Vilken film såg du senast?

Tja, att man kan se "nattbilder" i äldre filmer så tydligt beror ju faktiskt på att dessa scener spelades in i fullt dagsljus.
Sen mörkade man bara ner det i studion i efterhand (eller så satte de ett mörkt filter på linsen).

Det är därför man så ofta ser så tydliga skuggor och ljusreflexer. Dvs sådant som ju inte syns om natten utan bara när solen står högt på himlen och ger skuggor och blänk.

Om jag inte minns helt fel så var det först i filmen "Barry Lyndon" (1975) av Stanley Kubrick som det blev möjligt att filma mörka scener (i den filmen framförallt inomhusscener där levande ljus, stearinljus, på borden stod för den enda belysningen).
Stanley Kubrick lyckades övertyga självaste Nasa om att få låna deras fancy filmkameror som de använde för att filma i rymden - något som Nasa accepterade pga Kubricks rymdfilm "2001" som de gillade så mycket.

OK, ja jag visste inte hur de gjorde rent tekniskt. Men visst har jag sett skuggorna, men jag tänker att man får "suspense disbelief". Man VET att det ska vara natt även om det är ljust, på samma sätt som man vet att det finns spöken i en film fast man inte tror att de finns på riktigt. Och det är bättre än att överhuvudtaget inte se vad de gör i filmen...

"Silkwood" - (1983)
https://www.imdb.com/title/tt0086312/


Meryl Streep, Kurt Russell, Cher, m.fl.

---

En dramatiserad biografi om en sk "visselblåsare" och hennes öden och upptåg som facklig förtroendevald i en amerikansk plutoniumfabrik.

Meryl Streep spelar Karen Silkwood, huvudpersonen i dramat.
Hon arbetade som enkel tekniker på "golvet" i plutoniumfabriken.
Man får följe hennes, och de övriga anställdas, normala arbetsmiljö inne på fabriken, var de arbetar genom ett fönster, med att samla samman radioaktivt material iförda blyklädda handskar bakom en glasruta (dvs ungefär som Homer Simpson).

Risken för att bli "cooked" (dvs om en av handskarna gått sönder så att de fått radioaktiv strålning på sig) var ständigt närvarande, och larmet gick nästan varje dag.
Om någon blev "strålade" blev de omedelbart förda till en tvättstation där de blev avklädda och helkroppsskrubbade så hårt att huden nästan lossnade.
En mycket intim och kränkande upplevelse för de inblandade.

Meryl Streep var från början bara en av de andra arbetarna, och skilde inte ut sig nämnbärt.
Men en dag fick hon möjligheten att bli fackligt aktiv, och hon tog chansen.

När hon väl blev involverad i det fackliga arbetet, och påtalade riskerna för ledningen, blev hon mer och mer illa omtyckt av ledningen. Det fick henne bara att bli än mer nitisk i sitt uppdrag, och hon lyckades upptäcka mycket allvarliga säkerhetsbrister - som hon försökte göra något åt.

Men, ledningen gillade det inte, och efter ett tag började Hon råka ut för strålningslarm hon också.
Dessa larm - inklusive tvångstvättningar - började drabbade henne allt oftare, och man kunde börja misstänka att något inte stod rätt till, att hon kanske var föremål för medvetna påverkansoperationer från den missnöjda ledningens sida.

Radioaktiviteten började dyka upp även i hennes urin, som spårämnen.
Och slutligen drabbades hon av en olycka.

Hela ärendet var välkänt i USA när det hände, så det är inget Jag avslöjar om filmen när jag förklarar att allt slutar med att hon fick möta sin egen död ute på motorvägen - påkörd bakifrån av ett aldrig identifierat fordon.
Och när hon obducerades visade det sig att hon redan var så högt smittad av radioaktiva ämnen att det låg flera hundra ggr över de högst tillåtna gränsvärdena.

---

Många filmer har gjorts om "arbetsmiljöproblem" liksom om fackliga förtroendevalda som kämpar mot en skum ledning. Så denna är ingen nyhet precis, vare sig dramaturgiskt eller faktiskt.

Men det är ändå en film om något som vi idag inte längre minns så mycket av, och därför trots allt sevärd. För den som känner för att gräva ner sig i ärendet i efterhand finns det massor, och filmen - som var inspelad bara ett år efter Silkwood blivit mördad - gör inte så mycket mer än Antyder ...

