Nosferatu: Nattens vampyr (1979) av Werner Herzog med Klaus Kinski, Bruno Ganz och Isabelle Adjani.
Grundberättelsen kan nog de flesta som har sett eller läst Draculahistorien av Bram Stoker. Greve Dracula vill flytta in till staden och mäklaren Jonathan Harker blir den som får resa till grevens slott i djupa storskogen i Transsylvanien för att ta hand om allt pappersarbete. Väl där träffar han på den besynnerliga greven som endast är vaken nattetid och inte äter vanlig mat. Resten är klassisk skräckhistoria om hur greven visar sig vara i själva verket en blodsugande vampyr, en nosferatu.
Imponerande skådespeleri av båda de manliga huvudrollsinnehavarna och även Adjani gör ett bra jobb. Jag hade tänkt skriva att hennes karaktär inte är något vidare speciellt utan att hon får spela den klassiska våpiga frun som väntar oroligt på sin man, men sedan slår det mig att hon visar ju lite mer tåga och övertygelse än vad den sedvanliga hemmafrun gör. Bra gjort, både skrivet och spelat. Tänkte också på att hon strax efteråt gjorde den helkonstiga filmen Possesion med Sam Neill, men det är en annan historia.
Den här imponerade bättre än Aguirre, dels då jag finner handlingen mer intressant men också fotot och användandet av ljus och skuggor verkligen ger filmen en slags gotisk skräckkänsla. Bra gjort Herzog och kompani. Det uppskattas! Jag väntar fortfarande dock på att få se den helgalna Kinski ge allt och lite till i ett karismatisk och argt överspel. Kanske att hans beryktade rage är mer off-screen än on-screen?
Här spelade han väldigt lågmält och kontrollerat. Bra make-up de har fått till på honom.
En av de bättre vampyrfilmerna jag har sett och skulle nog säga att den övertrumfar originalet från -22. Fast utan den så hade ju inte Herzog heller kunnat göra sin ”remake” eller nytolkning på berättelsen samt att Murnaus film troligen betytt väldigt mycket inte bara för tysk film utan gjort stora avtryck på filmhistorien överlag. (Min gissning.)
Betyg: 3/5
Grundberättelsen kan nog de flesta som har sett eller läst Draculahistorien av Bram Stoker. Greve Dracula vill flytta in till staden och mäklaren Jonathan Harker blir den som får resa till grevens slott i djupa storskogen i Transsylvanien för att ta hand om allt pappersarbete. Väl där träffar han på den besynnerliga greven som endast är vaken nattetid och inte äter vanlig mat. Resten är klassisk skräckhistoria om hur greven visar sig vara i själva verket en blodsugande vampyr, en nosferatu.
Imponerande skådespeleri av båda de manliga huvudrollsinnehavarna och även Adjani gör ett bra jobb. Jag hade tänkt skriva att hennes karaktär inte är något vidare speciellt utan att hon får spela den klassiska våpiga frun som väntar oroligt på sin man, men sedan slår det mig att hon visar ju lite mer tåga och övertygelse än vad den sedvanliga hemmafrun gör. Bra gjort, både skrivet och spelat. Tänkte också på att hon strax efteråt gjorde den helkonstiga filmen Possesion med Sam Neill, men det är en annan historia.
Den här imponerade bättre än Aguirre, dels då jag finner handlingen mer intressant men också fotot och användandet av ljus och skuggor verkligen ger filmen en slags gotisk skräckkänsla. Bra gjort Herzog och kompani. Det uppskattas! Jag väntar fortfarande dock på att få se den helgalna Kinski ge allt och lite till i ett karismatisk och argt överspel. Kanske att hans beryktade rage är mer off-screen än on-screen?
Här spelade han väldigt lågmält och kontrollerat. Bra make-up de har fått till på honom. En av de bättre vampyrfilmerna jag har sett och skulle nog säga att den övertrumfar originalet från -22. Fast utan den så hade ju inte Herzog heller kunnat göra sin ”remake” eller nytolkning på berättelsen samt att Murnaus film troligen betytt väldigt mycket inte bara för tysk film utan gjort stora avtryck på filmhistorien överlag. (Min gissning.)
Betyg: 3/5
Citat:
Det finns annat i livet än film.
Jag ser färre jag med, men Watchlistan växer. 
Citat:
Tur det!
Sist jag såg den hade jag med mig ett par kompisar och släktingar. Den uppskattades väldigt mycket, fast få människor under 50 minns Redford och många av de andra gamla giganterna.
Citat:
När jag först såg den trodde jag att det skulle vara en überläskig skräckfilm, fast den var mest bara konstig. Adjani gör dock ett riktigt bra jobb som du säger. Men när hon själv såg filmen så försökte hon ta självmord efteråt, vad jag har läst.
Citat:
Miller är one of a kind. Blir lycklig och lättsinnad av att läsa honom. Har länge haft filmen på listan men aldrig kommit till skott. Här är två dokumentärer med författaren:
Asleep and Awake (1975)
The Henry Miller Odyssey (1969)
Har länge haft filmen på listan men aldrig kommit till skott. Här är två dokumentärer med författaren:Asleep and Awake (1975)
The Henry Miller Odyssey (1969)
Intressant, tack.
Citat:
Det stämmer, Adjani blev så pass skärrad och pressad under inspelningen att hon blev neurotisk och som du skriver, var nära självmord. Men efter det har hon jobbat med Zulawski igen har jag för mig, men jag gillar verkligen Possession, en av de bästa arthousefilmer som finns.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
