Vilken film såg du senast?

"Spöket fixar allt" - (1960)
https://www.imdb.com/title/tt0053636/

Maria Garland, Ghita Nørby, Dirch Passer, m.fl.


---

Dansk film i högreståndsmiljö på berömt danskt renässansslott (inspelat på Borreby slot, men kallas Rosensteen slot i filmen).

Ung och lättjefull lantflicka får plötsligt reda på att hon minsann inte längre är bara en av alla andra, utan hon är den nyligen avlidne - och officiellt barnlöse - Baronens hemliga, oäkta dotter.
Därför får hon nu lov att lämna sin älskade bensinstation (hon jobbar på en mack) och flytta in på slottet som en riktig Baronessa.

Men säg den glädje som varar.
I kretsen kring de närmaste arvtagarna finns det nämligen en del riktigt avundsjuka blåblodiga släktingar. Och riktigt avundsjuka är de eftersom hela det stora Arvet nu står på spel.
Med slott, land, pengar - och titel ...

Självklart kommer de inte att tigande se på när en helt okänd 21-årig flickjänta från lokala bensinmacken bara valsar in på slottet och snuvar aristokratin på konfekten.
Nejdå, så lätt ska hon inte få det.

Men se upp, för flickan har en oväntad bundsförvant.
På slottet bor det nämligen ett spöke.
Det är den på 1700-talet mystiskt avlidne slottsfrun och baronessan Rosensteen som illmarigt erbjuder sina tjänster åt flickan.

Självklart blir hon illa skrämd, initialt, men flickan fattar snart mod och börjar inse det fördelaktiga i att ha en osynlig hjälpande hand.
Fast, intrigmakerska är spöket också, så vägen mot baronessatiteln kommer inte att vara någon dans på några rosor, och dessutom är flickan ju inte ens säker på om hon verkligen vill bli baronessa.

För med fin titel kommer förpliktelser.
Som tex att aldrig nedlåta sig till att sänka sig under sin värdighet.
Något flickan annars gör med god regelbundenhet.
Så regelbundet att nuvarande husfrun låter sända efter en "madam." En lärarinna som ska uppfostra flickan i den vett och etikett som positionen så kräver.

- Inte fika med kökspersonalen.
- inte skämta med hantverkarna.
- inte umgås med bilmekaniker.


---

Storyn är väl inget nytt precis, vi har sett motsvarande berättelser utspela sig på filmduken ända sedan Askungen och fram till våra dagar med amerikanska tonårsflickor som plötsligt upptäcker att de minsann är prinsessor.


Men, det finns ändå något som förmår fånga tittarens intresse.
Särskilt den mer historieintresserade ...
Dvs vi får en väldigt ingående inblick i "livet bakom slottsmurarna", så som det fortfarande kunde se ut förr ... före det att allting förändrades vill säga.

Att se det mer vardagliga livet - och miljöerna - i ett traditionell högreståndsliv är ju inget man brukar se så särskilt ofta.
Men här får man verkligen "titta in." Nästan som en fluga på väggen.

Och åtminstone Det kan ju vara lite intressant.
Iaf i frånvaro av handling och drama ...


---

Ingen film jag hade velat se en gång till.
Så kul var det inte faktiskt.
Men då filmen gick på dansk TV så passade jag ju ändå på.


---

Betyg

2 av 5

Svt visade för andra året i rad en disneyklassiker. I år var det the Little mermaid (1989).

Det var den amerikanska versionen. Den lilla sjöjungfrun är den film jag har sett flest gånger på bio (fyra gånger såg jag den). Så det tillhör mina barndomsminnen. Jag tycker den är lite bättre med svenska röster då jag tycker han som gör Sebastian är så bra.

Filmen handlar om sjöjungfrun Ariel som blir kär i en människa som är prins. Den elaka Ursula försöker utnyttja det. Det är väldigt bra musik till filmen, t ex "havet är djupt" är en upplyftande film men även "kärlekslåten" tycker jag mycket om.

Här är en av låtarna. Sebastian försöker hjälpa Ariel att få en kyss av prinsen så att hon ska uppfylla vadet med Ursula. Jätte fin tycker jag Ariel kan inte prata pga vadet.

https://www.youtube.com/watch?v=TrRbB-qUJfY

Det var så otroligt länge sen jag såg den o mindes färgerna som ljusare. Men det var såhär Disney var när de var som bäst innan de började med animationer o annat.

