Vilken film såg du senast?

On The Waterfront (1954)

Halvbra bara, ingenting värt att se om. Långtråkig och trist skådespel. Kan vara värt att se en gång, men inte mera.

6/10

Sully

Vart sugen på något jag inte brukar se, och denna gång blev det en verklighetsbaserad drama. Med Tom Hanks i huvudrollen och Clintan bakom trådarna kan det inte bli dåligt egentligen.

3/5

Trist skådespeleri? Marlon brando i högform. En tidigare version av Rocky minus boxningen då

Bra film tycker jag. Du gav den ett ok betyg åtminstone. Bilscenen med brando är ju väldigt omtalad.

Blev sugen på att se några fängelse-filmer, så sökte på IMDB efter några, blev ett fåtal - Några jag redan sett och några ej sedda.

The Shawshank Redemption:

Har sett på TV tidigare, en stabil och välkänd fängelsefilm så finns väl inte så mycket att säga - 7/10.

Escape from Alcatraz:

Har sett tidigare, en av mina favoriter bland fängelsefilmer. Stabil film med stabila skådisar, Clint Eastwood i huvudrollen. Vad filmen handlar om går att utläsa ur titeln - några fångar fängslade på den ökända ön bestämmer sig för att försöka rymma. Tycker filmen visar ganska realistiskt hur det kunde se ut i ett fängelse på den tiden. Filmen är dessutom baserad på en sann berättelse - vilket gör att man uppskattar den desto mer, speciellt när det på senare år kommit bevis på att de faktiskt lyckades att fly - 8/10.

Felon:

Inte sett tidigare. En snubbe blir dömd för dråp och sänds till ett fängelse med korrumperade vakter som behandlar fångarna som skit. Han måste lära sig fängelsepolitik (att de i fängelser är uppdelade efter raser m.m.) och försöka överleva genom att slåss. Tycker den var bra, visar mer på moderna förhållanden i amerikanska fängelser (med olika gäng och sådant), även om det inte direkt är någon film som väcker djupare tankar. 6.5/10.

Blev ett litet avbrott i fängelsefilmer för såg sedan:

The Boondock Saints:

Denna klassiker har man missat. Grym actionfilm som handlar om två irländska killar som bestämmer sig för att rensa upp bland stadens slödder. Tyckte hela processen över hur de bestämde sig för att plötsligt börja rensa upp gick lite väl snabbt och var kanske inte helt övertygande Men uppskattade filmen mest för actionscenerna. 7/10.

12 Angry Men:

Klassisk film som förekommit i form av många parodier, t.ex. i Family Guy eller Simpsons (min favorit är dock King of The Hill-avsnittet: Nine Pretty Darn Angry Men). Filmen var inte helt fel den heller. Gillar att de lyckades göra en intressant film trots att i princip hela filmen utspelar i ett enda rum, det är liksom själva dialogen som gör filmen intressant.

Sen blev det en sista fängelsefilm efter det har jag nog tröttnat på dem på ett tag.

Papillon:

Tydligen halv-sann berättelse om franske 'Papillon' som blir dömd och sänd till ett ökänt läger för fångar på någon fransk koloni. Filmen är fylld av bra, gripande och spännande scener som gör att intresset inte dalar under de 2:30h som filmen spelar. Papillon försöker fly flertalet gånger och första gången fångas han och får spendera 2 år i isolation - De delarna av filmen var riktigt bra, man kan bara förställa sig hur desperat man måste bli i såna förhållanden. Efter att ha blivit släppts därifrån försöker han fly åter igen med en kumpan: Louis Dega - De lyckas ett tag men blir fångade till slut och så fortsätter det. Gillade den, skildrar bra hur förhållandena i fångläger kunde se ut på den tiden (även om själva berättelsen är mest påhitt) - 8/10.

Kod Mercury (1998)

En autistisk pojke knäcker ett jättehemligt chiffer, han måste elimineras.
Men Bruce Willis, en FBIagent ger sig in i leken.

Händelselöst var det knappast, snarare tvärtom, det hände väldigt mycket

Kanske lite bra betalt, men vi sätter väl 3/5

Fortsatte i natt med Tom Hanks och verklighetsbaserat. Captain Phillips från 2013.

Pirater går ombord på ett skepp och tar gisslan, det fortsätter ut på en livbåt och Tom Hanks är guld värd att titta på. En stark 4 utan 5.

Isle of Dogs (2018)

Brukar gilla Wes Andersons filmer, men Isle of Dogs var platt fall för mig. Fungerade intialt när man lärde känna karaktärerna men sedan blev filmen bara monoton och tråkig. Det sövande och händelselösa tempot hjälpte inte heller till att engagera mig ytterligare.

Att förlägga storyn till Japan och ömsom ge undertexter och ömsom inte ge någon förklaring gav ett splittrat intryck. Filmen kunde lika gärna ha utspelat sig var som helst; missriktad exotism från Andersons sida.

Jag kollade upp vilket betyg jag givit The Fanastic Mr. Fox (2008) på sin tid, också den stop motion-animerad av Anderson, och även den fick 2/5 i betyg. Så där är något som inte klingar an hos mig med Andersons animerade, sävliga berättarstilen. Animationen i sig var dock såklart fantastiskt välgjord i både filmerna, om än lite för mörk och grå i Isle of Dogs.

