Vilken film såg du senast?

Han är väldigt bra i den men gillar honom mera i Romper Stomper!

Noah (2014)

Gud har bestämt sig för att ödelägga världen och förgöra alla varelser på den. Men en rättfärdig man, Noah, får i uppdrag att rädda en utvald skara som ska befolka jorden på nytt. När syndafloden närmar sig blir tiden knapp att bygga en jättelik ark som ska rymma överlevarna.

Jag kan inte direkt påstå att detta är en film jag sett fram emot, nej tvärtom snarare. Jag har aldrig funnit bibliska filmer intressanta, även när det är en egen twist på det. Sedan hjälper det inte att Russell Crowe har huvudrollen, för ni som känner mig väl vet mycket väl att jag finner honom vara den mest överskattade skådespelaren som blivit mest hyllad.
Nej, jag såg den här filmen av en enda anledning, Darren Aronofsky. Han är en person där jag vill se allt han gör. Han har enbart gjort The Fountain som inte riktigt föll mig i smaken, men minst sagt är den intressant och jag finner allting random med den något med charmen av den. Alla hans andra filmer har jag verkligen gillat otroligt mycket så jag ville såklart se hans egen version av Noah.

Detta är en film som han själv har velat berättat väldigt länge då han varit besatt av berättelsen om Noah sedan barn. Så man kan ungefär säga detta är hans passionerade film som han har velat göra mest genom alla dessa åren.
Jag hatar verkligen att säga det och alla regissörer jag gillar måste ha en film som inte går hem hos mig alls och där allting faller platt. Tarantino har Death Proof, James Wan har Insidious: Chapter 2 och Darren Aronofsky har Noah.
Detta är för mig ingen direkt bra film där en hel del saker faller platt riktigt ordentligt och där Darren Aronofsky för första gången aldrig fångade mig inom handling, karaktärer och utförandet var slarvigt hanterat.

Jag vet mycket väl om att detta är en egen fritolkning av Noah berättelsen och att den har fantasy inslag i sig, men i mina ögon är idén att introducera stenjättar att gå lite väl extremt. De jag såg i trailern kändes alldeles lagom fantasy med ett krig mellan människorna och något eldhav där. När man tänker efter är berättelsen i sig lite fantasy ändå.
Men här har vi stenjättar som tydligen är änglar som beskyddade människorna från början och sedan blev förmultnade ner i marken och är dar av änglar instängda i massvis med sten. Det hela kändes riktigt löjligt och när de först introducerades småskrattade jag för mig själv.

Sedan har vi karaktärerna och skådespelarna och inget utav dem är bra. Kvinnorollerna (där är bara två egentligen) får absolut ingenting att göra. Jennifer Connelly ger filmen ingenting och du kunde mycket väl ha skrivit henne ut ur filmen och filmen hade varit minst lika bra/dålig. Samma går för Emma Watson, som jag gillar! Men åter igen karaktärerna är så dåligt skrivna att de enda kvinnorna får göra i filmen är att gråta, le och verkligen symbolisera kvinnorollen till det extrema där kvinnorollen i en 50-tals sci-fi film gör mer nytta än vad de gör här.
Logan Lerman är väl den som gör bäst ifrån sig som sonen Ham där han kommer lite av sig som galen där han går bakom ryggen på hans far Noah och tar följe med den onde Tubal-cain (Ray Winston). Men hela utförandet och hans historia är så extremt kliché att man redan visste vart hans karaktär var på väg och hur det skulle sluta i förväg. Ray Winston får heller inte så mycket att göra med sin roll men gör det bästa med vad han har att jobba med.
Anthony Hopkins är bara där för skoj skull, ännu en skådespelare där rollen inte kräver så mycket även ifall hans roll är något viktig och betydelsefull, och Douglas Booth som den äldste sonen Shem är nog den mest bortglömda av de alla. Herregud vad jag har svårt att minnas honom nu efter att ha sett filmen.
Sist har vi Russell Crowe och behöver jag ens säga mer? Åter igen kall och känslolös, jag har ännu inte sett en enda roll som han spelar där han har sålt mig. Jag ser enbart känslolösa Russell Crowe och ingenting annat. Jag har klagat tillräckligt om honom i varje filmrecension där han är med i så nu lägger jag inte så mycket mer energi på det.

