Historien om den briljanta svindlaren Irving Rosenfeld, som tillsammans med sin medbrottsling och älskarinna Sydney Prosser tvingas samarbeta med en FBI-agent för att avslöja andra bedragare, gangstrar och politiker.
Detta är de typen av film där trots de ljumma recensionerna från folk som har sett den ville jag fortfarande innerst inne gilla den här filmen, och någonstans där inne förväntade jag mig fortfarande en bra film.
Trailern sålde mig, handlingen sålde mig och skådespelarna sålde mig. Jag kan med säkerhet säga detta: Detta är för mig en av 2013års bästa filmer, nu har jag understrukit det, ni som vill fortsätta läsa varsågoda, ni som inte vill varsågoda.
Detta är en mycket bra film i mina ögon som verkligen fångar det den vill ha sagt väldigt bra. Vad som för mig gjorde filmen väldigt bra var hur den hade fångat 70-talet otroligt bra. Allt från frisyrerna, kläderna, miljöerna och till de små skämten så som mikrovågsugn scenen.
Vanligtvis brukar en film som utspelar sig under 70-talet alltid ha afro frisyrer, löjliga kläder och höga skor och röka non-stop. Visst här röker dem, men inte till den nivån där det blir löjligt.
Det kändes som filmskaparna verkligen hade skapat 70-talet på nytt och det jag såg framför mig köpte jag hela tiden.
Skådespelarna gjorde också ett mycket bra jobb. Visst kan jag argumentera att alla fyra är nominerade för en Oscar när tydligt där var bättre insatser från 2013, framför allt Robert Redford i All Is Lost övertygade mig mer än Christan Bale.
Men skådespeleriet är fortfarande väldigt bra och det är allt jag behöver i en sådan här film, dem alla övertygande mig i deras roller och jag köpte hela konceptet tack vare bra insatser där karaktärerna får skina.
Jag gillade också att precis som i Pain & Gain så är det inte bara en som är berättarrösten utan flera stycken, så man får olika sidor från varje perspektiv, så filmen inte blir så ensidig.
Det är också en film som är rik med dialoger. Det kändes naturligt de som kom från personernas mun och jag tyckte det var en skarpt skriven film, både inom dess dialog och handling. Men det kan också vara lite utav problemet med den.
Det kändes som den lät karaktärerna ta över lite mer än handlingen när det kanske skulle varit tvärtom. Inget som störde mig och inget som gjorde filmen dålig alls, men jag kan anse att filmen hade nog kunnat lägga något krut mer åt handlingen än åt dialogerna och dess karaktärer. Trots att det är väldigt bra karaktärer och dialoger i den.
Jag hade också velat haft lite mer Jennifer Lawrence. Jag struntar totalt i vad andra säger ,jag tycker hon är riktigt bra skådespelerska och ser alltid fram emot att se henne i filmer. Dessvärre så får hon inte så mycket tid framför kameran och är väl med totalt 20 minuter. Men filmen kräver heller inte så mycket från verken henne eller karaktären så varför då mjölka hennes utseende.
Filmen är även fylld med små humor delar i sig, och om det var något jag var mest skeptisk mot innan jag såg filmen var det humorn. Jag va rädd att den inte skulle vara så rolig eller att komedin skulle falla platt.
Men jag måste medge även där överraskade filmen mig smått. Jag tyckte den hade en hel del roliga scener i sig. Kanske inte en skrattfest direkt, men en hel del roliga scener med humor i sig som jag faktiskt skrattade åt.
Jag gillade även att filmen hade tillbakablickar i sig, som att den till exempel spelade upp en scen och sedan göra en tillbakablick på vad som verkligen hände några timmar tidigare. Det gav en fin effekt till filmen och tilldrog en hel del inom redigeringen och berättandet av historien blev mer underhållande.
Visst kan man säg att filmen i sig är något förutsägbar, med tanke på "twisten" som kommer i slutet. Men är är min grej på det hela. Jag satt aldrig och försökte lista ut saker och ting i förväg, jag följde karaktärerna i filmen istället steg för steg och av den anledningen kom "twisten" i slutet mer som en chock.
Nu i efterhand så visst då kanske det är något förutsägbart om man tänker efter extra noggrant, men det gjorde inte jag utan jag njöt av filmen istället från början till slut. Där av kom "twisten" som en chock för mig och tänkte för mig själv "ahh smart". Och i slutändan så var det nästan som att filmen i sig blåste tittaren som trodde på allt de karaktärerna sa i filmen.
Sist men inte minst så var där en cameo av en som jag inte tänker nämna, men en stor kändis. Och det kom lite av en chock, jag hade läst att han skulle vara med i filmen innan men glömde bort de totalt när jag såg filmen. Så när han väl dök upp blev jag smått överraskad och jag kan bara önska att han går åt denna riktningen mer i framtiden.
I sin helhet tyckte jag detta var en mycket bra film. Jag kan tycka att 10 Oscarsnomineringar är alldeles för mycket, inget snack om saken. Men när jag ser på den som en film så tyckte jag verkligen om den.
Den hade bra skådespelare som hade kemi tillsammans, intressanta karaktärer, en väldigt intressant handling, humor, bra redigering, en bra cameo och ett bra soundtrack till sig. Jag har svårt att hata på filmer som har Live and Let Die låten i sig.
I slutändan blev jag väldigt nöjd med den här filmen, så pass nöjd att den lär med största sannolikhet hamna på min topp 10 lista över 2013års bästa filmer!
Bring on the hate comments!
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1800241/?ref_=nv_sr_2
Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=ST7a1aK_lG0
