Vilken film såg du senast?

Mule
Clint funkar i rollen som åldrad knarksmugglare men historien är papperstunn med ett slut som man kan gissa innan filmen ens börjat. Inga minnesvärda personer.
Den sämsta han regisserat själv.
Betyg 2/10

Bubba Ho-Tep (2002)
Bruce Campbell spelar Elvis som (aldrig dog, utan tog en elviskopias identitet) på ålderns höst löser ett mysterium med en mumie tillsammans med en färgad JFK.
Riktigt sjuk film med skön stämning.

Filmen var Gentlemen
Året var 2014
https://www.imdb.com/title/tt2058617/?ref_=nm_flmg_act_19

En ambitiös svensk film.

Det är alltid kul att se Stockholm på film. Det handlar om 60-70-tal och tycker dom återskapat rätt bra. Tidstypiska saker finns att se. Det finns minnesvärda detaljer och fotot överlag är snyggt. Även några oväntade saker som är kul.

Dessvärre vet jag inte om handlingen är bra eller dålig för allt går i sådant tempo att jag fick smärre huvudvärk av att se klart filmen. Den berättar historier i olika tidsordningar, det hoppas hejvilt mellan tre huvudpersoner, i en scen är det vinter i nästa vår. Det finns två kvinnliga karaktärer som är så lika att man kan missta dom. I någon scen har två sex, i nästa är det frukost och i tredje är det något helt annat. Scenerna är ofta så korta att man inte vet om det som sker är viktigt eller bara utfyllnad. Några mindre karaktär kommer ifrån ingenstans, ger knepigt skådespel och ses aldrig igen.

Lägg till att filmen är över två timmar lång...

Potentialen fanns där att göra en sevärd film, men någon fräck nakenscen, lite skön dialog och ett gammalt Stockholm kan bara göra så mycket. Synd. Hade dom kunnat göra detta till en miniserie i kanske fyra delar, skalat bort lite strunt och dämpat tempot hade det nog varit klart sevärt.

Betyg?

Filmen var Greetings
Året var 1968
https://www.imdb.com/title/tt0063036/?ref_=nv_sr_srsg_3

En av Brian De Palmas första filmer och Robert De Niros likaså.

Det är sent 1960-tal. Stämningen är icke politiskt korrekt, Vietnamkriget håller på för fullt, tjejerna har inget emot att visa sig nakna och musiken är ofta glad/Beatles-liknande. Låter väl gött?

Mycket till film är dock inte det här. Det är spridda korta scener av olika slag. En del oväntat mycket naket, några lite små roliga och en del totalt intetsägande. Jag får känslan av att det är några filmstudenter som mest fjantar loss. Det kanske var det också? Kul att se en ung Robert De Niro, men han bidrar inte med väldigt mycket.

Jag kan tänka mig att de själva skulle tycka det var kul att titta på detta. Det var säkerligen kul att göra där och då, men som tittare alla dessa år senare är allt naket och enstaka mindre inslag det som lämnar störst intryck.

Betyg?

Jag såg den också för några månader sedan, och skrev en recension om den här.

Jag tyckte den var stundtals mycket skrämmande, mycket obehaglig.

Han den snubben som spelar gangsterbossen var tex riktigt obehagligt munter hela tiden.
Hans ögon riktigt glänste var han skulle göra något hemskt, och han verkade genuint glad och förväntansfull - som ett barn tamigfan ...

En obehaglig film helt enkelt.

"Capricorn One" - (1977)
https://www.imdb.com/title/tt0077294/

---

Astronauterna ska resa till Mars med rymdraketen, men ingen tycker det är spännande.
Vicepresidenten som kommer på besök för att titta på uppskjutningen spanar hellre på lättklädda damer med sin kikare.

Precis innan raketen ska avfyras så öppnas emellertid dörren, och astronauternas chef tjatar på dem att de måste gå ut. Det gör de också, efter många om och men.
Sen åker de iväg i en minibuss utan att folk får syn på dem, och sen tar de ett privatjet som flyger iväg dem till annan ort.

När de kommer fram blir de insläppta i en stor lokal, som en inspelningsstudio eller nåt.
Det finns emellertid bara en färdigställd scen i lokalen - en röd sandöken med en rymdlandare som står uppställd, och en kapsel som hänger i ett snöre från taket.

- "Vafan ska det där föreställa," kräver astronauterna nu att få svar på.

Och de får besked.
De ska tydligen få lov att delta i ett topphemligt projekt som ska lura allmänheten och politikerna (och Nasas personal) att astronauterna i själva verket aldrig steg ut ur raketen, utan att de minsann fortsatte hela vägen till Mars, och landade och steg ur för att förkunna att han var första människa på Mars.

Med hjälp av - mer eller mindre förtäckta hot - "övertalning" accepterade astronauterna att ställa upp i charaden. Svårt att säga nej när någon berättar att deras fruar och barn sitter på ett flygplan just nu, och att det nog vore olyckligt om något hade hänt dem.
För de som bestämde var "Grown Ups" och sysslade inte med skoj som de själva ju gjorde ...

Så ...
Filmen handlar alltså om en slags motsvarighet till den välkända konspirationsteorin om att den första resan till Månen i själva verket inte alls gjordes, utan att allt spelades in i en studio någonstans.

Fast bara det att detta är Mars, och inte Månen.
Dvs filmen hade ju premiär bara sju år efter den första månresan.


...

