Vilken film såg du senast?

Jag har faktiskt lyckats med bedriften att se 22 Hitchcock-filmer men missat den ganska självklara The man who knew too much, vilket jag ska åtgärda inom en snar framtid. Han är onekligen väldigt bra i Rope men Rear Window och Vertigo är två av mina favoriter av Alfred. James Stewart var hur som helst riktigt bra i de tre filmerna och det ska bli intressant att se den filmen som jag har missat med de båda.

Phenomena av Dario Argento. En intressant, spännande och snygg film, med ett väldigt bra flyt i filmen som aldrig tappar eller blir ointressant. Apan gjorde den största insatsen i filmen, helt klart.

4/5

Glöm inte det härliga soundtracket!

Everything or Nothing: The Untold Story of 007 (2012)

Tog som sagt en liten paus från allt skräckfilms tittande och firade Bonds 50år med denna dokumentären efter ha sett Skyfall igår.
Det är en basic 101 dokumentär om Bond som de flesta dokumentärer är. Den försöker inte göra något nytt eller förbättra utan använder sig av information som riktigt stora Bond fan med största sannolikhet redan vet om (jag kände till en del av infon i dokumentären och lärde mig inget direkt nytt).
Dessvärre så vill filmen fokusera mer på produktionen bakom ond än att prata om filmerna men de kanske jag skulle förväntat mig med titeln också. Den fokuserar mest på Harry Saltzman, Albert R. Broccoli och Ian Fleming och låter allt annat hamna i sidan.
När den väll kommit igång med filmerna (20min in) så berättar den bara kort om dem och saker man redan vet om innan den skippar till nästa film och vissa filmer skippar den totalt. Jag förstår det är många Bond filmer också.
I sin helhet en vanlig basic 101 Bond dokumentär som inte lägger något nytt på bordet men för alla hungriga Bond fans där ute är den ändå värt en titt på för skoj skull. Jag hade i alla fall inte tråkigt när jag såg den.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2366308/

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=7Avyk9smi0Q

Grave Encounters 2
Kändes väldigt mycket som en satir mot skräckmokumentärer, även om man kanske inte kan tilldela den det djupet. Många av scenerna är så urbota löjliga att det inte går att ta seriöst.

Förvånansvärt många jump-scenes som funkade på mig faktiskt, även på ställen där man ändå väntade sig just det. Sedan har jag ju alltid varit svag för de här förvrängda ansiktena och mörka, ensliga korridorer. Stämningen är ganska mysig och härlig och det görs alltför lite skräckfilmer i mentalsjukhus-miljön, något som visserligen inte är så originellt men lika mycket en förbannat bra utgångspunkt.

Filmen byggde upp väldigt bra. Precis som första filmen försöker man dock göra för mycket och det hela blir till en enda soppa till slut. Seans karaktär var så jäkla uselt skriven att bara det förstörde sista akten.


Gick in i filmen utan några som helst förhoppningar då jag verkligen blev besviken av första filmen, men jag tyckte den här var ett steg upp iaf. Om man kan bortse från en del saker som vanligtvis gör eller förstör en film, samt bortse från alla de paranormala klichéerna och skitsakerna som urholkats rejält vid det här laget så kan den kanske gå hem.

Kort och gott en film som kan vara värd ett försök om man gillar jump-scares, FF etc.

Dark Horse (2011)
Todd Solondzs senaste Dark Horse är inte lika avgrundsmörk som hans föregående filmer även om filmen är, citerat från IMDb, "en tragedi med komiska inslag".

Jordan Gelber är riktigt bra som Abe och för en gångs skull skildras inte en ensam tjockis som någon fullständigt socialt missanpassad utan denna mannen var det både fart och handling i. Bäst i hela filmen var tveklöst Christopher Walkens karaktär och hans mimik. Vilken frisyr dessutom, scenerna när han satt som en hösäck i XXL-kläder med Mia Farrow (sin fru) framför tv:n var oslagbara.

Filmen började ganska lovande men sedan tyckte jag att den flippade ut. Solondzs filmer brukar förvisso innehålla surrealistiska inslag och detta gav också en intressant dimension till filmen i början men sedan tyckte jag att man helt gick över till det surrealistiska lite väl mycket. Det kändes som att Solondzs använda surrealismen som en ursäkt för att översläta storyns svagheter.

Betyg: 3/5

Magic Mike (2012)
Nog den bästa roll jag sett Channing Tatum i. Möjligen för han kändes väldigt rätt för rollen som manlig strippa (vilket han tidigare jobbat som och filmen i sin tur är baserad på). Gillade också mycket det drömlika utomhusfotot av Tampa i sepiatoner.

