Christoph Waltz gör en av de bästa skådespelarinsatserna på 2000-talet som SS-officer Hans Landa. Många briljanta scener där han medverkar i, bl.a. inledningen hos mjölkbonden. Brad Pitt gör en helt okej insats, hans överamerikanska uppträdande är roligt till en början men blir lite tröttsamt i slutet. Scenen där de ska prata italienska är lika berömd som den är komisk. Handlingen är väldigt tunn, men det spelar inte alltför stor roll då filmen ändå klarar av att hålla en intresserad. Kort beskrivning av handlingen: dumma nazister ska dö. Längre beskrivning av handlingen: dumma onda nazister ska döden dö. En sak jag uppskattade var att alla pratade sitt riktiga språk, istället för att massa nazister blir än mer förlöjligade genom att töntbryta på engelska.
Utan tvekan en av dom snyggaste och bästa filmerna 2015, fullt med grym action från början till slut.
den är otroligt snyggt filmad och har effekter som får en att jubla lite inombords.
väldigt många explosiva scener som får en att greppa om armstöden på biostolen, filmen blir aldrig lång tråkig eftersom nått nytt händer hela tiden som får ens nerver att sätta igång på nytt.
Tom Hardy gör en riktigt bra skådespelar insats, han ger nytt liv till en grym hjälte.
9.5/ 10. Har man sätt dom gamla filmerna så måste man se denna, men även om man bara vill se en grym film på bio är denna ett måste.
Koichi Nishi (Toshiro Mifune) planerar en hämnd mot de högsta cheferna för företaget han jobbar på efter att de mördade hans far. Utan att avslöja sin egen identitet lyckas han nästla in sig och gifta sig med chefens dotter, varpå skandalerna i firman börjar uppdagas och korthuset som är byggt på korruption och mutor börjar rasa. Eller gör den det?
Löst baserat på Shakespeares Hamlet får vi i den här intrigtunga filmen följa Mifune som spelar Hamlet-karaktären och försöker få hela firman på fall och särskilt hans svärfar som är den högsta chefen för det hela. Mifune ser riktigt bra ut här. Renrakad och i kostym med glasögon lyckas han ändå se cool och farlig ut utan att det blir nördvarning. Får lite Mad Men-vibbar av hela looken om jag ska vara ärlig. Det är ju också 1960 och vi rör oss i Japans företagselit. Precis som i Shakespearepjäsen drabbas vår huvudkaraktär av moraliska tvivel under sin resa. För att kunna genomföra sin hämnd måste han ta till drastiska metoder: för att lyckas måste han bli tuffare, lika ond som dem han är utefter! Men det är svårt, särskilt också när han blivit kär i den lama dottern som han i början mest gifte sig med för att komma närmare inpå sin ärkefiende och lättare verkställa sin hämnd mot men som han nu på senare tid alltmer blivit mer och mer fäst vid. Att utkräva hämnd på hennes far slår även tillbaka på honom själv med andra ord.
De övriga skådespelarna gör ett bra jobb. Takashi Shimura gör som vanligt ett bra jobb, även om han inte har så mycket spelutrymme med sin biroll så presterar han fullvärdigt. Dock så ser han nästan läskig ut när han är sminkad med alla dubbelhakor, i alla fall första gången man ser honom. Man vänjer sig efter ett tag men under den inledande bröllopsscenen så syns det att han har åldrats, denne Kurosawas meste skådespelare. Bland de övriga skådespelarna kan Kô Nishimura som den plågade lakejen i företagshierarkin nämnas. Det är han som drabbas hårdast av ”spökhallucinationerna” och hans desperata panikslagna ansiktsuttryck är något av det mest minnesvärda i filmen.
Tekniskt sett är filmen mästerligt utfört. Bara inledningsscenen med bröllopet visar hur väl Kurosawa hanterar kameran och skådespelarna och miljön/scenografin. Vi får följa från reportrarnas synvinkel när Koichi Nishi (Mifune) gifter sig med Iwabuchis (Masayuki Mori, han som spelar chefen och Mifunes svärfar) dotter Keiko (Kyko Kagawa). Det är först ett springande fram och tillbaka ute i lobbyn och sedan får vi berättat vem som är vem av höjdarna som sitter vid bröllopsbordet. När det väl kommer fram att flera av gästerna riskerar att arresteras så njuter reportrarna tillsammans med oss tittare som vet att saker och ting definitivt är på väg att hända i filmen. När sedan tårtorna rullas in och självmordet som ligger som en skugga över företaget påminns extra tydligt av rosen som sticker ut ur samma fönstervåning där Nishis far hoppade (eller kastades ut?) ur tar intrigen fart på riktigt.
