Bruce Lee dog ung. Branschen ville tjäna pengar på honom och hans legend. Många år senare gjordes denna film där man plockat ihop färdiga scener och ett par stillbilder för att klistra ihop en film av Bruce Lee. Resultatet?
Lika underhållande som exempelvis The Way of the Dragon, men det märks rätt tydligt att något står fel till. Istället för ett klassisk handling med udda humor blir det mest bara action och många nödlösningar för att täcka upp den självklara bristen.
Bruce Lee filmernas klippning kanske aldrig varit av hög klass. Här blir det löjligt. Musiken, konstanta actionscenerna (som fortfarande är underhållande) och alla överdrivna moment gör att filmen fortfarande är ganska underhållande. Särskilt bra är den dock inte.
Tænk på et tal (1969) Gillade stilen men bankrånarens och femme fetalens handlingar/motiv makes no sense efter en stund.
Betyg 5/10
Återkomsten/The Return (2003) Sjysst drama/äventyr med fint foto men dom konstnärliga och djupa religösa anspelningarna enbart för att göra filmen pretto gör att betyget stannar på 6/10
Son of the Navy (1940). 11-årig pojke - söt, käck och lagom uppkäftig såklart - är på rymmen från ett barnhem, tillsammans med en hund. Han letar efter en mamma och en pappa, som kan adoptera honom. Självklart stöter han på både och... och det blir en massa förvecklingar. Båda vill ha pojken, och tävlar och bråkar om honom - men som ingen av dem är gift får ingen av dem adoptera. Hur ska detta dilemma lösas..?
James Dunn är som vanligt lätt att tycka om, i rollen som underofficer i flottan och "pappa" till pojken. Han verkade alltid så frisk och sund och trevlig och anständig, även - eller kanske trots att - han inte brukade spela några större hjältar.
Småtrevlig och harmonisk film, även om den helt uppenbart var propaganda för att unga killar skulle bli intresserade av flottan. Det här 1940, after all...
Baserad på verkliga händelser i USA under tidigt 1960-tal.
Det här är klassisk Hollywood. Välgjord film som använder en del klassiska Hollywood-verktyg. Du kommer förmodligen känna igen en rad olika skådespelare däribland Kevin Kostner, Kristen Dunst, Jim Parsons och Mahershala Ali. Samtliga har en medelstor eller mindre roll. Det är dock tre kvinnor som har huvudrollerna. Skådespeleriet är överlag på bra nivå även om vissa roller kan känns väl stela (Jim Parsons..).
Filmen är en hyllning till tre utstående mörka kvinnor som historien tidigare "gömt". Är det en genuin historia eller något PK-maffian slängt till med? Det känns nästan som det senare, men ska tydligen vara en äkta historia. Filmen är väldigt politiskt korrekt. Hur det verkligen var i USA för snart 60 år sedan är svårt för mig att svara på, men dom drog till lite väl mycket i hur vita / svarta karaktärer framställdes. Det märks att det är mainstream och amerikanskt. Lite mer nyans hade inte skadat.
Trots många karaktärer och fler delhandlingar är filmen lite väl lång för sitt eget bästa. Båda huvuddelarna av handlingen har mer eller mindre framställts tidigare på vita duken och är relativt förutsägbara. Att klippa ner kanske tjugo minuter hade hjälpt. Då fokuset är på kvinnor tror jag filmen lämpar sig bättre mot kvinnor än män (även om dom försökt balansera filmen för att attrahera så många som möjligt).
Allt som allt som en välgjord Hollywoodfilm. Inget som jag riktigt gick igång på, men då jag ser film som är kass, medioker, okej, godkänd, mycket bra och suverän måste jag erkänna att man kan se betydligt värre filmer än denna.
Förvisso en barn/ungdomsfilm men helt ok. Slapp vänta de "klassiska" 30 minuter före man fick se några "roliga djur". Det dolde verkligen inte att detta är Pokemon-film från första minut.
3/5 helt ok bakisfilm ingen blockbuster precis :P
*edit aldrig spelat spelet förutom Pokemon Go men de var tillräckligt för att känna igen nästan alla Pokemons...
Hade inga höga förväntningar direkt men den var faktiskt riktigt bra. Wahlberg spelar en riktig idiot och de andra huvudkaraktärerna också. En uppfriskande fläkt. Handlar om 3 kroppsbyggare som ledsnar på livet som löneslavande medelmåttor, och bestämmer sig för att göra något åt saken...
Wahlberg spelar en riktig idiot och de andra huvudkaraktärerna också.
Det är vad jag tycker är lite udda.
Har hört från flera personer att dom tycker att filmen romantiserar denna kriminella trion, men dom målas upp som riktiga jubelidioter i filmen....
Det är en ”olycka” i filmen som känns att det tar deras ”parti” mem utöver det så förstår jag inte riktigt folks syn på filmen.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!