Nightcrawler (2014)
Lou, en ung, driven frilansjournalist, upptäcker den brottsliga undre världen i Los Angeles och hittar nya jobb genom att spåra brotten för att mata TV-kanaler med nyheter.
Många associerar säkert namnet Nightcrawler med Marvel X-Men figuren, men detta är någonting helt annat, och troligtvis något som är bättre än en Nightcrawler film från Marvel också skulle jag satsa på.
Nightcrawler är en film vars styrka ligger i huvudpersonen porträttad av Jake Gyllenhaal. Egentligen kunde filmen handlat om vad som helst och den hade varit ungefär minst lika bra, så länge karaktären Lou hade stannat desamma då det är karaktären som gör denna filmen så pass bra som filmen är.
Att filmen också är samhällskritisk inom hur media och nyhetsbranschen fungerar är bara ett plus i kanten som stärker filmens handlingen och underhållningen.
Lou är en skrämmande och äcklig typ av karaktär, och det är annorlunda att se Jake Gyllenhaal i en sådan här roll. Okej vi har Donnie Darko. Men på senare år har vi sett den mer goda och hjärtegoda Jake Gyllenhaal. Men detta är en helt annan riktning.
Lou är den typiska karaktären man älskar att hata. Där är inget sympatisk med honom men vi underhålls utav det han gör framför kameran och hans sätt att agera mot folk. Insatsen att Jake Gyllenhaal också gick ner i vikt för rollen är även det extra pluspoäng och ögonen talar sitt tydliga språk. Det räcker med att man kollar på postern och jag får bara rysningar ner i halsen och en obehaglig känsla av denna typen.
Intressant trivia är att Jake Gyllenhaal knappt blinkar någon gång under hela filmen vilket stärker motivet bakom Lou och hans åsikter och perspektiv på allting blir tydligare och man köper vartenda ord han säger.
Filmens grafiska våld är också något som står i centrum och är en viktig del. Att nyhets median är så här besatt att de gör nästan vad som helst för att få tittarsiffrorna höga. Likaså att Lou går den extra milen bara för att få ihop en följande story och sälja den för enorma summor och bli rik på det. Detta inträffar slutet mot filmen och jag tänker inte säga vad som inträffar. Men in princip hela tredje akten är en nyhetsstory som Lou försöker sälja ut mer och mer.
Inte bara visas här hans äckliga personlighet men också hur långt han är villig att gå och skapar detta scenario. Det är också en riktig nagelbitare och spänningen är på topp. Detta är en av de mest hjärtpumpade scenerna jag sett på bio ett bra tag.
Filmen är också otroligt vacker filmad. Stadens ljud i Los Angeles är bara helt perfekt åt det hela och filmen lever verkligen upp till dess titel. Detta är en vacker film att kolla på och nattscenerna fantastiskt filmade och ljussättningen är verkligen på topp, där färgkomponenterna jobbar fantastiskt ihop med varandra.
Musiken tyckte jag också var riktigt härlig. Speciellt i början när introt spelades och kommer även tillbaka då och då. Påminde lite utav Drive, trots att Drive hade mer låtar där personer sjöng i och hade mer 80-tals stuk över musikvalen. Medan här var det tvärtom där filmen kändes som 80-talet.
Det är också en annan sak som jag gillade med filmen, dess känsla och sättet den såg ut. Det påminde om något som hade kunnat passera som en sen 80-tal, tidig 90-tals NC-17 rå thriller film.
Där är även en relation som pågår mellan Lou och nyhetschefen Nina Romina spelad av Rene Russo. Till en början var jag rädd detta skulle bli den typiska kliché strukturerade relationen. Men istället tar det en vändning. Filmen bestämmer sig hellre att inte visa någon av deras personliga relation alls. Man hör vid en dialog de har att de har haft sex, men filmen visar aldrig detta, likaså får vi aldrig se dem kyssa varandra. Det kändes väldigt smart och en bra utväg filmen tog för att inte kännas så kliché eller sakta ner filmen, istället blev det en av filmens starka sidor.
Jag måste även nämna Bill Paxton som inte är med allt för mycket, säkert 10 minuter max. Men det var trevligt av någon anledning att se honom i det lilla vi fick och han fick även en rolig dialog att säga till Lou.
Vad som förvånade mig också med filmen var att det hela egentligen är en svart komedi. Där är flertals gånger då jag och min vän och resten av biosalongen skrattade. Delvis var det dialogerna, sättet som Lou reagerade.
Det enklaste att förklara det är att ifall du skrattade åt Pain & Gain lär du utan tvekan skratta utav denna. Det är ungefär samma svarta komedi i båda filmerna och jag fick skratt utifrån båda två. Så av någon bisarr anledningen skulle jag kalla detta årets Pain & Gain. Även ifall det är två helt olika filmer, men som ändå har några element som liknar varandra.
I sin helhet är Nightcrawler en film som lever upp till dess titel. Vad som gör filmen så pass bra är Jake Gyllenhaal's presentation som Lou karaktären. Hans dialoger, sätt att prata och hans agerande är helt jävla perfekt. Detta är typen av karaktär du inte vet vad han ska göra härnäst, han är helt oförutsägbar och jag hade ingen aning om vart han och filmen vart på väg. Det är ett bra tecken. Lägg även till att Jake Gyllenhaal gör en av årets bästa manliga insatser i en film detta året.
Musiken och sättet filmen ser ut är också två starka komponenter som jobbar utifrån varandra och stärker miljöerna och filmens verklighets känsla ännu mer.
Men filmens sätt att också ta in nyhetsmedian och kritisera detta och visa hur bisarr det egentligen är och jag är säker filmen inte är så långt ifrån sanningen är också ett extra starkt motiv att se filmen. Det är en äcklig, läskig och samtidigt underhållande rulle som man får skratt ifrån, och där man märker efteråt att dessa så kallade "Nightcrawlers" finns där ute och är lika brottsliga som en rånare och ändå låter vi dem gå fria där på gatan och göra deras jobb.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2872718/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=u1uP_8VJkDQ