---

Men, det finns trots allt bättre filmer.
Lite väl långtråkig kan man lätt anklaga den för att vara, och den vare sig lyckas egga upp tittaren mot den "onda företagsledningen" eller ens få oss att bry oss om huvudpersonerna.

Visst var Meryl Streeps insats fullt tillfredsställande, men hon var kanske den enda som lyckades ge liv i sin karaktär. Vare sig Kurt Russel eller Cher gjorde något särskilt med sina karaktärer. De mest bara var där.


---

Betyg

3 av 5

Creed (2015). Filmen går som på räls utan några större överraskningar. Dock en del fina boxningsscener. 6/10.

Såg New Jack city från 1991 med IceT och Wesly Snipes. Ingen film som åldrats sådär jättebra men kul att se på för några otroligt klicheiga skratt. 6/10

Såg Fallen Angels av Kar-Wai Wong 1995. Favorit regissör och en jättefilm på alla sätt och vis. Underbart kamerarbete och riktigt efterblivna karraktärer. Nästan bättre än Chunkng Express

https://www.imdb.com/title/tt0356150/?ref_=adv_li_tt

Euro Trip (2004). Fyra amerikanska ungdomar firar sin high school-examen. En av dem, Scott - en lite töntig kille - får i samma veva reda på att hans tyska brevvän Mieke inte är en kille som han hela tiden trott, utan en tjej. Han kollar på fotot av henne och hennes manlige kusin (som han hela tiden trott vara brevvännen) - och inser att hon är en supersnygg tjej dessutom! Tyvärr har han precis gjort bort sig, då han som sagt trodde att hon var en kille, och avvisade hennes invit från "en annan kille" med ett mycket hårt formulerat adjö-mail tillbaka. Och nu har hon blockat honom!

Han bestämmer sig för att åka till henne i Berlin för att förklara sig öga mot öga, och får med sig sina tre bästa vänner. Men det visar sig inte bli så lätt att ta sig direkt till Berlin, utan kvartetten får irra runt i Europas länder. Under tiden möter de många nationella stereotyper, men det är inte lika fånigt som i de flesta amerikanska filmer där det drivs med europeiska stereotyper. Kanske på grund av att filmen mera driver med de amerikanska ungdomarnas fördomar/förväntningar, än med engelsmännen, fransmännen, tyskarna, öststatarna o.s.v.. i sig. Samtidigt lyckas filmen faktiskt förmedla en sann flair från respektive land.

...att min tyske favvisskådis, supersnygge Walter Sittler, hade en biroll i filmen som Miekes lätt nazianstrukne far, hade jag ingen aning om - så det var en positiv överrraskning!

Detta är en av dessa filmer, som man både kan uppskatta när man är ung själv, och senare - när ens egna barn är i samma ålder som ungdomarna i filmen, och man tänker tillbaka på sin egen ungdom. För den här filmen drar upp många minnen - både fina, "roligt" pinsamma och verkligt jobbiga... Dessutom får man skratta!

8/10

Jag personligen är en sådan som inte längre skulle uppskatta denna film, för den är i grunden ganska kass. När jag var 15 var den hysteriskt rolig.

OK. Då är det antingen du eller jag som inte fattar någonting.

Så pass svart och vitt behöver det inte vara.
Likt vin så är ens film smak subjektiv.

Million Dollar Baby (2004). Inte som jag hade föreställt mig den baserat på framsidan av omslaget innan jag såg den. Överraskande starkt drama och bra skådespelarinsatser. 8/10.

Borde kanske tillägga att 8/10 på min skala är en väldigt bra film. 9/10 är ett mästerverk. 10/10 är helt enastående.

White house down.

3/10

Doktrineringsfilm om en hjälte som räddar vita huset från en invasion och statskupp.
Det börjar med att han söker jobb där men får det inte. Sen invaderas huset av en massa "terrorister" som har tänkt att bomba mellanöstern med atomvapen för att hämnas en sons död men även stödja militärkomplexet som behöver sälja mer vapen. Han har sin dotter med sig som är modig och har en blogg som får 700miljoner tittare tackvare allt ståhej. Massa klychor och floskler. En del action om man gillar sånt.

3/10 = om inget annat finns att göra kan man ha den på.