"Livide" (2011). Fransk skräckfilm. Till att börja med trodde jag att det skulle vara just en sådan spökhusfilm som jag älskar - men alltför sällan hittar. Spännande, kuslig, atmosfärisk - och med ett mysterium att lösa. Men sedan urartade det och blev bara konstigt och dumt, med för mycket blod och våld, och inga riktiga svar på gåtorna.
Lupin stjäl en mystisk metall från en statlig forskningsanläggning i Area 51. Han jagas inte bara av Zenigata och hans nya partner Emily O'Brien utan även en grupp kvinnliga lönnmördare som kallar sig Bloody Angels. Kommer Lupin att lyckas fly?
En stabil Lupin-film med riktigt bra animationer och en lite mörkare handling än vanligt.
Psykologiskt Drama om ett par unga författare vars karriärer precis börjat.
Den ena drabbas av en psykos kort efter att hans debutroman publicerats vilket får djupgående konsekvenser för honom själv och människor i sin närhet.
Författarsuccén som slutar på ett institut introducerar att filmens viktigaste motiv, konflikt mellan förväntningar och verklighet.
Regissören alluderar Proust i både denna filmen och Oslo 31 August (som även den skildrar livet före och efter en stor vändpunkt) därför att Prousts litterära stil med bruten kronologi speglar Joachim Triers berättarteknik. Ofta blandas nutid med minnen, konversationer hörs medans regissören filmar en annan konversation vid ett annat tillfälle mellan samma personer, vid ett tillfälle vet vi inte om händelserna utspelar sig i Paris i nutid eller Paris vid samma tid för ett år sedan. Vidare använder Trier påtagliga klipp mitt i scener för att sedan återuppta historian från samma ställe. Det är klipp för klippens skull vilket får mig att tänka på post-modernism.
Jag gillar verkligen realistiska psykologiska dramer så denna filmen är helt min påse, vidare uppskattar jag verkligen Triers försök att föra modernismen till film. Anders Danielsen Lie som bar Oslo, 31 August på sina axlar är lysande även i denna filmen även om han inte riktigt får visa hela sitt register då hans karaktär inte står i centrum på samma sätt.
Överlag tycker jag att Oslo 31, August är bättre men denna når likväl upp till 4 / 5 från mig!
Helt okej film, har ju kommit liknande filmer senaste åren, men tyckte det som stack ut lite grann var de sköna dialogerna soldaterna emellan samt att den var väldigt intensiv och under lång tid dessutom, en fåtal minnesvärda scener... Annars inget revolutionerande. Märktes att det var en Bay-film..på gott och ont.
Det här känns som en av dom mest påkostade nonsens-filmerna någonsin. Är du väldigt religiös kanske du köper själva historien bättre än vad jag gör, men det är inte dess enda problem.
Dialogen är antingen larvig eller förutsägbar.. Dessutom får den sällan tid att andas. Scener som borde bli episka och skulle kunna fyllas med riktigt bra dialog går ofta över snabbt och lämnar en med tankar om mer.
Det finns en del skumma och/eller dåligt förklarade saker i filmen som skulle kunnat sköts mycket bättre:
Det är väldans mycket scenbyten och oftast dåligt förklarade. Exempelvis handlar det om en gammal kung som är döende. Hans död ser man aldrig (eller hör om) trots att det känns som en ganska vital del av historien.
Christian Bale möter en tjej och väldigt snart ska dom gifta sig.. Huh? Alltså inte i slutet av filmen eller efter halva utan i typ nästa scen. Utan någon text om vad som händer eller hur lång tid det gått.
En tidsräkning visas och Christian Bale står och leker med ett barn... Tydligen är det hans barn. Trots att man inte sett någon födelse eller på minsta sätt fått en vink om det.
Christian Bale möter Gud i en extremt konstig scen. Gud är en liten pojke som dyker upp lite här och där i filmen och skapar absolut kaos.. På väldigt skumma sätt. Väldigt inhumana och överdrivna sett också.