The Kid (Alex Pettyfer) gillade jag inte alls då jag tyckte han hade en alltför arrogant attityd. Vill inte avslöja något men Tatum räddar hans skinn rejält i en viss scen och Pettyfer verkar inte vara speciellt tacksam. Pettyfers attitydproblem verkade dessutom ligga nära hans verkliga jag då det framkommit att han kunde vara en riktig arrogant jävel vid inspelningen. Tatum och han kom inte alls överens. Således en typisk brittisk aktör med överklassattityd som man vill sänka med en rak höger. Britten Ed Westwick är en annan arrogant apa som borde smaka läder.

Nåväl nog med britt-bashandet. Det jag dock saknade i Magic Mike var att jag gärna sett lite mer driv i historien och en större intrig; storyn kändes ganska tunn. Den var ändå bättre än Soderberghs föregående Haywire.

Betyg: 3/5

Även jag håller Vertigo och Rear Window som bättre filmer än Rope, men tycker att Stewarts prestation är vassast i Rope. Kan ha lite att göra med att hans rollfigur är väldigt intressant.

The Man Who Knew Too Much (1956) är väldigt intressant, den har inte alls särskilt mycket gemensamt med originalet från 1934. Que sera sera med Doris Day har fastnade ordentligt i min skalle när jag såg den, för övrigt.

Skyfall

Gillade denna film väldigt mycket! Bra skådespeleri och en intressant story.

4/5

Raging Bull 3/5
Ett bra samarbete mellan De Niro och Scorsese. Mycket känslor och laddade intriger samtidigt som jag inte kunde låta bli att tycka synd om hans fru.

Håller med dig, fy fan vilken vidrig karaktär Pettyfer har i den filmen, jag ska överväga riktigt länge innan jag ser ytterligare en film med den arroganta sopan i framtiden. Nu gillar jag visserligen Tatum som skådespelare men utifrån den insatsen som Pettyfer gör i den filmen så har han ingenting att vara dryg eller arrogant för, en pissusel insats!

Sen vet jag inte om jag kan hävda att Cody Horn gör någon helgjuten insats i filmen heller. Men Channing Tatum är stjärnan och Matthew McConaugheys gör det också bra i filmen, som på det stora hela är godkänd i min bok.


Nu blev jag väldigt nyfiken på den filmen, jag ska nog få tillfälle att se både originalet och remaken till veckan som kommer.

Letter from an Unknown Woman (1948)

En konsertpianist håller på att fly undan en duell. Han får dock ett brev från en kvinna som för honom är okänd, men det visar sig att kvinnan känner honom väldigt väl.

Så mycket bättre än Lola Montès, dock så har den lite brister ändå. Berättandet är väldigt schysst, jag kan nästan inte tro att Max Ophüls är samma man som har gjort Lola Montès. Filmen är också lätt att engagera sig i, men tyvärr känns den alldeles för konventionell och slätstruken för ett högre betyg, trots det fina återberättandet. Musiken är exempelvis inget att ha, det blir lite för onödigt melodramatiskt ibland. Och karaktärerna hade jag velat se mer av, nu känns det en gnutta tunt. Annars en kompetent film, främst visuellt.

3/5

Jag vet ungefär i korta drag vad den handlar om. Ska bli intressant att se den. Har varit nyfiken på Rope väldigt länge, men konstigt nog har det aldrig blivit av att jag sett den. Det får det bli ändring på snart.

När det gäller Hitchock är det svårt att välja ut sina absoluta favoriter, då han gjort väldigt mycket kvalitétsfilm.

Frenzy handlar om en seriemördare. När det gäller den filmen är det många som drar paralleller till en av Hitchcocks tidigare filmer The Lodger: A Story of the London Fog, en stumfilm som handlar om Jack the Ripper. Kontentan kan då alltså vara att Hitchcock började och slutade sin karriär med att göra en rysare om en seriemördare i London (även om det kom filmer före Lodger och efter Frenzy).

När man ändå är inne på Hitchcock så vill jag slå ett slag för Shadow of a Doubt med lysande Joseph Cotten och The Wrong Man med Henry Fonda, två psykologiska thrillers som har en riktigt obehaglig stämning.

En av mina favoriter som jag kom på nu är Dial M for Murder, såg den ganska nyligen för första gången och blev glatt överraskad. Ray Millards rollfigur, som senare spelas av Michael Douglas i nyinspelningen, är ett riktigt psycho och arsle. En fantastisk rollprestation.

Om inte tråden redan sett dessa så rekommenderar jag dem starkt.

Någon som sett Topaz? Har hört att den inte ska vara något vidare bra.