Men där var få saker jag gillade med filmen. Där är en scen där Noah berättar om jordens begynnelse och hur evolutionen utvecklades. Jag vet högst ironiskt att de snackar om evolution i en biblisk film, och ja de visar även människorna var apor från början. Fint där filmen!
Men minst sagt så är denna berättelsen väldigt snygg filmad där den går skit snabbt med speed duration och man ser hur allting utvecklas i snabbhastighet och det ser riktigt coolt ut och häftigt. Däremot måste jag förvarna alla som får epilepsi anfall lätt bör nog inte kolla så värst mycket på scenen då det är mycket starka ljus på korta sekunder.
Sedan är det en vacker film att kolla på. Ja djuren är datagjorda men i det här fallet funkade det, då djuren är någorlunda annorlunda från verkligheten samt det hade inte funkat med riktiga i det här fallet.
Samt där är ett par snygga scener där man ser solen gå ner och man ser deras skuggor bara, och dessa scenerna är riktigt fina och påminde lite om Star Wars men hanterades med omsorg och såg riktigt snygga ut.
Så i långändan en hyfsad snygg film att kolla på och där 3D:n var riktigt bra! För att vara en konverterad 3D film är detta en av de bättre konverteringarna där ute!

Men i det stora hela var den största nackdelen för mig att jag blev uttråkad. Jag fann denna filmen vara ganska tråkig.
Bortsett från de snygga scenerna/fotot och ett slag som inträffar halvvägs in i filmen så satt och var ganska så uttråkad under mestadels utav filmen. Och när du inte utvecklar dina karaktärer något vidare och du inte låter de göra någonting och ha Russell Crowe känslolösa ansikte rätt i nyllet på en så blir man snabbt uttråkad.
De pratade om Gud och vad Noahs öde var och bla bla, riktigt tråkiga saker pratade de om och när dialogerna och handlingen inte investerar en och när karaktärerna inte är välskrivna blir det i slutändan en tråkig film.

I sin helhet en ok film. Den var snygg att kolla på, krigsscenen halvvägs in var någorlunda underhållande (även ifall den kändes extremt likt Isengård krigsscenen från De Två Tornen), bra 3D och evolution scenen så var här ingenting för mig.
Karaktärerna är dåligt skriva och utvecklas inte och kvinnorna får ingenting att göra, skådespelarna gör så gott de kan men det når aldrig, en urlöjlig version utav handlingen och en känslolös Russell Crowe i huvudrollen gjorde filmen till en tråkfest för min del.
Det är ironiskt att Darren Aronofskys bästa film i mitt tycke var hans förra film och hans sämsta är hans senaste, ja det skulle väl hända förr eller senare.

2 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1959490/?ref_=hm_cht_t1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=6qmj5mhDwJQ

Gillar honom mest i Gladiator!

Lotso brukar ge låga betyg till filmer han inte förstår. Nu blev Juzup mer taggad på Noah..

@Lotso

Wow, Lotso, du är verkligen ombytlig! Du byter profilbild som tjejer byter kläder. Det här måste vara den tredje profilbilden du byter under de senaste tre veckorna. Frågan vi alla ställer oss är: Vilken profilbild blir det nästa gång ?

@ JuzupWilkosz

Hmmm... Jag undrar vem som kan vara reinkarnerad i dig ?

Den har jag inte sett så kan inte bedömma hans insats där.

Den måste du ta och se då, riktigt bra nazifilm!

Jag tyckte Avatar gjorde sig väldigt bra i 3D.

Noah (2014)

Waterworld från 1995 är en film jag gillar väldigt mycket - Kevin Costner flyter runt på en flotte i en post-apokalyptisk värld där polarisarna smält och jorden består av vatten. Framåt slutet kommer han fram till Dryland, drömmen bort från vattnet - det torra landet. Waterworld är bara en av filmerna jag tänker på under den stora sörja av berättelser som framkommer i Darren Aronofskys tolkning av bibelberättelsen Noah.

Jag var väldigt intresserad innan Noah att se vad Aronofsky skulle göra av denna berättelse. Aronofsky, som var anledningen att jag överhuvudtaget var intresserad att ge denna filmen en chans, har bara producerat kvalitetsrullar under sin filmkarriär och mästerverk som Black Swan och Requim For A Dream har kommit ut från hans sinne. Noah däremot, är ingenting mot hans tidigare verk och jag finner mig själv vikande av skratt med en tår i ögat av hur fult det verkligen var flera gånger under filmens gång.

Jag är verkligen riktigt kluven efter denna upplevelse. Inuti biosalongen, så sitter på min högra sida, två stycken killar som sitter och verkligen bokstavligt talat viker sig av skratt åt filmen, de skrattar och skrattar och skrattar åt alla de uppenbara klichéerna och diskuterar högt hur fruktansvärd filmen är. På min vänstra sida så sitter en kvinna som vid några tillfällen är rörd till tårar av den vackra berättelsen hon nyss har fått bevittna - jag är ännu mera kluven. Av respekt för den, som jag förmodar är högt troende, kvinnan, vill jag inte sitta och gapskratta åt filmen - samtidigt som jag vid vissa tillfällen verkligen inte kan låta bli att hålla mig från skratt på hur otroligt dåligt gjord denna filmen verkligen är.

