2018-03-10, 12:36
  #45553
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Bombi Bitt och jag (1936)

Filmatisering av boken med samma namn, vari en rådig gosse räddar kyrksilvret från att stjälas.

Kanske kan boken kallas en modern klassiker, då den filmats ett par gånger och ofta refererats till.
Sture Lagerwall (28 år) försökte gestalta en klurig femtonåring, men såg mest mentalsjuk ut.

Historien har jag aldrig gillat, och inte nu heller.
2/5
Citera
2018-03-10, 12:38
  #45554
Medlem
Kickexs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Samizdat
Inte konstigt att den blev dålig. Gruvarbetarna räddades i mitten av oktober 2010 och filmen var klar redan i mars 2011 (om inte tidigare)? Vilket extremt hastverk. Tänk om United 93 skulle ha gått upp på bio i februari 2002.
Good point.
Men samtidigt så har bättre filmer gjorts under kortare tid.
Birdman och moonlight t.ex

33 var även baserad på en sann berättelse så dom behövde inte komma på en ny story för den var redan utlagd åt dom.

Budgeten kan man sen argumentera, med all rätt.
Men jag vill minnas att det var inte deras budget som störde mig, utan snarare manus, tempot och skådespeleriet som blev dess död.
2 av 3 som kunde förbättrats med mer talangfulla författare.
Citera
2018-03-10, 18:28
  #45555
Medlem
Geomeisters avatar
The Firm | Året var 1993
Varning: Cirka två timmar och trettio minuter lång
http://www.imdb.com/title/tt0106918/...nm_flmg_act_31

År 1992 gjordes den, vad jag antar, mer kända filmer På Heder och Samvete med Tom Cruise.. Ni vet "You can't handle the truth". Här är han igen en advokat, men det här är ingen billig "del 2" utan något annat.

Jag har svårt för "Wallstreet filmer" där handlingen är massa saker om papper och att man slänger in någon slags påtvingad dramatik. Sånt handlar denna delvis om, men filmen är lång och det finns flera andra aspekter.

Det tar ett tag innan filmen kommer någonstans, men sedan blir den delvis spännande. Mitt problem idag med denna film är klippningen. Det är många korta scener och en del känns meningslösa. Filmen är som skrivet lång och många scener hade kunnat få vara längre. Det är i regel dom längre scenerna som är bra här. Flera respekterade skådespelare som Gene Hackman och Ed Harris är med.

I det stora hela är det en okej film. Godkänd, men med dess längd och lite av en berg och dal bana i att hålla uppe mitt intresse blir det inget högre betyg än så. Godkänd. Ingen film jag spontant rekommenderar, men har du fått nys om denna skulle jag inte avråda dig heller. Den är ambitiös, men når inte till höjderna som jag tror skaparna hade hoppats.

Betyg?
Citera
2018-03-10, 19:17
  #45556
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: The Shape of Water (2017) | 🌑🌑🌓🌕🌕 |

Det är den klassiska kärlekssagan: stum kvinna möter fängslad fiskman på en topphemlig forskningsanläggning på 60-talet och känslor uppstår. Men chefen ser inte det romantiska i det hela och försöker sätta stopp för de bestialiska aktiviteterna bland hans personal.

Precis som i stort sett alla gör, så gillar jag Guillermo del Toro's estetik i hans filmer. Det är alltid en magisk aura över det hela, hans sinne för detaljer skapar en sagostämning som man oftast blir helt uppslukad av - tills man inser att storyn återigen är en banalitet och intresset dör ut. Med ett lysande undantag i Pan's Labyrinth (2006) där allt kommer ihop till ett mästerverk så präglas hans filmer av en fantastisk visuell upplevelse men en oengagerande historia.

The Shape of Water är same old, same old. Man fattar snabbt tycke för huvudkaraktären som är lite av en älskvärd kuf och även hennes granne är svår att inte gilla - båda suveränt spelade av Sally Hawkins och Richard Jenkins. Muntergöken Michael Shannon är också bra i sin skurkroll. Och framförallt - vilken fantastisk, stämningsfull värld den bygger upp.

Men när Sally träffar fiskmannen - den stackars ensamma kvinnan får äntligen uppleva kärlek - så känner jag inte så mycket som jag hade hoppats på. Jag har i slutändan svårt att ta det på allvar att hon direkt skulle känna attraktion för "monstret" och förföra det - hur ensam och sexuellt frustrerad hon än är. Relationen utvecklas alldeles för snabbt, den känns stressad, forcerad och blir aldrig meningsfull.

