Non-Stop (2014)
När Bill Marks dotter dog fick han problem att behålla jobbet som polis och han sitter nu av tiden som flygsheriff och ser sitt nya jobb som en ren skrivbordskommendering. Men dagens färd blir allt annat än ett rutinuppdrag. Kort efter att resan från New York till London påbörjats får Bill ett antal märkliga meddelanden. Om han inte kan förmå regeringen att överföra 150 miljoner dollar till ett konto, kommer en passagerare att dö var tjugonde minut.
Non-Stop kan beskrivas och låta hur klyschig som helst. Polisen som har nått botten och har ett sista uppdrag att göra och det visar sig att det sista uppdraget är det största för honom och blir allt annat än vanlig rutin kontroll.
Men Non-Stop blir istället en fartfylld thriller film med bra insatser från skådespelarna och en handling som inte bara funkar men som också får en att sitta lite vild helspänn under vissa scener.
Liam Neeson gör ett mycket bra jobb som den alkoholiserade flygsheriffen som är helt utbränd och nåt botten totalt. Det låter klyschigt, men tack vare Liam Neesons skådespeleri så funkar det till filmen.
Jag sympatiserade med Bill och filmen börjar med att vi ser honom gråtandes över ett fotot på hans dotter som är död (jag vet), där han senare dricker whisky från en pappersmugg och röker. Han är en person som förlorat det mesta han älskar med sitt liv, har knappast något att leva för, men är ändå villig att göra allting i hans väg att stoppa personen som tänker döda passagerarna.
Det bara visar att han fortfarande har en styrka där inne att han bryr sig om andra och om sitt jobb och sig själv.
Men för varje actionscen som finns där också en klunk drama i det hela också. Något filmen lyckas hantera relativt bra. Vi får lära känna Bill mer ju längre in i filmen vi kommer och vilket helvete han ärligt talat har gått igenom. Så är dessa lugna och dramatiska stunderna välbehövliga för att lugna ner en och få en mer sammanställd hållning om vem det är vi följer.
Handlingen må låta kliché, vilket den troligtvis också är. Men det är en underhållande handling som är klassisk för sådan här slags filmer. En liten yta främst tåg eller plan, ett mord inträffar och man måste lista ut vem mördaren är innan tiden är slut.
Jag älskar sådana filmer då de är så extremt underhållna och man känner sig själv delaktig i det hela och försöker själv lista ut vem mördaren är. Det är också tack vare Liam Neeson att filmen blir så pass bra som den är, jag vill nästan påstå att utan honom i huvudrollen hade filmen känts tom och inte alls varit lika underhållande eller stark.
För det är han som gör 50% utav filmen då han spelar dessa rollerna bra i mina ögon. Vare sig det är Taken eller The A-Team så har han karisma inom action genren och hans charm och personlighet förs över till tittaren. Ungefär som George Clooney i Gravity.
En favoritscen är när filmen går igenom en utredningsscen där Liam Neeson kontrollerar vissa passagerare på deras mobiler och försöker se vem den misstänkte mördaren kan vara. Anledningen till att jag gillar denna scenen så pass mycket är delvis spänningen filmen har och samtidigt är allting filmat i en enda lång tagning som pågår i 5-10 minuter.
Att lägga till en lång tagning i sådana här filmer hjälper att bygga upp en mer realistisk känsla för tittaren så det känns att du är med och deltar i utredningen och du får mer njutning av filmen.
En annan sak jag verkligen också gillade med filmen var att vi aldrig lämnade Liam Neesons perspektiv. Det han såg, såg tittaren och filmen lämnar aldrig fokuset på honom och vartenda scen i filmen har Neeson i sig. Detta skapar ett bra scenario åt filmen då man tar delaktig mer i allting och får en större inverkan på Liam Neeson.
Julianne Moores karaktär Jen hade jag dock velat få lära känns mer och bättre. Jag kände att hon enbart var med för att ha med ett annat stort namn i filmen och samtidigt att bidra och hjälpa Neeson. Men jag fann hennes karaktär inte vara så värst nödvändig till filmen och hon kom mer av sig som en person som bara var i vägen i ett par tillfällen.
Sedan förstod jag inte riktigt vad mördarens motiv var bakom allting och varför personen gjorde som den gjorde, eller så var bara motivet så svagt att jag inte minns det så väl. Det var också en av svagheterna.
Jag hade också velat se mer utav Lupita Nyong'o. Hon var inte med så mycket som jag hade hoppats på, hon dyker mest upp när manuset säger så och hon får inte så mycket att jobba med. Hade varit kul att se henne i en större roll nu snart då hon verkligen glänste i 12 Years a Slave.
I sin helhet var detta en bra film i mina ögon. Där är inte så mycket jag kan skriva om den här filmen, för ju mer detaljer jag ger ut desto större spoiler blir det för hela filmen och det vill jag inte göra för dig som läser.
Hela konceptet må låta kliché, men allting gick hem hos mig här. Handlingen är en klassisk sådan och jag gillar verkligen dessa typer av filmer när dem utspelar sig på ett tåg eller ett plan. Tillsammans med en stark insats från Liam Neeson och spänning på hög nivå.
Jag kan se varför denna filmen inte lär gå hem hos alla, men det var precis min kopp te. Detta är en fartfylld popcornrulle med nonstop underhållning!
3.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2024469/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=jiHDJ19A3dk