Vilken film såg du senast?

SSF: The Arrival (1996) | 🌑🌑 |

Astronomen Zane Zaminsky från SETI upptäcker en signal från yttre rymden som efter vidare undersökning fastställs komma från intelligent liv. Men hans upptäckt möts märkligt nog av kalla handen från NASA, och snart får Zane sparken från sitt jobb. Något lurt är i görningen och Zane står nu ensam till att reda ut vad signalen betyder.

Underskattad sci-fi pärla som förtjänar mycket mer uppmärksamhet? Nä, inte egentligen. Det här är en typisk B-film med ganska kassa effekter, ytliga karaktärer och en historia som man tröttnat på mot slutet. Men den är ändå kul! Jag älskar såklart upplägget som påminner om Contact (1997) där vetenskapen får stå i fokus i alla fall en hygglig del av filmen (innan det spårar). Och mysteriet avtäcks i en behaglig takt. Man får känslan av att det här har ju faktiskt potential.

Sen har vi Charlie Sheen som osar karisma och lyfter det här med en underhållande prestation. Det är en roll där han inte vet om det är han som tappar vettet eller om hela världen är emot honom, och han skiner som konspirations-galning med lite delikat överspel. Fruktansvärt kul att följa honom. Vid ett tillfälle förvandlas han till en mexikan och springer runt naken inne i ett rymdskepp. Det är ju guld! Synd bara att manuset inte hänger med i hans tempo.

Slutscenen påminnde mig om att jag såg den här någon gång i barndomen och blev riktigt skrämd. Det är en obehaglig scen som sätter sig på hjärnan och den håller upp ännu idag även om effekterna som sagt inte längre övertygar. Den som har sett den vet vad jag pratar om.

Med högre budget och ett steg ifrån 90-tals formulan så hade det här kunnat bli något speciellt. Den är kult för vissa, men för mig så blir det bara en underhållande bagatell i slutändan. Trots Charlie Sheen.

The Texas Chainsaw Massacre

Denna klassiker från 1974 behöver väl knappast någon närmare presentation. För oss skräckkonnässörer är denna film en självklarhet att ha i samlingen!

Countdown (2019)

En app i mobilen som man inte kan ta bort räknar ner tiden tills då man ska bli dödad av en demon. I filmens intro är det snart dags för en tjej. Sedan får filmens huvudperson appen i sin mobil.

Det var ungefär så bra som det låter.

Fast ändå lite bättre, mycket tack vare humorn i filmen, som var lite åt Joss Whedon-hållet. Jag har aldrig tyckt att skräck och humor går ihop; ser man en skräckfilm så finns det ju en anledning till det. Det var dock inte mycket av den varan, utan bara två mindre karaktärer som skulle vara roliga, varav den ena också var det (tech-nörden).

Inget jag kan rekommendera, men har man lite tid som man vill av med och inte har något bättre för sig.

Året var 1974
Filmen var The Klansman
https://www.imdb.com/title/tt0071721...nm_flmg_act_11

Intressant översättning. The Klansman blir Djävulsmännen på svenska. Hur exakt man ska koppla att det är samma film vettekatten.

En mindre stad i USA styrs fortfarande (oklart när detta utspelar sig..) av Ku-Kux Klan, men tiderna håller på att förändras. Sheriffen spelad av Lee Marvin är fullt medveten om vad som sker omkring i samhället och försöker göra rätt för sig.

Utöver Lee Marvin ser vi O.J. Simpson (yes, den O.J. Simpson) och Richard Burton i större roller.

Starten är så anti-PK som en film kan starta och det förblir så. Den här filmen skulle aldrig gjorts idag. Både språket och våldet är så långtifrån 2021 som man kan komma.

Bilden är något disig (strunta i större skärm) och ljudet fumlar till vid enstaka tillfällen. Inget farligt, men bilden i sig är ofta mörk. När vissa scener kommer märker man att budgeten inte var hög.

Jag gillar mycket med denna film. Den är anti-PK, våldsscenerna är antingen underhållande eller redigt råa, handlingen är inte alls lika förutsägbar som man kan tro och det är inte bara våld utan en del tänkvärda dialoger. Speciellt en scen med dess konsekvenser slog till i hjärtat.

Problemet är att filmen förlorar sig själv någonstans på vägen. Den öppnar upp för många scenarion, men emellan det mer djupa, våldet och en normal handling känns det som de försökte för hårt att inte vara förutsägbar och det blir något av en röra istället. Därav låga betyget på IMDB tror jag. Med rätt regissör tror jag detta kunnat bli en kultklassiker. Nu?

Betyg på IMDB? 5,1 / 10
Mina tankar: Ingen superbra film, men gillar man 70-talets hårdare klimat kan den faktiskt vara värd att spana in. Ha inga höga förväntningar bara.

Cape Fear med De Nior, Nolte, Peck, Mitchum och Lange sågs under kvällen.
Klassiker även om jag hatar Juliette Lewis och hennes gestaltning.

Free Guy på bio. Usch vilken kavalkad av PK floskler och vänsterpropaganda inbakad i en film om Ryan Reynolds där Ryan Reynolds spelar Ryan Reynolds. Du får så mycket Ryan Reynolds i den här filmen så du undrar om Ryan Reynolds tappat all förmåga att spela någon annan än Ryan Reynolds.