Vad finns det då för negativt i filmen? Berättarmässigt och tekniskt sett är filmen väl utfört. Skådespelarna gör ett bra jobb och Kurosawa gör här sin första film med sitt eget produktionsbolag vilket betyder att han hade nästan full kontroll över filmen. Det som den faller på är slutet, som är om möjligt ännu mer otillfredställande och tragiskt än i Shakespeares originalpjäs. Jag tar resten i spoiler för att inte avslöja för mycket. Läs inte om du inte har sett slutet på The Bad Sleep Well!
Jag känner mig lite lurad när vår huvudkaraktär och hjälten i dramat helt plötsligt försvinner och deklareras död, vars vad jag antar oerhört dramatiska upplösning sker off-screen. När det sedan visar sig utom all tvivel att de onda är de som segrar så känner jag mig smått deprimerad. Titeln är förebådande: The Bad Sleep Well / Onda män sover gott. Tyvärr gör nog inte tittaren det efter den här filmen, om man inte håller på företagscheferna vill säga.
Den film som den liknar mest av Kurosawas övriga filmer är nog Throne of Blood, också den en Shakespearefilmatisering. Även där är det tekniska hantverket oklanderligt och närapå perfekt, men tittaren kanske inte sympatiserar eller känner med huvudkaraktären så mycket i den fantastiska samurajfilmen. Här är det inga problem med att sympatisera med huvudkaraktären men ändå så lämnar man filmen på ett nedstämt och smått deprimerat humör.
Med risk för att bli anklagad för att vara en Kurosawa-fanboy så ger jag ändå filmen en fyra. På flera plan är filmen mästerligt utfört av skådespelarna och kameramannen och inte minst regissören själv. Det enda otillfredsställande är som jag tagit upp i spoiler slutet själv. Detta kan man kanske ha överseende med, men om man räknar enbart underhållningsvärdet i filmen så skulle den landa på en stark trea. Jag känner mig givmild och ger den en svag fyra. Kurosawa gjorde filmen som han själv ville och antagligen finns det en mening med att den slutar som den gör, på samma sätt som Shakespeare valde att avsluta sin pjäs på sitt sätt.
"What we did on our holiday". Om äldre man som är döende i cancer hemma i Skottland, och hans barn och barnbarn som åker dit för att fira hans födelsedag. Men kommer det att bli en födelsedag eller ett begravningskalas, och hur går det med mannens önskan att bli begravd som en vikingahövding?
Försöker vara någon slags feelgood-film om livets mening, familjens betydelse, kärlek etc., blandat med "American Pie" (folk som släpper sig och blir påkomna med att onanera etc.). Det vill sig inte alls. Blandningen blir för konstig: det blir krystat och flåshurtigt, ibland burleskt och pinsamt. Dessutom försöker de få in för mycket i filmen på en gång, förutom huvudhandlingen om farfadern så är det skilsmässor och hur de påverkar barnen, nya partners, lesbianism, och jag vet inte allt.
Dessutom är det oklart vilka som är målgruppen. Man skulle ibland kunna tro att det är en barnfilm, för att den visar rådiga barn som tar saken i egna händer när de vuxna är upptagna med att gräla, liksom barnens och farfaderns speciella relation då mellangenerationen har fullt upp med sitt och inte orkar "se" varken barnen eller den gamle. Men det finns också sådant innehåll som man absolut inte vill att barn ska se...
Det blir inte bättre av att "den gamle döende" varken ser gammal eller sjuk ut heller! Ett plus dock för fina bilder från skotska högländerna och genuin skotsk dialekt.
Ger den 3/10.
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2015-05-20 kl. 21:38.
26-årige Caleb, begåvad dataprogrammerare, vinner första priset i en tävling på arbetsplatsen om att tillbringa en vecka i en avsides belägen lyxvilla. Villan ägs av företagets grundare, Nathan, som även bor och arbetar där. På plats möter han ett projekt som Nathan uppfunnit - en vacker kvinnlig robot - och inser att även han är del i ett experiment.
Ex Machina är den typen av film alla redan har pratat om så jag kanske inte kommer framföra allt för mycket nytt på bordet. För jag håller med hyllningskören. Detta är en unik sci-fi film med en originell idé bakom sig.