I bakgrunden så utspelas ett maktspel mellan USA och Ryssland i en snygg passning till kalla kriget men sidospåren är mest tråkiga i förhållande till romansen. De adderar bara lite stämning och tidsanda. Dialogen mellan ryssarna är extremt pinsam.

Atmosfärisk och mycket vacker film med en till en viss grad rörande kärlekshistoria. Högklassiskt skådespel och en karismatisk huvudperson - men en förutsägbar historia och andra brister i berättandet gör att jag aldrig riktigt lever mig in i filmen och det drar ned betyget. Allt är som vanligt i Del Toro's värld alltså.
Citera
2018-03-10, 19:26
  #45557
Medlem
PsychoChillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Neatless
Det är den klassiska kärlekssagan: stum kvinna möter fängslad fiskman på en topphemlig forskningsanläggning på 60-talet och känslor uppstår.

Nigga what?

Grown Ups 2 (2013)

Den här var ju inte så bra. Jag gillar ettan men tvåan är lika korkad och tråkig som Sandlers sämsta filmer. Och ingen Rob Schneider. 1/5.
Citera
2018-03-10, 22:23
  #45558
Medlem
Batologens avatar
Vill jättegärna ha tag i den filmen.
Kan inte PM:a dig. Kontakta mig om du ser det här. Kan betala bra.

Citat:
Ursprungligen postat av Kirk.Douglas
Flottans kavaljerer (1948)

Svensk gammal komedi när den är som bäst med en dialog som flyter som ett vatten och man bara sitter och smilar hur fantastiskt manus och replikskiftena är skrivna. Åke Söderblom spelar den arrogante baron Crusenhjelm som får en golfklubba i bakhuvudet, glömmer vem han är och misstas för den förrymde matros Karlsson och plötsligt sitter han på ett fartyg mot Korsika.

Väl i Korsika möter Söderblom en ung kvinna, Lucretia, som han blir romantiskt involverad med och när hennes familj (speciellt hennes halvbror och mamma) får reda på att det är en svensk som deras syster dotter/halvsyster är involverad med, blir de rasande och vill hedersmörda honom då dem tror det är den riktige förrymde Karlsson som lämnade Lucretia för 1 år sen innan de kunde gifta sig.

Och där finns ännu fler förväxlingar; jag blev ständigt överraskad över vilka "twists and turns" filmen tog. Det går inte att sammanfatta utan måste ses med egna ögon hur säcken knyts ihop. Edvin Adolphson spelar halvbrodern som vill hedersmörda Söderblom och han babblar på någon hemmagjord blandning av italienska och svenska som är otroligt underhållande.

Det bjuds även på några gladlynta och trallvänliga dans- och sångnummer. En riktigt komisk pärla var det här och den finns på SVT Play fram till 29 december.

Betyg: 4/5
Citera
2018-03-10, 23:54
  #45559
Medlem
Kirk.Douglass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Batologen
Vill jättegärna ha tag i den filmen.
Kan inte PM:a dig. Kontakta mig om du ser det här. Kan betala bra.
Jag har inte filmen men gå med i Facebokgruppen: Alla vi som älskar gammal svensk film, så kan du fråga efter filmen där som ett inlägg. Då lär nog en viss person se det och kontakta dig som har ett enormt svenskt film- och TV-arkiv. Men han är rätt dyr ca 500 kr/per DVD och arbetsinsats. Vill inte outa hans namn publikt och du kan ju heller inte ta emot PM så informationen kan skickas den vägen.
Citera
2018-03-10, 23:56
  #45560
Medlem
Kirk.Douglass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PsychoChiller
Nigga what?
Tyckte Jimmy Kimmel sa det rätt bra på årets Oscarsgala: "Men screwed up so badly this year, women are now dating fish". lol
Citera
2018-03-11, 00:00
  #45561
Medlem
Trolltestets avatar
Tittar på Where the Buffalo Roam för hundrafemtielfte gången just nu.
Citera
2018-03-11, 13:38
  #45562
Medlem
Ambelains avatar
Viceroy's House (2017)

http://www.imdb.com/title/tt4977530/

Gillian Anderson, Hugh Bonneville, mfl ...



En historisk biografisk film som handlar om det brittiska imperiets siste vicekung i kronkolonin Indien,
Lord Mountbatten.
Han fick hedersuppdraget att vara den som avvecklade den koloniala administrationen och förhandla fram villkoren för överlämnandet av makten till de rättmätiga ägarna.

Filmen beskriver bla hur de politiska diskussionerna gick till, och vilket rävspel och maktkamp som pågick bakom kulisserna (liksom i det fullt öppna).

