SSF:
Cutthroat Island (1995) | 🌑 |
När hennes pappa dör ärver piratdottern Morgan Adams både hans skepp med besättning och en karta som sägs leda till drömmarnas skatt. Hon slår följe med tjuven Shaw för att hitta skatten först, jagad av både andra pirater och brittiska flottan.
Megafiaskot som sänkte en filmstudio och Geena Davis planer på att bli en actionstjärna, eller snarare kanske hennes dåvarande mans - regissören Renny Harlin - planer för henne. Produktionen präglades av kaos på alla fronter som fick budgeten att svälla och sen när den väl släpptes sågades den av både kritiker och publik. Den enorma summa pengar som kastades i de sju haven var historisk och ledde till att Guinness rekordbok listade filmen som den största floppen någonsin.
Men! Jag såg den här regelbundet när jag växte upp och minns att jag gillade den. Ack så naiv jag var. Uppenbarligen en snorunge med outvecklat sinne som föll pladask för explosioner och söta apor. Att se den här idag är en två timmar lång pina, en kölhalning av alla sinnen där örat lider mest av den ständigt pompösa musiken.
Musiken är faktiskt ett av de få elementen som prisas om man läser recensioner. Alltså, den är bra, men överanvänds så man tröttnar på den efter bara några minuter. Vi fattar, äventyr sker just nu. Produktionsvärdet är också riktigt bra - den ser ut som en piratfilm med riktiga skepp, sjaskiga hamnstäder och exotiska paradisöar fyllda med skatter och allt i läckert foto. Även karaktärerna känns som pirater.
Men storyn är fruktansvärt banal och förlitar sig på att tittaren helt har stängt av hjärnan. Man kanske inte ska nitpicka en matinéfilm men det är så många detaljer som inte går att försonas med - så många genvägar som tagits för att driva filmen framåt som man inte köper. Där teleporterades den personen fram helt lämpligt, plötsligt hoppar vi fram dit osv. Och allt känns så extremt ytligt från skådespel till fightscener. Det finns inget allvar eller investering att hitta för att bry sig om något. Kvar finns bara det visuella.
Den hade potential och jag hatar inte varken Davis eller Modine i huvudrollerna - det finns fragment av underhållning. Men överlag så sjunker den.
