahead, but in the end he tangles with the wrong people.

Intressant rävspel mellan en hungrig fotograf och gangsters. En anti-hjälte är vår man, men inte en sedvanlig. Ska man hålla på honom eller förakta honom? I slutet knyts allt samman på ett finurligt sätt. Kort och spännande.

4/5

Field Of Dreams, med Kevin Costner och Amy Madigan (1989).

En majsodlande f.d. sextiotalist med gnagande samvete får ingivelsen att bygga en regelrätt baseballplan på sin åker, och får stöd av sin lojala fruga och synska dotter. Planen visar sig fungera som en sorts tidlös portal där spökande spelargestalter efterhand förkroppsligas med sina passioner och oförlösta drömmar. Försoning med avliden pappa finns förstås också på programmet, jämte ett par andra underintriger. Själva spelet, baseball, tycks ges en symbolisk huvudroll som medium för den finaste, mest autentiska kommunikationen mellan generationer i USA.

Alls ingen stor film, men trots sentimentaliteten ändå lite sympatisk även för den icke sportintresserade.

EDIT: Ser nu att självaste Roger Ebert gett filmen fyra stjärnor av fem, vilket i mitt tycke är i mesta laget.