Man försöker skildra det stora genom att fokusera på det Mikrokosmos av Indien som Vicekungens palats utgjorde. Palatsets stab bestod av ett mer eller mindre representativt urval av Indiens många olika kulturella och religiösa grupper, framförallt hinduer och muslimer.
Som alla, till en början, ser framåt mot den snart kommande självständigheten, utan att fästa någon större vikt vid arbetskamraternas kulturella och religiösa tillhörighet - i palatset var de alla likar.

Men, i takt med att förhandlingarna hårdnar, och krav på delning av landet börjar höras, så speglas de yttre nationella känslorna av palatsets arbetare. Fler och fler börjar ta ställning för sin egen grupp, och Mot den andre gruppen. Attityden hårdnar, känslorna råkar i svallning.

Utanför palatsets murar är det fullt kaos.
Det är upplopp och massmord på gatorna. Hinduerna går till attack mot muslimerna, muslimerna går till attack mot hinduerna, och blodet flyter.
Till slut återstår bara spillrorna av det en gång så storslagna palatset.
Och "Partition" står för dörren.

Halva Indien tvingas flytta, miljoner efter miljoner går på flykt och vägarna fylls av vandrande fattighjon - på väg till nybildade Pakistan, eller ifrån - till Indien.
Inget blev så ädelt som Lord Mountbatten hade hoppats på - och försökt arbeta för (han kämpade in i det sista, t.o.m. när allt var redan förlorat - då gick han och hans familj ut på gatorna och delade ut mat osv).

---

Som film om "The Partition" var det kanske inte den bästa - det finns redan en utmärkt version om det.
Men denna fokuserade, som sagt, på det lokala mikrokosmos i palatset, och genom Vicekungens upplevelser. Till viss del kan det möjligen också ha något att göra med att Storbritannien söker upprätta sitt något skamfilade koloniala rykte ...

Och det görs på ett hyfsat sätt. Mountbatten framstår verkligen som sympatisk, liksom hans familj (hustrun skickar tex omedelbart hem sin egen väninna för att hon uttrycker sig nedlåtande mot indierna, som hon tycker står för nära henne för att hon ska tåla det).

Miljöerna ärinte riktigt så förtjusande som de hade kunnat vara. Bara i andanom får man ana det storslagna i både palatset och Imperiet.


Det sämsta - och här pratar vi om riktigt dåliga grejor - måste vara den infogade "omöjliga kärlekshistorien" mellan två av palatsets anställda, en muslimsk betjänt och en hinduisk husfru.
Deras kärlek är ju omöjlig pga de religiösa motsättningarna (som bara växer sig starkare under resans gång), liksom av det tråkiga faktum att hon redan är bortlovad till en riktig hedersknyffel till karlakarl.
Och antalet gånger hon väljer hedersknyffeln över den muslimske friaren går inte ens att räka på händernas fingrar, så många gånger återupprepas det genom filmen - anledningarna för henne att välja just hedersknyffel tar liksom aldrig slut.

Och ja, vi förstår naturligtvis hur det kommer att sluta ... till slut.
Efter många - verkligen många - om och men.


---

Betyg

3.5 - 5

(.5:an beror egentligen bara på det de historiska lärdomarna filmen erbjuder, och pga det går det att se den ganska så smärtfritt. Iaf om man anstränger sig för att bortse från den omöjliga kärlekshistorien ... ).
Citera
2018-03-11, 13:47
  #45563
Medlem
skreks avatar
Welcome to the Dollhouse (1995)

Haft den i hyllan ett bra tag men aldrig känt för att se den. Gillar Happiness som fan men efter att ha sett uppföljaren Life During Wartime som faktiskt är rätt usel sjönk Todd Solondz ner från min pidestal. Och ämnet känns inte så hemskt spännande heller: mobbad 13-årig flicka som också har problem i familjen.

Men oj vad bra den var. Det är aldrig nåt tungt drama eller snyfthistoria över det, det är lättsamt och roligt fast på det där jobbiga viset som Solondz kan få till. Pinsamhetshumor och får man verkligen skratta åt sånt här? Dessutom finns det nån konstig mysighet i filmen trots att den behandlar tunga ämnen. Och det är ett smart drag att inte göra flickan till nåt riktigt offer, utan hon kan vara riktigt svinig själv mot dom som är svagare än hon. Ett litet satiriskt porträtt av en hemsk dog eat dog world mitt i den somriga villaidyllen.
Citera
2018-03-11, 17:58
  #45564
Medlem
Faukess avatar
47 meters under.

Värdelös. Det enda jag kunde tänka på hela filmen var hur fan dom kunde kommunicera med varandra. Öronen var liksom helt öppna mot vattnet men ändå pratar dom med varandra. Otroligt störande misstag.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in