Det finns inte mycket i denna filmen som ens är ett dugg trovärdigt. Den är så otroligt flyktig och vissa delar känns så otroligt malplacerade. Helt plötsligt, i en biblisk berättelse, så dyker Ray Winstone upp med en svetsmask och smider järn - jag bara sitter med ett stort gap och undrar vad fan detta egentligen är. Vid ett annat tillfälle, så leder Ray Winstone en armé som slåss med stenjättar - som sköld så använder armén korrugerat plåttak, som för övrigt uppfanns först på 1820-talet. Återigen så sitter jag där med vidöppna ögon och undrar om det är en nedtonad parodi på bibeln som Aronofsky försöker visa oss.

Anthony Hopkins spelar en föråldrad bärälskande Methuselah, som låter sig ätas av syndafloden, samtidigt som han mumsar på just ett bär. Han är onödigt malplacerad och gör inget annat än en parodi på sig själv. Inte heller protagonisten Russell Crowe övertygar någonstans som en tjurig plikttrogen Noah.

När Emma Watson ska ge födsel åt sina barn, efter att helt magiskt blivit botad från sin sterilitet, så faller i princip hela filmen pladask, satan vad fult och otroligt hon gör det. Denna långa plågsamma födelsen är även ihopklippt med fighting scener mellan Russell Crowe och Ray Winstone - opassande och riktigt dåligt gjort, det är en riktigt dålig smak i munnen jag får efter denna scen. Aldrig har jag väl sett på maken till en sådan bekväm förlossning. Emma Watsons ansiktsuttryck som lika bra hade kunnat användas som scen till ett fullbordat samlag, är fullständigt horribla och skämskudden åkte fram med råge.

De stora stenjättarna, som egentligen var ljusänglar fångade i sten på grund av att de syndat mot Gud. Var ganska roliga faktiskt, jag uppskattade dem när jag väl insett att jag inte kunde ta filmen seriöst. Visst fan påminner de även lite om Enterna i Lord of the Rings. Fina specialeffekter och småroliga dialoger, mycket mer än så var det inte.

En sak går inte att förneka om denna filmen - den är vacker. Fotomontagen som finns med i filmen, som bland annat visar på hur en magisk bäck flyter igenom land och rike, samt på hur människan svek gud genom att synda och bruka sina krafter till fri vilja - är faktiskt mycket vackra och en stor njutning för ögat. Även på slutet, när det inte används datoranimerade djur utan sekvenser av riktiga djur är också riktigt vackra. De isländska öppna landskapen gör sig mycket fina de också.

Min besvikelse på Noah är enorm, jag hade stora förväntningar med Darren Aronofsky bakom kameran men allting faller platt med malplacerade, onödiga scener och dialoger, ful oautentsik kostym samt kliché efter kliché efter kliché. Det snygga fotot balanserar upp filmen och gör den inte till en total plåga att ta sig igenom. Ganka snabbt in i filmen insåg jag att det var dags att ta av sig kritikerglasögonen och kolla på filmen med en stor nypa salt samt ta sig an den med en stor nypa humor istället.

Av mig får filmen en väldigt jävla svag 5/10, den är nära fyran. Betyget fem är betyg godkänt för mig, denna filmen klarar det men stor nöd och näppe, den ligger precis på sträcket att falla under.

Juzup skippar nog Noah på bio. En kär vän såg den och var besviken..

Projekt: filmer från 2010: 8/60

Inception (2010)

Jag såg denna filmen på bio när den kom ut, dock var jag lite salongsberusad och jävligt trött. Tappade snart intresset i filmen då jag tyckte den var rörig och blev fokuserat på något annat. jag lovade mig själv dock att ge den en ny chans. Och vilket bra löfte till mig själv.

Ingen film man ser trött direkt, jag gillade den som fan. Skulle säga Nolans starkaste med TDK i spetsarna. Konceptet är precis i den stil jag gillar att se filmer egentligen - kaka-på-kaka, på ett positivt sätt. Jag orkar inte riktigt skriva en lång recension om hur bra jag tyckte den var - men jag älskade den verkligen. 9-10/10, den får smälta in några dagar - jag gissar på det sistnämnda betyget.

Sympathy for Lady Vengeance
Den överlägset sämsta i trilogin. Den kändes osammanhängande och oengagerande, samtidigt som den inte var lika brutal som jag hade hoppats på. Man fick ju aldrig se någon bli brutalt mördad, bara allt blod som var kvar efteråt. Sen så hade jag problem med att sympatisera med den här huvudkaraktären. Man fick ju knappt reda på vad hennes anledning till hämnd var för att filmen var så otydlig.
Jaja, jag blev besviken i alla fall. 2/5 får det bli.