Det är heller inte en film jag känner ska pratas allt för mycket om och inte gå in i allt för mycket detaljer. För ju mindre du vet om filmen desto bättre blir upplevelsen.
Vad som gör filmen så pass bra som den är är främst idén som Alex Garland har kommit fram med. Det är en långsam gående sci-fi film där det egentligen inte är något riktigt stort som inträffar. Hela filmen består egentligen bara av fyra skådespelare i en stuga mitt ute i skogen.
Allt det filmen går ut på är heller kanske inte världen mest spännande grej. Men tack vare Alex Garland har han lyckats skapa och bygga upp en film som blir spännande, där det långsamma tempot inte alls känns långsamt och skapar en bättre atmosfär till filmen.
Alicia Vikander gör ett väldigt bra och övertygande jobb som AI roboten Ava. För mig är det hon som skiner under filmens gång och gör den bästa insatsen. Främst för att rollen är den mest intressanta men också det övertygande jobbet att förverkliga Ava så mänsklig som möjligt.
Oscar Isaac fortsätter att briljera och hans karaktärer bjuder även på lite små komedi för att lätta lite på stämningen så inte allting som sägs och görs är på blodigt allvar.
Domhnall Gleeson fortsätter sin väg uppåt inom huvudrollerna och han har överraskat mig riktigt rejält faktiskt. Trodde inte att han skulle vara en ledande huvudrollsinnehavare. Men efter Frank har han verkligen kommit fram mer och med all rätt. Han är en bra och skicklig skådespelare och förtjänar det.
Jag tror också och detta är något en del har gått in på med filmen. Är att det finns undertoner som sexism och könsroller och hur de spelar en viss roll här. Personligen är jag inte den typen av person som försöker analysera sådant när jag ser på en film, eller ens tänka på det.
Men jag hade ljugit om jag ändå inte tänkte lite grann på det under filmens gång. Men det är absolut ingenting som jag tycker eller känner överstiger filmens andra handlingar och karaktärer och budskap.
En negativ sak är att jag såg slutet komma ganska tidigt in i filmen. Jag hade en aning om att filmen troligtvis skulle sluta på det sättet filmen gjorde, och hoppades att Alex Garland skulle överraska mig. Men det gjorde han inte riktigt. Så på den punkten anser jag nog filmens svagaste punkt är slutet, fast än det fortfarande är ett bra slut.
I sin helhet är Ex Machina en unik och originell sci-fi rulle som förtjänar alla hyllningar och uppmärksamhet. Det är en film som trots sitt låga tempo ändå är otroligt spännande och där är aldrig en tråkig eller ointressant scen med. Detta tack vare de fantastiska skådespelarnas insatser. Samt idén att lokalisera karaktärerna i en lyxig stuga i skogen och bara ha fyra skådespelare med gör att atmosfären känns tajtare och att man som tittare känner sig mer närvarande och att det känns mer äkta.
De flesta har säkert redan sett den, och för de som inte sett den är detta verkligen en sevärd film. Detta är något man som filmälskare har efterlängtat efter inom sci-fi genren på ett bra tag. En unik och originell idé som lyckas hela vägen.
En australiensisk skräckfilm om ett ungt par från storstaden (John Hargreaves och Briony Behets) som kommer till en avlägsen strand över en helg. När de beter sig respektlöst mot den lokala naturen och djurlivet så drabbas de av naturens egen hämnd...
Bra skräckstämning hela filmen igenom. Betyget blir 7/10 eller en stark 3/5 på Filmtipset.
Bronson och Marvin tillsammans i en ganska klassisk "man hunt"-film i stil med First Blood m fl.
Bronson hamnar i trubbel efter att ha räddat en hund från ett hundslagsmål. Det bär sig inte bättre än att han dödar en man och snart är ett uppbåd på jakt efter honom.
Hela filmen känns lite 70 tal. Fotot är ingen höjdare och skådespeleriet rätt tveksamt, förutom vissa. Storyn rätt förutsägbar. Gillar man gamla hårdingrullar är den dock klart sevärd i genren och slår givetvis ut det mesta på hårdingfronten som kom på 80 talet.
26-årige Caleb, begåvad dataprogrammerare, vinner första priset i en tävling på arbetsplatsen om att tillbringa en vecka i en avsides belägen lyxvilla. Villan ägs av företagets grundare, Nathan, som även bor och arbetar där. På plats möter han ett projekt som Nathan uppfunnit - en vacker kvinnlig robot - och inser att även han är del i ett experiment.
