Citat:
Ursprungligen postat av
Kirk.Douglas
Olive Kitteridge (2014)
HBO:s senaste produktion, egentligen en miniserie i 4 delar á 1 h, men kan lika gärna ses som en hel film och FT räknar miniserier som filmer.
I miniserien får vi följa Olive (Frances McDormand) och hennes man Henry (Richard Jenkins) genom 25 år (45 till 70 år) och deras bekanta i den lilla kuststaden Crosby i Maine. Ett påträngande porträtt om livet självt; våra hopp och drömmar men också misslyckanden. Och att man inte alltid behöver förlåta. Men acceptera.
Jag har alltid gillat Frances McDormand men hon bjuder sannerligen på exceptionell prestation i rollen som en bitter men ärlig och ändå godhjärtad människa vars liv kanske inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. Fast hon gjorde så gott hon kunde. Historien är dråplig men också sorglig och emellertid komisk - Olives tunga är rätt vass.
Dessutom var praktiskt taget varenda roll helgjuten och trovärdigheten vacklade aldrig. De flesta skådisarna pratade också "lokal" New England-dialekt. Bill Murray dyker även upp.
Rekommenderas varmt. En stark 5:a!
Betyg: 5/5
Hade ingen aning om den här då jag praktiskt taget har slutat följa TV-serier, men från det du skriver blir jag ruskigt taggad. McDormand är en personlig favorit, New England är en favoritregion, Bill Murray gör fina småinhopp som få, familje/släktkrönikor är en form jag gillar.
Och sätter du en stark femma! Herrejösses. Kan bli bra.
__
OnT: Stockholms filmfestival inleddes med Gentlemen igår. En besvikelse trots allt.
Lite kul att se historien, men var långdraget men kändes ändå stressat som tusan givet alla små episoder som ska in. Dencik givetvis king och, men nykomlingen som spelade Klas var ganska träig. Tyckte inte att karaktärerna Leo och Maud var särskilt väl utvecklade utan kändes väldigt förenklade och platta. Jämfört med boken lägger de ju in "twisten" lite tydligare och mer hints genomgående i filmen, men det funkade trots allt. Historien är ju ganska tunn och boken lever på fina beskrivningar av miljöerna, tidsandan och karaktärerna samt en väldigt snygg narrativ teknik. Det är självklart svårt att överföra till film.
Men många klassiska epsioder från boken klarade man av att överföra på ett bra sätt och den är ju synnerligen välgjord för att vara en svenskproducerad film. Marcimain kan sitt hantverk. Jazzen och musikscenerna är bra. Det är lite skrattretande när Dencik ska spela 17 år
Betyget räcker inte till mer än en riktigt svag trea.
Som vi snackade om i någon äldre tråd var 2014 ett väldigt lovande svenskt filmår. Vi hade Ruben, Marcimain och Roy som alla kom med nya filmer som samtliga såg lovande ut. De två förstnämnda levererar inte. Nu är det upp till Roy att rädda skiten.