Filmen är dock påkostad och det händer mycket. Därför går det att titta på filmen utan att bli för less.. Men den är lång och med allt som lagts ner på filmen undrar jag hur Ridley Scott som ligger bakom så mycket bra kan vara så involverad i detta? Om man ser enstaka scener kan man tro att det är Gladiator fast med lite gudar i. Det stämmer inte. Gladiator är åtminstone i mitt tycke på en helt annan nivå (högre nivå gällande i princip allt).
Det här är ingen film jag kan rekommendera, men om du ändå vill se den: Förvänta dig ingenting i klass med Ridley Scotts bästa filmer eller något genuint episkt. Då den är 2,5 timmar lång finns det andra episka filmer du kan få mer nöje utav.
En fransk film som på svenska blir "Det amerikanska imperiets fall".
Det handlar mer eller mindre om ett äldre killgäng som diskuterar saker medan dom lagar middag och ett äldre tjejgäng som är på SPA/gymmet. Senare i filmen möts dom upp och har middag.
Spännande? Ungefär så. Det ska tydligen vara en komedi om sex och visst är det mycket snack om sex, men inget vidare kul eller spännande. Det finns vissa nakenscener, men inte direkt något att bli exatlerad över.
Humorn finns i väldigt liten proportion, vilket gör att filmen känns otroligt seg. Egentligen hade det räckt att se ett youtube-klipp på 10 minuter istället för att göra en hel film. Det här känns mest som medelålders människors sätt att se något vågat, men som inte vågar titta på grövre komedier eller porr. Ingen höjdare precis.
Efter 20 år kommer utomjordingarna tillbaka, den här gången med ett mycket större skepp. Diverse karaktärer från den förra filmen samlas för att försöka rädda jorden en gång till.
En ganska trött uppföljare och av allt att döma planerar man att göra ännu en.
Harrison Fords fru försvinner i Paris, han försöker leta upp henne och blir involverad i en massa mysko affärer som jag inte kan redogöra för utan att ge upp för mycket av filmen.
Välspelad rulle som har fint tempo och en mycket minnesvärd takscen.
Inte fantastisk på något sätt men bra underhållning, typisk 3 / 5 film.
Insidious. (För 7:e gången eller liknande, skriver recensionen som att det vore först))
Hoppar över länken då jag skriver detta från en telefon.
Ger filmen 8/10.
Detta betyg får den då jag förväntade mig det värsta då det var en PG13 skräckfilm, och skräckfilmerna som blivit släppt det senaste decenniet har besvikit mig. Måste säga att den som har skrivit scriptet till filmen har gjort ett utomordentligt jobb, fångar upp tittarens intresse i familjens situation. Och till skillnad från många morderna skräckfilmer så livnär sig filmen inte på "jumpscares" utan mer på en creepy känsla (Förekommer fortfarande jumpscares).
Harrison Fords fru försvinner i Paris, han försöker leta upp henne och blir involverad i en massa mysko affärer som jag inte kan redogöra för utan att ge upp för mycket av filmen.
Välspelad rulle som har fint tempo och en mycket minnesvärd takscen.
Inte fantastisk på något sätt men bra underhållning, typisk 3 / 5 film.
3 / 5
Minns när den kom, såg riktigt fram emot premiären.
Och blev gruvligt besviken, kanske hade jag för höga förväntningar.
Håkan Westergren spelar vapenfabrikör, vars son hänger ihop med en slampig manikyrist.
Fabrikören söker upp Sickan Carlsson, som visserligen är manikyrist, men inte den som hänger ihop med sonen, och snart uppstår en mängd förvecklingar.
Trots utmärkta skådespelare, så får man inte ut särskilt mycket matnyttigt.
Mycket spring och trams, farligt nära bottenbetyg, men 2/5 blir det.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
