Vilken film såg du senast?

Before Sunrise

Två ungdomar träffas på ett tåg, klickar, och bestämmer sig för att spendera en dag i Wien tillsammans där de faller för varandra.
Idén bakom denna filmen, att fånga ett möte mellan två personer som omedelbart fattar starkt tyckte för varandra, är bra men utförandet är mycket dåligt. Ett av huvudproblemen är dialogen. Karaktärerna pratar egentligen inte med varandra utan det som sker är att tjejen säger något, snubben får någon association och börjar pratar om sig själv och sedan byter de ämne. Det känns inte som något utbyte utan bara två personer som håller separata monologer i varandras sällskap.

Ett annat problem med dialogen är att allting som mannen säger är kvasiintellektuell smörja av högsta grad. Han framstår inte som en person utan som en citatmaskin som hänger non-stop på någon Redditsida för idéer som kan sammanfattas med en endaste mening.

Dessutom finns det ingen som helst kemi mellan skådespelarna.

2 / 5


Before Sunset

Utspelar sig nio år efter föregående film och denna är en klar förbättring på områdena jag störde mig på i förra filmen. Dialogen är bättre och mer trovärdig och kemin mellan skådespelarna är bättre men filmens övergripande budskap känns mest pekoralt och fluffigt och berör mig inte alls. Tänkvärt var det inte heller.

2 / 5 här också.

SSF: Star Trek Beyond (2016) | 🌑🌕🌕🌕🌕 |

Kapten James T. Kirk och hans besättning på USS Enterprise är den här gången ute på ett rutinuppdrag i galaxens utkant, men det utvecklar sig till katastrof när de möter en till synes ostoppbar livsform som går till attack. Strandsatta på en ogästvänlig planet måste nu den splittrade besättningen finna ett sätt att stoppa Krall och hans arme från att förgöra Federationen.

Jag tror jag kräktes lite i munnen när jag skrev den synopsisen. Ingen kan anklaga de här filmerna för att vara direkt nyskapande när det kommer till story. Klichéerna staplas på varandra och bygger upp en hjältesaga man sett så många gånger förr. Jag har aldrig gillat nyinspelningarna (har ingen relation till gamla Star Trek heller) - Chris Pine i huvudrollen suger, Simon Pegg som ska vara lustigkurren levererar fåniga skämt, skurkarna är tama, dialogerna är pinsamt enkla och det är extremt förutsägbart... allt saknar en trovärdighet och jag har svårt att ta det på allvar.

Chris Pine är faktiskt bättre i den här filmen, inte lika flamsig utan mer mogen och kaptensmässig. Zachary Quinto har alltid gjort en bra Spock och så även här - den enda halvintressanta karaktären. Resten av galleriet har på tre filmer inte varit ett dugg minnesvärd och det är inga intressanta nytillskott här heller. Visst är det snyggt hela vägen och speciellt Starbase Yorktown hade jag gärna sett mer av, men actionscenerna är tröttsamma (motorcykel-sekvensen är skrattretande) och framförallt - det är alltför lättsamt. Jag vill ha ett djup, ett mörker, något som spelar roll. Alltid sevärda Idris Elba gör sitt bästa i skurkrollen men han blir snabbt löjlig och aldrig hotfull, en värdelös skurk i slutändan.

Den här lättsamma underhållningen är sällan någonting för mig. Tänk mästerverket Sunshine (2007) så förstår ni hur jag vill få min sci-fi serverad. Gillar man storslagen action som helst ska ses på bio för att maximera alla intryck så kan det här vara något att kolla in. Som kravlös underhållning duger den för att slösa bort två timmar, men intrycket den lämnar är bara tomhet. Jag kunde knappt få ihop den här recensionen för jag hade redan glömt bort det mesta.

Chris Pine ser ut och låter som en Jock som bara tänker på sport,sex och att vara taskig mot nördar

Bedevilled (2010)

Spännande, blodigt och en makalös rollprestation (sällsynt i skräckfilmer nuförtiden) av Seo Young-hee som gör att det också blir gripande och upprörande.

Betyg 4/5

Hassel 1: Anmäld försvunnen (1986)

Den första Hassel-filmen i serien och jag själv har tidigare bara sett Hassel: Privatspanarna (2012). Rätt tydlig influens från Mannen på taket (1976) fick jag en känsla av och filmen hade något (märklig nog tilltalande) 80-talssunk sosse-Sverige över sig som en motvikt till decenniets generellt mer glättiga TV- och filmproduktioner.

Storyn i sig är rätt mosig dock och Hassels alla kvinnoaffärer som han avverkar här kan ifrågasättas både moraliskt och trovärdighetsmässigt. Varför skulle Karlsbergs dotter besöka honom hela tiden och Hassel inte ana några ugglor i mossen t.ex.? Den olagliga spelverksamheten porträtteras värre än själva morden, nästan så man skulle tro att filmen var sponsrad av Skatteverket och Lottoinspektionen.

Jag gillade att varje karaktär var tydligt utmejslad med en egen personlighet och inga "polisstereotyper" utan mer hur det kan vara på vilken arbetsplats som helst med olika viljor och personlighetstyper. Lars-Erik Berenett gör också Hassel till en trovärdig och väldigt "vardaglig" polis och det är skådespeleri av hög kaliber när man inte tänker på att det är en skådespelare där bakom.

