Vilken film såg du senast?

Inte för att bedöma FILMEN, nej. För att bedöma dess aktualitet och hur pass den fångade känslan av just den händelsen, kanske. Måste man ha stridit i andra världskriget för att kunna bedöma Stalingrad?

Om något är lyckat eller inte beror väl helt på filmskaparens intention? Hade alla filmskapare gjort filmer där det enda målet var att alla ska kunna njuta och förstå filmen fullt så hade i alla fall inte jag varit intresserad av den här konstformen. Då hade det bara funnits filmer med sommarblockbuster-kvalité. Jag antar att du tycker samma om böcker, musik och andra kulturella uttryck med? Alla filosofer som släppt en bok har misslyckats om inte varvet-Harry som hoppade av skolan efter nian kan ta till sig idéerna?

Ocean's Thirteen (2007)

Jag gillade Ocean's Eleven. Hatade Ocean's Twelve (Såg den först av alla på bio. Mindes inget efter flera år. Såg om den och insåg då att det inte fanns mycket att minnas) ... Så vad blir det av Ocean's Thirteen?

Nu är halva Hollywood med i filmen. Al Pacino, Andy Garcia, George Clooney, Matt Damon, Brad Pitt och nästan fler än vad jag orkar nämna. Är det kul att se så många kända ansikten? Lite, men varför så många kändisar när nästan ingen behöver visa sina talanger som skådespelare? Det är mestadels korta scener som ofta är en beskrivning av en händelse mer än något som kräver varken fysiskt eller mentalt skådespel.

Det slängs in lite humor i filmen som lyckas och filmen känns nästan som en parodi på Eleven och Twelve vilket fungerar bättre än det mer seriösa i Twelve. Tänk på Andy Garcias karaktär som nästan ser ut att skratta åt sig själv i vissa scener!

Det är väldigt många korta scener i filmen.. I bonus-materialet visas den förlängda versionen av några scener. Varför klipper man bort dom delar som visar på skådespel?

Det är mycket som händer och jag är inte säker på att jag hängde med i allt eller om jag ens behövde hänga med i allt. Dock är det fortfarande steget bättre förklarat än i Twelve så helt uselt är det inte.

Betyg? 5-6 / 10. Sämre än Ocean's Eleven.. Ganska mycket bättre än Twelve. IMDB ger betyget 6,9 / 10 vilket jag är väl generöst, men för allt del!

För att se om jag förstår dig rätt. Om jag menar att det kan vara bra att känna till Förintelsen om man är intresserad av att se Pojken i randig pyjamas, är jag då elitist?

Kul att du tyckte om den såpass mycket. Orpheus (1950) är en skitmysig film av Cocteau som jag kan tipsa om.

Du missförstår och motsäger dig själv. En "sommarblockbuster" tilltalar ju inte alla då den inte tilltalar dig, eller hur? Den tilltalar kanske endast Johnny, 29, förtidspensionär från Bromölla, och hans gelikar. Men det är HELT OKEJ. Folk får göra vilka filmer de vill, med vilka intentioner de vill. Men du anser väl ändå att du är berättigad att BEDÖMA nämnda "sommerblockbuster"? Varför skulle då inte varvet-Harry vara berättigad att bedöma och tycka till om en Bela Tarr-film? För att han endast kollar på blockbusters och därför inte innehar tillräckligt med kunskap? DET anser jag vara elitistiskt. Vi behöver inte ha någon pajkastning med "du gillar fast and furious, your argument is invalid", för det stämmer inte.


Nej. Men det är ju inte enbart förintelseaspekten som skall bedömas, eller hur? Den filmen tar väl upp teman som vänskap med mera (längesen jag såg den) som också kan bedömas. Jag gillar inte argument som "du har inga egna barn, du kan omöjligt förstå och uppskatta denna film"? Om ett kulturellt verk verkligen är något att ha så ska det kunna tilltala människor OAVSETT bakgrund. Du kanske gillar den för att skildringen av koncentrationslägret är realistiskt och miljö och scenografi är spot on (eftersom du har läst historia på universitetet), medan "varvet-Harry", som nämns ovan, uppskattar vänskapsskildringen i den eftersom han har erfarenhet av det. Är det fel då?

Tackar, funderade mellan den eller The Blood of a Poet (1932) av Cocteau, men Orpheus verkar vara mer intressant. Får Dantes Gudomliga komedi-vibbar när jag läser premissen.


Edit: Verkar som att jag har klampat in i en debatt alldeles oförhappandes.

Vissa filmer eller konstnärliga/kulturella verk kräver viss förförståelse/förkunskaper för att kunna få ut så mycket som möjligt utav dem. Visst är det kanske fullt möjligt att uppskatta filmen ändå trots att man inte fattar alla referenser eller symbolvärden som finns i de små detaljerna osv, men beroende på hur pass stor vikt filmskaparen har lagt vid alla dessa subtiliteter gör man sig själv en otjänst om man inte kommer förbered till filmupplevelsen. I värsta fall är det väl bara att läsa på efteråt (eller allra helst innan man ser filmen öht) och försöka se den igen senare med en större förståelse.

Nej, det är inte fel om någon uppskattar en film av personliga anledningar. Det har ingen av oss hävdat. Du är fast i din uppfattning om att vi alla förespråkar ett filmiskt kastsystem.

En film kommer aldrig kunna fånga upp samtliga människor på jorden. Det kan du väl inte heller tro själv?

Vem har sagt att han inte får bedöma Tarr-filmer eller att jag inte får ha en åsikt om blockbusters? Det är klart att man kan i båda fallet. Det var inte ens vad du eller vi pratade om så jag tror det är du som har bytt ämne lite plötsligt nu när du insåg att din åsikt inte var speciellt genomtänkt.

Jag börjar ana att MarkDamon ser framför sig någon slags statlig filminkvisition, där en enig jury utdömer långa fängelsestraff eller åtminstone dryga böter för den som vågar uttala ett negativt ord om Satantango.

Jag undrar fortfarande om det är elitistiskt att fråga sig om Lisa, 9 år, kanske kommer uppskatta Amour när hon blivit lite äldre? Inte kräva att hon ska göra det, inte förbjuda henne att se den i dag, utan bara ställa sig den frågan. Film är trots allt till för alla och en film som inte lyckas fånga upp alla världens människor är ett misslyckande.

Det har jag aldrig påstått. Det jag reagerade på var hur ni systematiskt hoppade på och hånade captinhero när han bestämde sig för att se Satantango. Hans åsikt, om än slarvigt skriven, bör väl väga lika tungt som era åsikter. Och om det är ert enda argument för att kunna uppskatta Satantango, alltså att man bör vara väl bevandrad inom filmvärlden för att kunna uppskatta den, har den enligt min mening misslyckats.


Jo, vi diskuterade huruvida någons tidigare erfarenheter av film bör vägas in vid bedömningen av en viss typ av film. Ni visar tydligt att ni anser så vara fallet i och med era gemensamma hån av captinhero, medan jag anser motsatsen. Hans kritik viftas bort med argument som "du är inte redo för en sådan film" etc. Det måste ju vara själva definitionen av elitism, inte sant? "Du har inte sett lika mycket film som jag, alltså väger dina argument inte lika tungt".

Många av oss frågade sig vad det finns för mening med att se en film man bestämt sig för att avsky. Du verkar för övrigt ha en väldigt bred definition av elitism.


Vem sa det? Kan du hänvisa mig till citatet? Använder du dig i stället av citat-knappen dyker det upp en finurlig liten pil som länkar vidare till inlägget du citerar.