Filmen var väl inte så där jättedålig precis.
Den påminde mycket om andra liknande filmer som gjordes under samma tidsperiod, med det skumraskaffärer av politisk natur som tema.
Taskspelande politiker och höga tjästemän, och de - då - så högt respekterade amerikanska grävande journalisterna ... konspirationsfilm så som de skulle göras då, på 70-talet alltså.

Filmen "China Syndrome" påminner en hel del om denna, och även "Alla kungens män".

Fast de filmerna var klart de bättre, och av denna får man mest en ledsam känsla i magen.
För man vill ju så gärna att det ska vara på riktigt, att ingen jävel hade kunnat vara så elak mot hela mänskligheten att de ville Luras om det.
Att åka till andra planeter är ju inget man luras om - faktiskt !!!


---

Men, för all del ... titta gärna på film, "Capricorn One."
Det är ingen dåliig film, inte på något sätt faktiskt.
Ett gott hantverk, absolut.

Dessutom finns den på Youtube.


---

Betyg

3.5 av 5

Vilken fin recension. Jag har själv en soft spot för filmen då ensemblen av skådespelare är så fantastisk. Elliott Gould, James Brolin, O.J. Simpson, Hal Holbrook, Telly Savalas, Karen Black m.fl.

Fina och storslagna ökenmiljöer.

En kultklassiker.

I See You


Positivt överraskad av denna rulle, inte fått någon uppmärksamhet direkt men en skön thriller/skräck med bra twister.

https://www.imdb.com/title/tt6079516/?ref_=nv_sr_srsg_0

Jag har haft ett litet Humphrey Bogart-maraton. Jag har sedan tidigare sett hans mest kända (och bästa) filmer som Casablanca, The Maltese Falcon, The Big Sleep och The Treasure of the Sierra Madre. Alla de filmerna är fantastiskt bra och håller även för omtittar.

Jag har nu sett fem av hans mer kända filmer jag inte sett tidigare.

To Have and Have Not (1944). Baserad på Hemingways roman där de förflyttat handlingen till Matinique under andra världskriget. Det som slår mig är hur uppenbart det är att de vill göra en Cascablanca II här. Det mesta är influerat av Cascablanca, där Bogart spelar en cynisk amerikan som skall hjälpa frihetskämpar fly landet. Den är bra men mycket sämre än Casablanca. Det var Lauren Bacalls första filmroll som 19-åringt romantiskt intresse till den mycket äldre Bogart, vilket känns lite konstigt men hon klarar det bra.

Betyg: 3.5/5

Key Largo (1948). Filmen är regisserad av John Huston som också gjorde The Maltese Falcon och The Treasure of the Sierra Madre med Bogart. Bogart spelar en andra världskrigsveteran som besöker fadern och änkan efter en av sina soldater som dog under kriget. De bor i Florida Keys och driver ett litet hotell. Det är lågsäsong och en orkan närmar sig. Samtidigt har ett gäng gangsters tagit in på hotellet under falska förespeglingar. Spänning följer. Lauren Bacall spelar än en gång mot Bogart och den underbare Edward G Robinson spelar gangstern Johnny Rocco. Jag tycker den håller bra som spänningsfilm.

Betyg: 4/5

In a Lonely Place (1950). Jag hade inte hört talas om filmen men den lät intressant. Bogart spelar manusförfattare i Hollywood med kort stubin där han har nära till våld. Han blir anklagad för ett mord där en kvinna som varit hos honom hittas död. Hans kvinnliga granne hjälper honom att gå fri och de båda faller för varandra. Filmen visar Bogart från en mörk och icke-heroisk sida och det fungerar. Filmen håller uppe spänningen hela vägen och är en av de bästa Bogartfilmer jag sett, endast slagen av de fyra filmer jag nämde först i posten.

Betyg: 4/5

The African Queen (1951). Även den här filmen regisserades av John Huston. Bogart spelar en man som i en flodbåt kallas African Queen trafikerar floderna i Afrika när första världskriget bryter ut. Katharine Hepburn spelar en syster till en missionär som dör, varpå hon följer med Bogart i hans lilla båt ned på floden och de får för sig att spränga ett tyskt fartyg. Tyvärr har den åldrats på i princip alla vis. Skildringen av afrikaner känns väldigt udda, karaktärernas motivation och förändring känns helt orealistisk. Storyn detsamma. Bogart funkar som leading man när han är cynisk i noirfilmerna men här är han en halvplump lurk med ett gott hjärta. Det känns bara bisarrt när Hepburn faller för honom. Fotot är dock vackert i Technicolor.

Betyg: 2.5/5

The Caine Mutiny (1954). Bogart spelar paranoid och olämplig befälhavare på en minsvepare under andra världskriget. Hans besättning blir mer och mer bekymrad och begår slutligen myteri och avsätter honom, varpå de blir åtalade. Rättegångsscenen mot slutet av filmen har uppenbart inspirerat till rättegångsscenen med Jack Nicholson i A Few Good Men, även om den spelas på ett helt annat sätt här.

Betyg: 3.5/5

Charlies änglar (2019)
https://www.imdb.com/title/tt5033998/?ref_=nv_sr_srsg_0

Snygga brudar, lättsam action där det flyter på utan att det kommer några ångest-scener. Ett par rappa repliker men borde ha varit fler för att höja betyget. Jämbördig med originalet, kanske lite bättre.

6/10

Jävla superkass försök till en recention av 'The Mule'!
Filmen, bra eller dålig.. du är fortfarande åsnan.
läs en bok vetja.

Låter som ett trevligt madaton! Har själv börjat få upp ögonen för äldre filmer nu på sista tiden. Så lite jag vet om så mycket om det gamla klassikerna.