Citat:
Ursprungligen postat av Lotso
Håller med dig jag diggar verkligen Nic Cage och i ärlighetens namn så är Drive Angry en av mina favoriter från 2011
Den diggade jag också, även Stolen var rätt sevärd om jag inte har fel för mig. Annars är hans bästa roller i Wild At Heart och Leaving Las Vegas men han gör så jäkla mycket film så man hade kunnat namedroppa hur många som helst egentligen. Min favoritskådespelare helt enkelt.
OBS Spoilers:
Såg Stålis ifrån 70-talet. Det syns att den var ifrån den tiden och därmed kan den kännas lite utdaterad i dagens digitala film-era. Hursomhelst har jag vad jag tycker ändå lärt mig att försöka bortse ifrån det och istället hänga med i själva handlingen utav filmen. Det är ändå det som betyder något, vilket även kräver gott skådespeleri, bra miljöer och kameraarbete för att försätta en in i filmens värld. Det tycker jag att Stålmannen lyckades med, framförallt var filmen underhållande och hade några komiska sekvenser i sig med bland annat Hackmans Lex Luthor och hans situation med att behöva smida ondskefulla planer med sågspån till kumpaner.
Stålmannen är stålmannen och det som fungerar med karaktären är att hans totala motsats är hans alter-ego, den fege Clark Kent som är mer rädd än Lois Lane när de blir överfallna utav rånare. Det är även slående att det är Stålmannen och inte Clark som hon faller för. Själva scenen när Stålmannen och hon möts på balkongen och efterföljande händelser finner jag vara filmens absoluta höjdpunkt, den är magisk helt enkelt och man blir som en liten skolflicka när man väl ser på den.
Det negativa är väl att det stundtals ser rätt billigt gjort ut, att Lex Luthor aldrig känns som ett riktigt hot och upplösningen när han räddar vad vi tror är en död Lois känns alldeles för enkel gjord, man känner sig lite grundlurad precis som den fete ondeskulla psykobitchen i Lida.
Kort och gott:
En utav de bättre superhjältefilmerna.