Men storyn var den stora svagheten och jag hoppas på bättre filmer längre fram i serien som jag tänkte beta av.

Betyg: 2/5

Chelsea Girls (Warhol/Morrissey, 1966)

Ibland så är det de mest minimalistiska filmerna som är de svåraste att skriva om.

Chelsea Girls utspelar sig på Chelsea Hotel i New York (jag tror dock att flera scener filmades i andra lägenheter), där vi i i statiska scener - stundtals svartvita, stundtals i färg - får följa samtal, bråk, drogbruk och vardagsliv hos de unga människor som lever där.

Hela filmen är konstant i splitscreen med två olika alternerande scener (enbart ljud från den ena) som ibland bara tycks visas samtidigt av slump, ibland kontrasteras mot varandra, och ibland fungerar enligt devisen 1+1=3, där summan blir större än beståndsdelarna.

7/10

Before Midnight.

Denna var enligt mig klart starkare än två tidigare delar i trilogin. De två tidigare känns som disneyfilmer medan den här är realistisk och tänkvärd. Dessutom väldigt rolig.

3.5 / 5

SSF: The Jungle Book (2016) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Baserat på Rudyard Kiplings bok kommer här ännu en filmatisering om pojken Mowgli och hans djungeläventyr. Uppvuxen av en flock vargar (med hjälp från en svart panter) sedan han hittats övergiven är Mowgli nu en självklar del av djungeln precis som vilket djur som helst. Men alla accepterar honom inte, på toppen av näringskedjan står Shere Khan och när han får nys om vargarnas regelbrott av att ha en människa i flocken kräver han att Mowgli ska lämna djungeln. Och inte bara det, han vill bli av med honom för evigt.

Sånär som på Mowgli som spelas av Neel Sethi är precis allt annat alltså datoranimerat. Oscarnominerad för specialeffekter och det är väl det jag mest tar med mig - det är väldigt snyggt. Även om jag aldrig riktigt tappar känslan av CGI - munrörelserna matchar inte rösterna och tyngden saknas när djuren springer till exempel, de liksom flyter fram - så är jag imponerad av det visuella. Inledningen är otroligt atmosfäriskt och jag riktigt myser med alla charmerande djur och tänker att det här kan bli otroligt bra. Men historien vattnas ut allteftersom, Mowgli är en ganska tråkig karaktär och jag tappar intresset för hans öde.

Hör och häpna: jag gillade musiknumren. De få sångerna vävs snyggt in i den vanliga dialogen och urartar inte till att hela jävla världen plötsligt sjunger med. Christopher Walken som apkungen King Louie är filmens höjdpunkt vid sidan av det visuella och det är ju inte konstigt, Walken är kung vad han än gör. Bill Murray som Baloo är naturligtvis som skriven för honom, charmig som få även om också Baloo inte riktigt tänder till.

Som familjefilm kan jag tänka mig den är perfekt. Shere Khan som skurk är otäck, djungeln är en spännande plats fylld med liv och Neel Sethi duger som Mowgli. Men den följer mallen för en klassisk saga, det blir tråkigt i längden. Det är en substanslös berättelse förklädd i en vacker skrud och det duger inte för att få mig med på tåget. Jag blev glad och förväntansfull av inledningen men när eftertexterna (stanna kvar vid dem) rullade kändes det inget speciellt. Visa den gärna för barnen dock, det blir säkert succé.

Man skall inte se trailrar. Man skall inte läsa spoileraktiga recensioner. Jag läser endast korta recensioner innan filmen. Filmer skall ses med minimal förhandsinformation. Efteråt kan längre recensioner vara intressanta.

Jag såg också Kvinnan på tåget (2016) helt nyligen.
Jag tyckte filmen var ganska bra. Jag hade förvisso väntat ett lite högre tempo men det tog sig sista 15-20 minutrarna.

Hotet inifrån (2006)

Michael Douglas som secret serviceagent som får reda på att det finns en infiltratör inom agenterna, spåren leder till honom själv.

Mycket action, lite handling, mest en massa springande och pangande.
Upplägget kändes som serien Jagad, där huvudpersonen är jagad av alla och kan bara bevisa sin oskuld genom att fånga bovarna.
Efter en kvart tröttnade jag på allt spring.
2/5

Resan till Månen. 1902 av George Melies.

Jobbar mig igenom Melies filmer och det här är hans första "längre" jag ser(10 min+).

Filmen var bra den får 4/5. Fin Scenografi och effekter som brukligt i hans filmer. Definitivt en viktig film rent filmhistoriskt en sån där film som om man vill bli regissör bör se för att lära sig lite grundläggande saker. Filmen var däremot inte så jätte bra i handlingen. Hade kunnat göras lite mer rent storymässigt.

The Girl On The Train 2016

Klassisk Thriller - En alkoliserad ensam dam tar turer med tåget varje dag och lägger märke till 2 hus med ett par i varje hus. Hon börjar minnas och får bilder i huvudet om hur hon haft med dessa par att göra.. Och storyn blir mer och mer intensiv.

Gillar den här, känner igen mig ibland.

4/5