Vilken film såg du senast?

Cavalcade från 1933. Precis som det låter är detta en kavalkad av händelser, från sekelskiftet 1900 till 1933. Huvudpersonerna är en överklassfamilj i London, och de som sett "Upstairs, downstairs" känner igen allting mycket väl!

Här tycker jag dock inte att man hinner bli speciellt fäst vid någon i familjen, inte specifikt intresserad av vad som händer just dem som personer. Det går för fort, och jag ska erkänna att jag inte riktigt kunde hålla reda på vems barn som växte upp till vilka unga vuxna o.s.v.. Men det känns inte så viktigt att jag tänker bry mig om att se om filmen. Det viktiga var världshändelserna som den tog upp, bl.a. Boerkriget, Titanic, första världskriget. Eftersom filmen är gjord så snart efter, så antar jag att man kan utgå ifrån att händelserna dessutom är mindre förvanskade, än när det görs filmer om dem nu.

Det är intressant att slutet, d.v.s. början av 1930-talet, skildras som en dekadent värld där män och kvinnor dansar lättklädda på hak om nätterna, skiljer sig och har affärer hit och dit... Gud förnekas, och en självmordsvåg går genom världen p.g.a. känslan av meningslöshet och bristen på sammanhang. Detta är saker som jag spontant skulle ha placerat först 35-40 år senare. Men det är förstås möjligt att det berörde överklassen först, dem som hade pengar och fritid. Har man inte mat för dagen så är det kanske inte läge för varken partnerbyten, ett dekadent nattliv, eller att läsa filosofiska luntor om ateismen...

Som sagt: en intressant, upplysande och tänkvärd film, men egentligen inte njutbar som "underhållning" betraktad. Trots att den var årets Oscarvinnare.

Ger den 6/10.

Vad kul att någon mer gillar gamla filmer, återkoppla gärna.

Miffo (2003)

Lustigt att "råka" se en modern film direkt efter den uppskattning som visas om mitt intresse för äldre film.

Miffo handlar om en nyutbildad präst som söker en tjänst i ett socialt nergånget område.
Han blir förtjust i en rullstolsbunden missbrukande ung dam, men gifter sig ändå med en annan.
Givetvis går det inte som han tänkt sig.
Riktigt rolig scen under bröloppsmiddagen.

3/5

Jag gillar också gamla filmer - jag tycker att de ofta berättar en historia bättre, med en början, en riktig story, och ett riktigt slut. (Om vi med "gamla filmer" menar filmer från före 1965 eller så.) Där de moderna ofta är rörigare med "intressanta" hopp i tiden, "nyskapande" kameraarbete och snabba drömsekvenser där man inte hinner uppfatta vad som händer. Samt att man försöker kompensera bristen på en riktig historia att berätta med spektakulära specialeffekter, avslöjande naken- och sexscener, och våld, gore, blod etc..

Men vågar jag säga, att jag tycker att många av de filmer du tittar på är vad jag skulle kalla "pilsnerfilmer" eller "Åsa-Nisse-filmer"..? Det är förstås inte fel att gilla dem, men jag skulle nog somna! Men du kanske är ute efter bilden av det gamla Sverige, när det var mer ordning och mindre våld och elände, och innan gatorna vimlade av svartmuskiga män och somaliska kvinnor i tält..?

Jag tror att alla dina antaganden är rätt, mer eller mindre. Folk bar sig åt som folk, och såg ut som folk.
Ett samhälle som tyvärr för alltid är förlorat.
Jag är även väldigt road av att se gamla bilar i gatuscener.
Visst har det blivit en del pilsnerfilmer, dels genom TVmatineerna, och dels genom en låda omärkta vhs filmer jag fick i uppdrag att ta reda på vad det var.
Jag håller med dig om att historierna oftast är bättre, riktiga slut är det också, inget planerande för någon eventuell uppföljare.

Jo men så kan jag också känna. I 40-talsfilmerna är det inga negrer på gatorna (den mest exotiska karaktären är Spelar-Jon i "Driver dagg, faller regn" - han påstås ha tattarblod, hu så hemskt! ), folk uppför sig anständigt, de vet vad som är rätt och fel, och handlar de fel ändå så vet de åtminstone om att det är fel, de tilltalar varandra med respekt, vid enstaka tillfällen är de otrogna eller skiljer sig för en ny kärlek men de försöker åtminstone kämpa emot passionen först, och de talar tydligt med god diktion.

En annan sak jag gillar är att det inte fanns några tonåringar. Alltså som subgrupp. Man var barn hela barndomen ut som det ska vara, till 15-16 års ålder eller så - sedan man blev herre eller dam, och klädde sig och förde sig som en sådan, typ.

Mycket sant alltihop, bra sammanfattat.

Midnight cowboy (1969)

En film som undgått mig.
Prisbelönt är den, och väl omskriven.

Jon Voight spelar en kille från Texas, som söker lyckan som gigolo i New York.
Det går inge vidare bra, han slår sig i slang med en nedgången fifflare, Dustin Hoffman, och det omaka paret utvecklar en osannolik vänskap.

Två mycket bra skådespelare som tyvärr har spelat det här eländet, eländig historia om människor man verkligen inte kan tycka om.
Tyckte verkligen inte om filmen, den 2/5 enbart för skådespelarna

Agent DC (1965). That darn cat

En gammal trevlig Disneyprodution, med den alltid trevlige Dean Jones (tyvärr nyligen avliden).
Några bankrånare tar en dam som gisslan, och gömmer sig.
En kringstrykande katt passerar, och hon sätter sin klocka om kattens hals.
FBI kallas in, och Dean Jones ska försöka skugga katten för att se om den kan avslöja rånarna (den ena är för övrigt Frank Gorshin, som ska skratta hysteriskt i Batman något år senare).
En trevlig Mercedes 250SL är också med på ett hörn.

En del dråpliga scener, räcker för godkännt 3/5

Jag gillar den starkt. Skådespelet i denna filmen är ju av fullständig världsklass och samspelet mellan Voight och Hoffman är briljant! Hoffman speciellt gör en av sina bästa roller någonsin!

Tror jag gav den 8/10 när jag såg den. Förstår dock definitivt att den inte faller alla i smaken!

The Hunter med Willem Dafoe i huvudrollen.

Efter att ha letat igenom Netflix 15 gånger efter något sevärt snubblade jag över den här rullen. Med ett IMDB-beyg på 6.8 så kan jag inte säga att jag hade några höga förväntningar. Men fan i helvete vad bra den var!

Perfekt story, vackert landskap och för en gångs skull barnskådespelare som inte är sämst i världen. En film som kan få en stor, stark man att fälla en tår!

Den är underskattad - riktigt bra film.

Oktoberskräckis Nr.28 - The Harvest (2013)

Deppig och obehaglig slowburner med stabila skådisar. Rekommenderas!