Betyget blir

8/10

Åsa-Nisse och den stora kalabaliken (1968) på SVT1 idag
https://www.imdb.com/title/tt0063856/

Det blev till att se denna med min mormor på sjukhuset.
En film som man antingen gillar eller avskyr, Humorn är väl väldigt bokstavlig på denna film
Så man får väl se den på sitt eget sätt.
samtidigt så finns det ett rejält guldkorn på denna film
Mona Wessman - Gå Och Göm Dig Åke Tråk spelas i denna film
https://www.youtube.com/watch?v=a9TzXQzzvM8
Även Hep-Stars finns med på ett hörn med å spelar Sagan Om Lilla Sofi.
så musikmässigt så är den riktigt bra

Betyg 3/5

Noterat, ska kolla den

Grabben i graven bredvid (2002) på TV4 idag
https://www.imdb.com/title/tt0298351/?ref_=nv_sr_1

Det blev till att se denna med min mormor på sjukhuset.
Riktigt längesedan jag såg denna film och hade glömt bort hur bra den var.
Visst det är väl lite fånigt vissa stunder men ändå riktig härlig film
En film som man antingen gillar eller avskyr
Men jag gillar den skarpt

Betyg 5/5

Hellbound: Hellraiser II och året var 1988
https://www.imdb.com/title/tt0095294/?ref_=nv_sr_3

Första Hellraiser överraskade mig hur "trovärdig" den var ifrån verklighet till fantasi. Det kan jag inte säga om denna film. Denna film är betydligt mer slumpmässig och mindre "en riktig film" (något som känns väl genomtänkt kontra att bara slänga massa idéer framför en kamera).

Effekterna är ofta redigt daterade, men ändå rätt kul. Det är lite fascinerande över att folk kan komma på sånt här och vad dom sedan gör med allt. Jag kan inte påstå att denna film är något jag rekommenderar generellt, men det finns helt klart ett underhållningsvärde i denna. Med tanke på steget mellan första och andra filmen vet jag inte hur sugen jag är på att se än nyare filmer i serien, men ett visst intresse finns faktiskt.

.. What is your pleasure?

Betyg?

Dunkirk (2017):

Snygg men ganska intetsägande krigsdrama. Tyckte väl den var lite småmysig att kolla på, och smått klaustrofobisk. Men samtidigt kändes den, dvs. allt man betkraktar, så avlägset. Som att det inte engagerade. Den inte så imponerande upplevelsen kan delvis bero på att jag fick ha ganska lågt ljud. Rent tekniskt är ju filmen fin, men skulle jag se om den? Inte på många år i alla fall. Ingen film jag kommer att tänka tillbaka på.

3/5

You were never really here (2017):

Mörk och snygg men lider av samma problem som med filmen ovanför. Allt kändes avlägset och som att det inte berör en, oavsett vad som händer på rutan. Gillar alltid att se Phoenix och det var inget fel på hans prestation nu heller. En del av "fightscenerna" är som att de är filmade med övervakningskamera. Om det är meningen att det ska göra att det känns mer äkta och brutalt, så har man helt misslyckats. Jag vet inte riktigt vart filmen vill ta en, "vad försöker den säga"? Man ser några ytterst korta tillbakablickar som Phoenix karaktär har och världen är mörk och livet är förfärligt. Äh, kanske är det bara jag som sett för många filmer eftersom jag inte påverkas av någonting på duken mer?

3/5

Logan Lucky (2017)

Vi kan ju heistfilmer av Soderbergh vid det här laget. Skillnaden här är att Logan Lucky inte utspelar sig i urtråkig Las Vegas-miljö, och huvudrollerna spelas av två av deras generations intressantaste skådespelare - inte ett gäng trötta, massproducerade Hollywood-kloner. Tjuvarnas privatliv är faktiskt gripande och välgjort och det är också en skillnad så klart, och musiken är faktiskt bra. Jag skulle skriva om hur mycket jag gillar Logan Lucky men det enda jag kan tänka på nu är hur mycket jag hatar Ocean's...

Stort fett minus för Seth MacFarlane som är lika värdelös som han alltid är.

4/5.

