Ron Howard gör en boxningsfilm baserad på ett riktigt liv.
Har du sett någon boxningsfilm förut kan du gissa dig till mycket av huvudhandlingen ganska tidigt. Jag tror filmen hade givit mig mer om jag aldrig sett någon. Nu känner jag igen alldeles för mycket. Inte direkt negativt, men visar lite på hur begränsad denna typ av film kan vara.
Filmen är dock lång och innehåller flera parallella delar. Russell Crowe och Renée Zellweger spelar ett gift par. Inte dåligt alls, men tycker inte riktigt dom matchar som ett par. Rent estetiskt hade skaparna kunnat hitta två mer passande. Det kan dock vara en löjlig sak att anmärka. Dessa gör att filmen blir lite romantisk och handlar om familj. Allt utspelar sig under depressionen, vilket gav mig speciellt en ny kunskap om historien.
Grejen med Ron Howard är att han är en duktig filmskapare, men inte speciellt vågad. Filmen glider på bra och är passande för större publik, men flera gånger kände jag att det kunde läggas in mer djup. Grövre boxningsscener, något längre romantisk scener eller mer givande dialog. Det finns absolut bra scener och unika detaljer, men även missade möjligheter. Kanske inget Svensson skulle anmärka, men filmnörden i mig saknade en del.
Rocky/Creed-filmerna och Raging Bull känns överlag som killfilmer. Träningsscener, grovt språk, våld. Den här är mer välrundad och passar även för tjejer. Vilket är ett litet plus om man t.ex. vill se något med sin partner.
Boxningsmatcherna känns realistiska, men lite väl mycket vinklar överallt och inte alltid det roligaste att titta på. Lite tvärtemot Rocky som är mer underhållande, men överdrivet.
Skådespeleriet är överlag bra och den som stack ut mest är Paul Giamatti. Han har en större roll och lägger in lite humor och personlighet i en annars dramatisk film. Lite som John Goodman i Denzel Washingtons film Flight.
Betyg?
IMDB: 8,0 / 10
Geomeister: 3,2 / 5
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2020-06-27 kl. 14:59.
Jag oroade mig just att den bara skulle vara "en annan boxnings film" men jag blev ändå positivt överraskad.
Och jag tror det hade en hel del med att det tog plats under depressionen då jag vill minnas att det enda syftet med de flesta scener var att framhäva den finansiella krisen. Och det gillade jag under en stor del av filmen för att det verkligen byggde upp atmosfären på ett sätt jag inte riktigt väntade mig.
Det gav dessutom protagonisten både motivering men även den mängd ödmjukhet för att lätt kunna vinna över tittarens sympati.
One cut of the dead2017
Till min förvåning visade sig filmen vara en riktigt feel good rulle! Iden med att spela in något på en tagning är verkligen en fashinerande ide!
Första 30 minuterna är en oklippt engångs tagning som visar sig var en film i filmen. Och eftersom filmen i filmen utspelar sig på en filminspelning, så har vi här alltså en film i en film i en film. Resterande 60 min av filmen handlar om inspelningen till de första 30. Tror inte jag sett så bra film om filmskapande någon gång.
Betyg: bättre än både singing in the rain och Inception!
Belgisk splatter.... De blodiga scenerna är ju rätt bra men i övrigt så är det här inte mycket att hänga i granen. Tror inte jag kommer se den mer än en gång faktiskt.
A Simple Favor (2018) https://www.imdb.com/title/tt7040874/?ref_=nv_sr_srsg_0
En tudelad film. Första halvan är humoristisk och kul. Sen blir det allvar och lite obalanserat.
Anna Kendrick är kul. Blake Lively är elegant.
Denna film ska varit nummer ett på bio i Sverige och musikvideon till låten Lady Marmalade minns jag väl. Den spelades under en lång tid då MTV fortfarande spelade musik.
Filmen är ett spektakel! Samma skapare bakom filmen med Leonardo DiCaprio kallad Romeo & Julia och det märks. Båda har en simpel / klassisk handling, men miljöerna och det grafiska har en speciell stil. Det är bombastiskt och löjligt. Inte helt olikt något ifrån Tim Burton.
Ewan McGregor och Nicole Kidman är huvudrollerna. Det grafiska är påkostat, men har inte åldrats bra. Det finns alldeles för många daterade inzoomningar, vilket skär sig extra när det händer hur mycket som helst i scenerna omkring. Handlingen är simpel och det är ett evigt fram och tillbaka med det lilla dom har att gå på. Inte särskilt givande.
Det bombastiska är så absurt att det finns lite underhållningsvärde. Det är en form av musikal och består av massvis av kända låtar i "vanlig" och omgjord form. Tror dom flesta känner igen många låtar här. Rätt kul mix av allt.
Filmen är daterad och handlingen kunde bli enerverande, men en relativt lång film blev ändå enklare än vad jag trodde att se igenom tack var allt absurt och musiken.
Enerverande på grund av:
Ewan och Nicoles karaktärer blir slumpmässigt kära. Nicole spelar någon slags glädjeflicka och en rik man upptar tydligen intresse av henne och vill ha henne som fru. Sedan handlar hela filmen om exakt detta. En ständig kamp mellan parets kärlek och den andra mannens vilja att ha henne för sig själv. Ur ett musikalperspektiv kanske det fungerar, men känns hjärndödande om man är ute efter något mer av en film.
Tombstone ikväll. Halvbra. Igårkväll såg jag Mr. Brooks med Kevin Costner som var en förvånansvärt bra film för att vara en Hollywoodproduktion. Kevin Costners bästa som jag sett. Demi Moore är också förvånansvärt bra.
Steve McQueen i sin allra sista film som tydligen ska vara någon slags biografi av en viss person (det känns dock helt fiktivt). Det här är en lättsam actionfilm med bra självdistans och humor. Handlingen är vag och öppnar för oväntade moment. Knappast tidernas viktigare actionfilm i någon aspekt, men lyckades med det jag sökte: Underhållning!
Utöver Steve McQueen är Eli Wallach med på ett hörn (främst känd ifrån The Good, The Bad And The Ugly och The Magnificent Seven, men kikar du på IMDB ser du att han har en mycket respektabel karriär).
Actionscenerna är genuint roliga och uppfinningsrika även om dom rent visuellt kunde gjorts bättre idag. Känslan, attityden, 70-talet och musiken som är sparsmakad levererar en härlig stund.
McQueen dog senare samma år. Det här är ett värdigt avslut på karriären även om det inte var menat som så och sista scenen är fin.
Escape plan2013
Ganska underhållande film, men fatastisk kul när man ser skådespelare som Sam Neil, Vinnie Jones och Jim Caviezel dyka upp i sina roller. 50 cent var också med. Men mest underhållande var ändå Arnold! Pratar tyska och har en bad ass scen där jag insåg hur mycket hans ansiktsuttryck gör!
Och Stallone var också med... tror han gjort sitt bästa som Rocky..
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!