Betyg: 2/5

Interstellar, bra rulle som jag väntat för länge med att se. Jävligt bra karaktärer, soundtrack och skådespel, men det är ändå storyn som är bäst. Väldigt väl genomtänkt och det finns en del intressanta plot-twists, det ska tydligen vara väldigt scientifically accurate också men det är jag för dum för att bry mig om

9/10

"Le Concert" - (2009)

https://www.imdb.com/title/tt1320082/


---

Fransk-rysk komedi-drama.

Filmen handlar om en gammal uppsättning symfoniorkestermusiker från den berömda ryska Boshoij-orkestern, som splittrades under Sovjetunionens sista år, efter vilket alla spreds till världens alla håll ock kanter.

Men, dirigenten har hela tiden hållit sig i närheten av de nya upplagorna av Bolshoij-orkestern, men aldrig som dirigent utan som lokalvårdare som på nåder fåt lov att lyssna under tiden orkestern repar.

En dag får han emellertid reda på att Paris avbokat Los Angeles symfoniorkester och därför beslutat sig för att istället boka in Bolshoij-orkstern - i tron att det är den ursprungliga.
Men, lokalvårdaren griper tillfället i flykten och svarar på förfrågan, som om han fortfarande var dirigent och ledare för en hel symfoniorkester.

Dvs han luras, för han har ju ingen symfoniorkester.
Men, han finner raskt på råd och söker upp mannen som var ansvarig för att orkestern splittrades under Sovjet-eran - den gamle KGB-mannen (som också råkade vara orkesterns "manager" (täckmantel för att i lönndom kunna KGB-spionera på orkestermedlemmarna när de var utomlands).

Men dirigenten hyser inget ont blod, utan minns honom som en mycket skicklig manager.
Därför övertalar han honom nu igen att återta rollen som manager, och försöka hitta alla de 80 stycken gamla, utflugna, ursprungliga orkestermedlemmar.

De behöver emellertid pengar också, för det kostar att resa med 80 pers plus instrument till Paris och tillbaka.
Så de söker upp den lokale Oligark-gangstern, som råkar vara en stor musikälskare (och han accepterar att sponsra dem).

Resten av filmen går ut på att söka upp alla de olika medlemmarna, som gör massor av olika saker istället för att spela.
Dirigenten åker omkring i halva Moskva i en ambulans, med påslagna sirener - av någon outgrundlig anledning - för att jaga rätt på musikerna.

---

Omdöme:
Filmen var beskriven som "komedi" och det märktes.
Det var tex meningen att man skulle skratta åt det tokiga i hur den gamle hyllade dirigenten nu bara var en bortglömd lokalvårdare, liksom man borde skratta åt valet av färdmedel genom Moskvas gator - ambulansen med tutan).

Problemet är att viss humor smakar bäst inom samma kulturella bakgrund, men inte alls som utomstående.
Då blir det lått allt för "tokigt" så att säga.
Och särskilt Fransmän har en viss förkärlek åt "humor a la Pilsnerfilm", som Stefan & Krister ungefär.

Så, det drar naturligtvis ner betyget några snäpp.

---

Betyg

2.9 av 5

SSF: A Quiet Place (2018) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Familjen Abbott lever sitt liv i största möjliga tyssstnad. Efter att jorden decimerats av monster med ultra-känslig hörsel som attackerar minsta lilla ljud har de få överlevande bemästrat konsten att trippa på tå och kväva nysningar.

Jag gillar konceptet som känns originellt och fräscht. En film där tystnad dominerar, där atmosfären är oerhört tät och koncentrationen ständigt måste vara på topp för att man inte genast ska bli monstermat om man råkar trampa fel. De utnyttjar det också skickligt med att bygga nerviga scener under nästan absolut tystnad där man som tittare själv upptäcker att man sitter och håller andan och förbannar sitt hjärta för att slå så högljutt.

Den är också väldigt välspelad där äkta paret John Krasinski och Emily Blunt briljerar som ansvarstagande föräldrar - hur ansvarsfullt det är att avla fram en ny skrikunge kan i och för sig diskuteras - men framförallt så imponerar Millicent Simmonds som spelar dottern. Millicent, som själv är döv sedan födseln, får här ett litet genombrott och det ska bli intressant att se om hon kan etablera sig som skådespelare framöver trots sitt handikapp.

Trots att konceptet hela tiden håller filmen intressant så är det tyvärr inte mycket annat som gör det. Man kan förutspå ungefär vad som kommer att hända, monstrena blir mindre läskiga - och mer dataanimerade - ju mer vi får se dem och det finns inga scener som är så där "wow!". Man kan snarare spåra influenserna de tagit från klassiska skräckfilmer. Så konceptet är originellt men utförandet är tydligt ett hopkok av sånt man sett förr, och det gör filmen mindre minnesvärd. Uppbyggnad av handling och karaktärer lämnar också mycket att önska.

Men det är absolut en underhållande film som är väl värd att se - jag hade en riktigt trevlig stund med framförallt konceptet och skådespeleriet. Postapokalyptiska filmer går alltid att svälja och den här klarar sig utmärkt med sitt geniala koncept och medelbra utförande.

The Cavemans Valentine
Thriller där Samuel L. Jackson spelar en hemlös och psykotisk man som ska lösa ett mord. Det här är väl inget mästerverk och särskilt nyskapande är den väl inte heller. Annars är det här är en bra och spännande film och Jackson gör ju bra ifrån sig.

A quiet place

Otroligt frustrerande film som gör dig förbannad och irriterad. Se den inte.