Vilken film såg du senast?

Tja, de romantiska komedierna är ju ofta "drömmaterial" för kvinnor. De handlar ju ofta om en (relativt) fattig, ensam och socialt underlägsen kvinna, som möter en fantastiskt snygg, rik, mäktig, begåvad, intressant o.s.v. man (europeisk prins, engelsk lord, amerikansk senator, företagsledare på en stor koncern etc.). Som inte bara ger dem kärlek och sex, utan även gifter sig med dem och därmed ger dem rikedom, trygghet för livet, social status o.s.v.. Ofta är det också en epilog där man får se att de har fått barn! :-) Det vill säga den ultimata drömmen för många ensamma, fattiga kvinnor med monotona arbeten o.s.v..

Filmer som är avsedda för män brukar i stället ha en manlig huvudperson för männen att identifiera sig med. Denne man är inte underlägsen på något sätt, utan tvärtom så är han fysiskt och psykiskt stark och skapar sig sin egen lycka. En film om en fattig man med tråkigt jobb som blev "räddad" av en 20 år äldre kvinnlig företagsledare och fick leva gott på hennes lön resten av livet, skulle inte appelera till varken män eller kvinnor. Det "stämmer" inte. Det är varken en manlig eller kvinnlig fantasi.

The Prophecy.

Kanonbra underskattad skräck/thriller med Christopher Walken som ängeln Gabriel som anländer till jorden för att hämta en själ,ond utan dess like är han också.!
Härlig atmosfär i denna film rakt igenom.

Annars så tycker jag filmer med religiösa undertoner brukar va allmänt trista och tjatiga. Detta var ett undantag minst sagt.

Jag har alltid varit ett fan av Walkens skådespelarinsatser. Spelar ingen roll vad han är med i,om du så skulle placera han i den stroke-inducerande gamla skåpmat serien Glamour, så skulle den genast bli åtminstone sevärd.

8 av 10.

True Story (2015)

En man (Christian Longo) som är på flykt undan rättvisan i USA, misstänkt för att ha mördat hela sin familj, befinner sig i Mexico när han blir infångad av lagens långa arm. Under sin vistelse utomlands använder han sig av en annan identitet, nämligen Mike Finkel, som skriver för NY Times.

Finkel, som själv får sparken från Times för att ha fejkat en story om slavarbete, får reda på att Longo använt sig av hans namn och vill ta reda på varför.

Detta är upptakten till filmens handling om journalisten som börjar rota i en mördares? hjärna. Finkel och Longo bygger upp en märklig och ganska tajt relation under den tid som Finkel regelbundet besöker Longo innan rättegången för att få mördarens story exklusivt. Samtidigt är detta Finkels chans att komma tillbaka på banan som journalist/skribent och det är vinna eller definitivt försvinna som gäller för honom. Men, kan han lita på Longo?

En bra och intressant film om en desperat journalist som tappar verklighetsförankringen och sig själv då kombinationen livskris och mötet med en manipulativ människa strålar samman. Det är genomgående bra skådespeleri, vilket i en film av denna typ är helt avgörande, och det finns egentligen inget att klanka ned på rent tekniskt. Å andra sidan är det heller inte en särskilt teknisk film på det sättet. För den som vill ha action/thriller så är detta inget att se. Det här är mer ett långsamt, eftertänksamt, betraktande av två speciella människor i en unik situation. Inte desto mindre är det ganska spännande.

6.5/10

Touch of mink
Den har jag missat, är den värd att leta upp ?

Absolut! Även om den nog mera är tänkt för kvinnor, men det är ju andra romantiska komedier som du har tittat på också. (Menar inte att det är något fel, jag tittar också ibland på filmer som egentligen är avsedda för män - typ krigsfilmer och actionfilmer.)

En grej är dock lite fånig: Doris Day är 43 år där, men ska föreställa en ung och oskyldig kvinna. Alltid när hon är i närbild ligger det ett softat filter över hennes ansikte!

Ja, det finns viss risk att man känner till historien i förväg! :-)

Är den tillräckligt bra som en "storfilm" att se på Påskafton..? Vi brukar nämligen alltid se en passande film om Jesus på Jul- och Påskafton. (Julaftonsfilmen bör då inkludera hans födelse, och Påskaftonsfilmen hans död.)

Personligen tycker jag nog The Touch of Mink (1962) är den sämsta Doris Day-filmen. Fladdrig historia som saknar stringens och Grant och Day hade ingen vidare kemi.

Ja, den känns nästan som en storfilm och den passar utmärkt att se till Påsk då den inkluderar hans död. Den inkluderar dock inte hans födelse så till Jul skulle jag nog välja Vägen till Betlehem eller någon annan Jesus-film där födelsen är med.

Det var det jag gillade med filmen, att den utspelar sig mer som ett drama än en thriller. Av trailern fick jag intrycket av en katt och råtta-lek, kanske att Longo släpps fri och det blir en typisk upplösning. Var då inte medveten om den verkliga historien varpå filmen är baserad. Jag satt och väntade på uppväxlingen som aldrig kom, och blev positivt överraskad av det. En psykologisk film i perfekt tempo. Tyckte mycket om den.

9/10