Sunshine (2007):

En annars bra SciFi-film som tyvärr slutar som fiasko. Kan inte här annat än hålla med Janne Ahlgrens recension på Discshop. Filmen är snygg, helt ok skådespelare för ett gäng som ska springa runt på en rymdfärja, lite mystik, och vackert foto. Man har till och med skapat en jävligt irriterande, känslomässig karaktär spelad av Rose Byrne så att gänget är komplett! Men så småningom börjar filmen förfalla och slutet lämnar en med ett "aha, det var så det slutade, då vet vi det...".

Jag ger den ändå en stark trea eftersom den är vacker, inte blir alltför irriterande med sina skådisar som ska vara irriterande och även för att det mesta som annars görs inte ens förtjänar starka ettor. Jag kan gärna se filmen om igen om fem år eller så. Och kanske har den då vuxit i mina ögon, vem vet.

3/5

Mad Max II (1981)

I ett postapokalyptiskt öde land letar en ensam krigare bränsle. Han tvingas alliera sig med ett gäng social outcasts för att besegra en gemensam fiende...

Snyggt foto och fina miljöer. Mel Gibson bär upp filmen.

Betyg: 3/ 5

"Miracle Mile" ja ... =)

Jag vet inte om du tittat på recensionerna på IMDB om den filmen än ?
Men isf förståd du kanske hur Starkt filmen har påverkat folk.
Hur de aldrig har lyckats glömma den, trots mer än 20 år sedan de såg den.


Jag instämmer 100-procentigt i det.
Även jag har aldrig kunnat glömma filmen, och jag blir fortfarande väldigt gripen när jag ser den.

"Miracle Mile" är en otroligt "Skrämmande" film. Kanske en av de filmer som skrämt mig som mest genom åren.

Och filmen är så bra uppbyggd, där de låter tittaren få komma närmare och närmare en full förståelse av vad den egentligen handlar om.
Men under "resans gång" så förstår man inte riktigt var den är på väg.
Men så sker det plötsligt "något" som ställer allting upp och ner.

Sådant som, om det hade varit på riktigt, aldrig hade kunnat hända om "Det" inte var på väg att ske.



"Miracle Mile" börjar som en lätt tramsig, och oengagerande, romantisk komedi.
Och man tror att den ska utveckla sig till någon slags förvecklings-grej.
Dvs med missförstånd och fel-, och övertolkningar.

Så ... plötsligt händer något som Aldrig hade kunnat hända i en komedi.
Och man blir förvirrad, som tittare.
- "Vad var det," frågar man sig. "Det var oväntat ... ".

Sen fortsätter filmen precis som före "händelserna", och man förstår inte riktigt vad som hände.
Och sen händer inget särskilt på en stund igen, precis som i början ... tills något annat lika konstigt och "brytande" sker igen.

Dessa "brytningar" dyker upp längs med filmens gång, ända tills den det stora, riktiga "paradigmbrottet" infinner sig - och då är ångesten total.
Hos tittarna alltså.
Plötsligt blir allt "kristallklart" liksom.

Och Gud liksom, det är Så "trovärdigt."
Från ett mänskligt perspektiv alltså.


Första gången man ser filmen kanske man inte är fullt medveten om allt som händer.
Man är så upptagen med att låta sig fångas in ...

Men, ju fler gånger man ser filmen, ju mer uppmärksam blir man ju.
Och man börjar se på de olika scenerna på ett annat sätt, och man börjar förstå hur dramatiken skapades, och stegrades, med hjälp av dessa små, men enkla, medel - små korta scener bara.
Men som "gör något med ens undermedvetna", rakt in i reptilhjärnan liksom.



Musikeffekterna måste man nog också ta upp.
För de är, för sin tid, väldigt välgjorda.
Tänk tex den moderna filmen "Dunkirk" så får du ett litet hum om det.
Väldigt bra gjort för att skapa drama ... mycket stark dramatik närmare bestämt.


---

Och, som sagt ...

Detta är en film som man förmodligen Aldrig kommer att glömma.

Det är Så Många som sagt detta, så det måste ju betyda något då också.
Eller hur.

Kådisbellan (1993)

En mycket trevlig o rolig film med Stellan Skarsgård som är socialist och frugan är rysk judinna, utspelar sig på 1920 talet så deras barn får trubbel i skolan osv pga sina päron osv.


https://m.imdb.com/title/tt0107349/?ref=m_nv_sr_1

7/10