Fallen (2020)
Viggo Mortensen har en pappa som är homofob och hatisk med begynnande demens. Pappans demens förklarar inte varför han har en så svart själ då den inte är så långt gången och han var lika fylld av förakt, illvilja och vrede även under hela Viggos uppväxt. Det första pappan säger till sin bebis är "Im sorry I brought you into this world just so you can die". Efter halva filmen sa jag till min hustru att jag hoppas inte vi ska sitta och lyssna på pappans konstanta öppna förakt och hat som drabbar alla runt omkring honom, inklusive utomstående och sina egna hästar, hela filmen, och att det inte finns något mer, men nu har det pågått så länge att det ser svårt ut att vända den här storyn. Fast så blev det: ett enda långt uppvisande av en ond människa. Och förutom det så bemötte Viggo honom på ett genomgående passivt sätt. Han sa något i still med "I will not engage with you on this level, Dad". Viggo hade även drillat sin familj i att låtsas som pappans fruktansvärda skrädelser inte tärde på dom och istället stå passiva de med. Utan motstånd fortsatte pappan då vara extremt toxisk mot sin omgivning varenda gång han öppnade munnen.

Låter det som något man - utan vidhäftad sensmoral - skulle vilja lyssna och se på så rekommenderar jag filmen för den var fint filmad och fint skådespelad.

Året var 1994
Filmen var Wyatt Earp
https://www.imdb.com/title/tt0111756...nm_flmg_act_38

Den här filmen gjordes på den tiden då Hollywood fortfarande kunde slå till med något episkt. Filmen är lång (kanske för lång för många), mängder av skådespelare ifrån film och TV, många olika typer av scener, riktig filmmusik och en klassisk western-handling...

My Darling Clementine (1946), Gunfight at the O.K. Corral (1957) och Tombstone (1993) är tre andra filmer som cirkulerar kring samma handling. Finns säkert fler jag inte sett. Skillnaden på de och denna är just att denna är episk och bygger på hela livet av Wyatt Earp. Inte en enskild tid eller enstaka händelser.

Kevin Costner är i huvudrollen och ärligt skrivet är det inte en av hans starkare roller i karriären. Bland övriga roller gillar jag Dennis Quaid och Joanna Going bäst. Annars är det en salig röra med en Gene Hackman som borde varit med betydligt mer, en del överspel, mycket klichéer och allt man kan tänka sig. Tycker det är större fel på sättet filmen är fokuserad än själva skådespeleriet många gånger.

Filmen är påkostad och snygg. Grafiskt har den åldrats otroligt väl med kameravinklar, vyer, actionscener och annat.. Men det känns som att något saknas. Då den är menad åt en stor publik känns det mer som yta än substans. Det händer saker hela tiden, men endast enstaka scener var av genuint intresse. Att se på en sådan film i 190 minuter blir träligt. Intresset var halvdant under majoriteten av filmen med enstaka scener som sken upp.

Hela filmen blir som en röra av att återberätta en lång handling, få med alldeles för många karaktärer, ständig musik som ofta förstör känslan, snygg scenografi och en ständig balans mellan det perfekta för en större publik och mer råa/oväntade moment för filmnördar. Det finns helt enkelt många anledningar att denna film inte talas om idag. Jag vet inte om jag någonsin sett denna nämnas av någon trots alla roller och hur påkostad den är.

Hade den varit kanske två timmar och skalat bort mycket (större fokus på det relevanta) hade den kunnat bli ganska bra. Nu är det väl över tre timmar och inget jag skulle rekommendera trots att den ändå på flera sätt är okej.

Efter sett denna är jag helt seg i bollen jag ursäktar därför eventuella stavfel (vilket iofs kan dyka upp även annars).

Betyg på IMDB? 6,7 / 10
Mitt betyg? 5,7 / 10

Året var 1980
Filmen var Supersnooper
https://www.imdb.com/title/tt0082924...nm_flmg_act_20

Rekommenderad av självaste SadEyes.

Terence Hill har lämnat sin kända partner Bud Spencer denna gång och istället har vi Ernest Borgnine med i en något mer seriös roll. Handlingen? Vad var tokstort något år innan denna kom? Superman! Detta är en fritt tolkad komedi med bas av Superman. Med huvudpersonen som polis istället för journalist.

Instämmer med SadEyes att musiken är kul och piggar upp. Humorn fungerar en del och det är skönt att slippa alla slagsmål som ofta ses i Bud & Spencer (man kommer nästan undan det.. Denna gång är det bättre än deras traditionella).

Första delen av filmen är mest att trams och sedan blir det något mer av en normal handling. Tycker båda delarna fungerar bra som tillfällig underhållning med enstaka scener här och där de kunde skippat.

Filmens största kritik är väl att den är relativt ambitiös, men löser det på simpla och daterade sätt. Ibland är det kul, men det ständigt skiftande grafiska drar ner helhetsintrycket. Hade det varit en actionfilm och inte en komedi hade mycket gått förlorat.

Betyg på IMDB? 6,4 / 10
Mina tankar: Känns som en av de mer unika filmerna ifrån någon i duon Bud Spencer / Terrence Hill. Fungerar som tillfällig flykt ifrån 2021!

Det är en tramsfilm, men en charmig sådan. Jag håller med dig helt och hållet i att det är befriande att slippa alla slagsmål som annars så frekvent förekommer i Spencer/Hill filmerna. Det blir repetitivt i längden.

65, 66, och jag (1936)

Grosshandlare Pettersson blir bestulen på sina kläder vid en simtur. Tjuven Blomberg är på rymmen från en militär repmånad. Grosshandlaren tvingas leka militär i en månad.


En rätt charmig komedi med en fin serie förväxlingar.
3+/5

IMDB 5,5 = 3,00/5
91 röster

En sån strålande dag (1967)

Thore Skogman, iklädd agent Palmerglasögon, irrar omkring i en, näst intill, obegriplig film.
Vad som förvånar är att man tillgång till dåtidens skådespelarelit, och det är väldigt välbesatt, och får ut....ingenting.

Än märkligare är att filmen inte ens finns med på vare sig Filmtipset eller Filmpunkten.
1/5

IMDB 3,1 = 1,93/5
14 röster