"Barbarians at the Gate" - (1993)
https://www.imdb.com/title/tt0106356/
Jonathan Pryce, James Gardner, m.fl.
---
En verklighetsbaserad finanshistoria ...
Chefen för tobaksföretaget får ett erbjudande han inte vill säga nej till.
Dvs att köpa upp företaget, för fler miljarder dollars än vad man kan räkna till.
Allt är färdigt, klappat och klart verkar det som ...
Men innan han hunnit sluta drömma sig bort om alla de nya privatjet han snart kommer få råd att gå och handla (som om det inte räcker med det han, och hans direktörskompisar, redan har full tillgång till) så dyker hyenorna upp och vill ge sig in i budgivningsleken.
Som om det inte vore illa nog så visar det sig att deras nya uppfinning - den rökfria cigaretten - inte riktigt håller måttet.
Den smakar nämligen skit, och den luktar på samma sätt - som skit.
Bokstavligt talat alltså.
Allt är som upplagt för ett enda stort praktfiasko med andra ord.
---
Bortsett från historien, som verkar så överdriven att man tänker att det där kan ju inte vara riktigt sant, så har publiken hela tiden något annat för ögonen, som också är alldeles för överdrivet för att kunna ta på allvar.
Dvs huvudskådespelarens enträgna överspeleri.
Jag vet inte om det var meningen, att han instruerades till det för att alla ska förstå att det är en komedi ... men det hjälper inte.
För överspeleriet är så ... överspelat ... att det inte går att ta honom på allvar.
Han framstår mer som en amatör än något annat.
Det var som om han spelade i en helt annan film, och kanske trodde att det var i den filmen han jobbade nu ...
Samma sak med hans flickvän ...
Hon spelar ... det är tydligt ... men det går inte att begripa sig på vad det är för film hon spelar.
Det passar liksom inte alls in på vare sig hennes rollkaraktär eller det sammanhang hon är i.
...
En rätt så trist historia faktiskt.
Betyg
2 av 5
https://www.imdb.com/title/tt0106356/
Jonathan Pryce, James Gardner, m.fl.
---
En verklighetsbaserad finanshistoria ...
Chefen för tobaksföretaget får ett erbjudande han inte vill säga nej till.
Dvs att köpa upp företaget, för fler miljarder dollars än vad man kan räkna till.
Allt är färdigt, klappat och klart verkar det som ...
Men innan han hunnit sluta drömma sig bort om alla de nya privatjet han snart kommer få råd att gå och handla (som om det inte räcker med det han, och hans direktörskompisar, redan har full tillgång till) så dyker hyenorna upp och vill ge sig in i budgivningsleken.
Som om det inte vore illa nog så visar det sig att deras nya uppfinning - den rökfria cigaretten - inte riktigt håller måttet.
Den smakar nämligen skit, och den luktar på samma sätt - som skit.
Bokstavligt talat alltså.
Allt är som upplagt för ett enda stort praktfiasko med andra ord.
---
Bortsett från historien, som verkar så överdriven att man tänker att det där kan ju inte vara riktigt sant, så har publiken hela tiden något annat för ögonen, som också är alldeles för överdrivet för att kunna ta på allvar.
Dvs huvudskådespelarens enträgna överspeleri.
Jag vet inte om det var meningen, att han instruerades till det för att alla ska förstå att det är en komedi ... men det hjälper inte.
För överspeleriet är så ... överspelat ... att det inte går att ta honom på allvar.
Han framstår mer som en amatör än något annat.
Det var som om han spelade i en helt annan film, och kanske trodde att det var i den filmen han jobbade nu ...
Samma sak med hans flickvän ...
Hon spelar ... det är tydligt ... men det går inte att begripa sig på vad det är för film hon spelar.
Det passar liksom inte alls in på vare sig hennes rollkaraktär eller det sammanhang hon är i.
...
En rätt så trist historia faktiskt.
Betyg
2 av 5