Saturday night fever (1977) (en-us)
Tony knegar i färgaffären, bor hemma hos föräldrarna i Brooklyn och lever i övrigt för dans på det lokala diskot, där han har rykte om sig att vara en stjärna. Brudarna flockas kring Tony som flugor kring koskit, men de håller inte riktigt den klass han kräver, och han är nedlåtande mot dem.
En kväll får han syn på Stephanie, som är en dansös utöver det vanliga och flera klasser bättre än Tony, och han faller direkt. När han försöker ta kontakt vid ett senare tillfälle nobbas han, vilket inte hör till hans vanligaste erfarenheter. Sedermera kommer de dock överens om att ställa upp i en tävling på diskot, och de börjar umgås vid sidan om.
Handlingen är i övrigt banal, och kretsar kring de hetlevrade polarna, att spänna på brudar i baksätet av bilen och att flippa ut i största allmänhet. Man frapperas av hur nedgånget det amerikanska samhället är i stagflationens 1970-tal, med fula, risiga och stinkande bilar mot en fond av förfallna och nedklottrade fabrikskåkar.
Det är en analog tidsålder som skildras, därtill före allt vad woke, feminism och queer heter. Knappt en neger förekommer i filmen, och inte en enda asiat, det vill säga en «representation» som inte är med verkligheten överensstämmande och som helt enkelt inte skulle passera i dagens klimat.
En annan iögonenfallande skillnad är att personerna är cirka tre byxstorlekar mindre i omfång, och att man äter ordentligt med kött till middag – ett samband som har gått förlorat i modern tid. Tjockisarna i filmen lyser med sin frånvaro bland alla spinkiga typer.
Det är en tidstypisk film som uppskattades då det begav sig, men som har förlorat betänkligt med kraft med åren. Å andra sidan är det en hård, rak och ärlig skildring av ett slag som också vore omöjlig i dagens överdrivet tillgjorda samhälle.
Betyg: ★★
IMDB: 6.8 / 10
https://www.youtube.com/watch?v=fT42ocqmI9s
Tony knegar i färgaffären, bor hemma hos föräldrarna i Brooklyn och lever i övrigt för dans på det lokala diskot, där han har rykte om sig att vara en stjärna. Brudarna flockas kring Tony som flugor kring koskit, men de håller inte riktigt den klass han kräver, och han är nedlåtande mot dem.
En kväll får han syn på Stephanie, som är en dansös utöver det vanliga och flera klasser bättre än Tony, och han faller direkt. När han försöker ta kontakt vid ett senare tillfälle nobbas han, vilket inte hör till hans vanligaste erfarenheter. Sedermera kommer de dock överens om att ställa upp i en tävling på diskot, och de börjar umgås vid sidan om.
Handlingen är i övrigt banal, och kretsar kring de hetlevrade polarna, att spänna på brudar i baksätet av bilen och att flippa ut i största allmänhet. Man frapperas av hur nedgånget det amerikanska samhället är i stagflationens 1970-tal, med fula, risiga och stinkande bilar mot en fond av förfallna och nedklottrade fabrikskåkar.
Det är en analog tidsålder som skildras, därtill före allt vad woke, feminism och queer heter. Knappt en neger förekommer i filmen, och inte en enda asiat, det vill säga en «representation» som inte är med verkligheten överensstämmande och som helt enkelt inte skulle passera i dagens klimat.
En annan iögonenfallande skillnad är att personerna är cirka tre byxstorlekar mindre i omfång, och att man äter ordentligt med kött till middag – ett samband som har gått förlorat i modern tid. Tjockisarna i filmen lyser med sin frånvaro bland alla spinkiga typer.
Det är en tidstypisk film som uppskattades då det begav sig, men som har förlorat betänkligt med kraft med åren. Å andra sidan är det en hård, rak och ärlig skildring av ett slag som också vore omöjlig i dagens överdrivet tillgjorda samhälle.
Betyg: ★★
IMDB: 6.8 / 10
https://www.youtube.com/watch?v=fT42ocqmI9s