Ex Machina är den typen av film alla redan har pratat om så jag kanske inte kommer framföra allt för mycket nytt på bordet. För jag håller med hyllningskören. Detta är en unik sci-fi film med en originell idé bakom sig.
Det är heller inte en film jag känner ska pratas allt för mycket om och inte gå in i allt för mycket detaljer. För ju mindre du vet om filmen desto bättre blir upplevelsen.
Vad som gör filmen så pass bra som den är är främst idén som Alex Garland har kommit fram med. Det är en långsam gående sci-fi film där det egentligen inte är något riktigt stort som inträffar. Hela filmen består egentligen bara av fyra skådespelare i en stuga mitt ute i skogen.
Allt det filmen går ut på är heller kanske inte världen mest spännande grej. Men tack vare Alex Garland har han lyckats skapa och bygga upp en film som blir spännande, där det långsamma tempot inte alls känns långsamt och skapar en bättre atmosfär till filmen.
Alicia Vikander gör ett väldigt bra och övertygande jobb som AI roboten Ava. För mig är det hon som skiner under filmens gång och gör den bästa insatsen. Främst för att rollen är den mest intressanta men också det övertygande jobbet att förverkliga Ava så mänsklig som möjligt.
Oscar Isaac fortsätter att briljera och hans karaktärer bjuder även på lite små komedi för att lätta lite på stämningen så inte allting som sägs och görs är på blodigt allvar.
Domhnall Gleeson fortsätter sin väg uppåt inom huvudrollerna och han har överraskat mig riktigt rejält faktiskt. Trodde inte att han skulle vara en ledande huvudrollsinnehavare. Men efter Frank har han verkligen kommit fram mer och med all rätt. Han är en bra och skicklig skådespelare och förtjänar det.
Jag tror också och detta är något en del har gått in på med filmen. Är att det finns undertoner som sexism och könsroller och hur de spelar en viss roll här. Personligen är jag inte den typen av person som försöker analysera sådant när jag ser på en film, eller ens tänka på det.
Men jag hade ljugit om jag ändå inte tänkte lite grann på det under filmens gång. Men det är absolut ingenting som jag tycker eller känner överstiger filmens andra handlingar och karaktärer och budskap.
En negativ sak är att jag såg slutet komma ganska tidigt in i filmen. Jag hade en aning om att filmen troligtvis skulle sluta på det sättet filmen gjorde, och hoppades att Alex Garland skulle överraska mig. Men det gjorde han inte riktigt. Så på den punkten anser jag nog filmens svagaste punkt är slutet, fast än det fortfarande är ett bra slut.
I sin helhet är Ex Machina en unik och originell sci-fi rulle som förtjänar alla hyllningar och uppmärksamhet. Det är en film som trots sitt låga tempo ändå är otroligt spännande och där är aldrig en tråkig eller ointressant scen med. Detta tack vare de fantastiska skådespelarnas insatser. Samt idén att lokalisera karaktärerna i en lyxig stuga i skogen och bara ha fyra skådespelare med gör att atmosfären känns tajtare och att man som tittare känner sig mer närvarande och att det känns mer äkta.
De flesta har säkert redan sett den, och för de som inte sett den är detta verkligen en sevärd film. Detta är något man som filmälskare har efterlängtat efter inom sci-fi genren på ett bra tag. En unik och originell idé som lyckas hela vägen.
Intressant och bra recension. Håller nästan med ordagrant faktiskt! Men slutet hade lite mer negativ inverkan på mig. Jag tyckte inte det var ett dåligt slut eller så, men jag kände mest tomhet efteråt. Filmen är fantastiskt bra just till slutet, vilket man föranat en 45min innan.. Och så blir det exakt så som man förväntat sig.. det är inget bra betyg egentligen i min bok. Men om man inte ska vara löjligt kritisk så är det hursomhelst en av de klart bättre filmer jag sett i år!
Så jävla tjusig hela tiden att man stundtals fick kippa efter andan.
Jag gillar den skarpt faktiskt, en av Bronsons bästa filmer i en katalog full av guldkorn så det säger ju en del, men sen gillar jag snömiljöer på film och denna typen av one man army-filmer.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
En sak jag uppskattade var att alla pratade sitt riktiga språk, istället för att massa nazister blir än mer förlöjligade genom att töntbryta på engelska.
