Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Som det redan har sagts i tråden: Hur ful engelska med svensk brytning än kan låta för just oss svenskar, så får man väl ändå säga att det inte är någon brytning som innebär otydlighet, i allmänhet. Jämför med en genomsnittlig fransman, tysk, indier, japan, you name it..

Jag tror det gäller även andra språk, inte bara engelska. När jag läste en kurs i italienska i Italien 2002 vill jag minnas det var japanerna och tyskarna i klassen som bröt mest. Jag tror en fransman eller en tysk har svårare än t.ex vi svenskar att kunna "koppla bort" sin brytning, att svenska är rätt så "neutralt" på det sättet, att vi har relativt lätt för att anpassa oss till olika språks uttal. En tysk låter ju liksom alltid som han/hon pratar med käkarna ihoplimmade oavsett vilket språk som talas..

Att klaga på sin nationalitets brytning är absolut inget unikt för svenskar. Kan i ärlighetens namn inte komma på någon nationalitet som inte gör det. Det komiska i kråksången är att folk som har engelska som modersmål ofta upplever brytning som något charmigt. Oavsett vilken.

Jag kan även tycka många brytningar låter vackra. Spaniorer och fransmän har en ganska skön touch på sin engelska.

Sedan finns det naturligtvis vissa brytningar som är mindre njutbara. Personligen tycker jag att kraftig tysk brytning inte låter vidare vackert, men jag skulle inte säga att jag upplever det som något pinsamt att lyssna på (även om yngre tyskar gör det).

Medvetet tänjer jag tolkningen av trådens programförklaring. Men det var verkligen en tongivande svensk språkvårdare som anmälde svenska regeringskansliets ministry-trams i e-adresser. Nu har JO i hovsamma termer givit den klagande rätt.

Läs och njut:
www.jo.se/Page.aspx?Language=sv&ObjectClass=DynamX_Document& Id=4602
www.jo.se/Page.aspx?MenuId=106&MainMenuId=106&Language=sv&Ob jectClass=DynamX_SFS_Decision&Id=4594

Låt Lucky.Luke[at]employment.ministry.se & Co gå till det utanförskap där de hör hemma.

Det är förmodligen enklare att googla en välkänd engelsk 'slag-fras" än en svensk.
och alla vet väl att allt låter coolare på engelska?


Tänk om han sa "hejsan svejsan snygging!" istället för "Hasta la vista babe!"

Men det senare är till 75 % spanska.

Att somliga tycker att engelska låter coolare är för att det inte berör lika djupt som modersmålet. Det blir inte lika pliktmättat, man slipper ta ansvar för det man säger, inbillar man sig.

Det finns fler anledningar. Engelska har en mycket hög prestige i dagens Sverige - Internationaliska, Det Enda Internationella Språket, till skillnad från vårt eget lilla töntiga bonnspråk utan uttrycksmöjligheter.

Men visst har du rätt i att det ibland är till engelskans fördel att det inte berör lika starkt. När man var liten tyckte man att poplåtar med svensk text (och nu menar jag inte pop=Michael Jackson och Per Gessle, utan pop= Beatles och Hep Stars) lät outsägligt töntiga - till skillnad från de engelska. Nu som vuxen med hyfsade kunskaper i engelskans nyanser hör jag att de engelska texterna är precis lika jävla töntiga de.

Mjo, det var ett lite halvkasst exempel. Men det var enda frasen någon tuffing säger i en film som är klassiskt som jag kom på sådär mitt i natten... Detta hade väl varit bättre exempel:
"Say hello to my little friend"
"Säg hej till min lilla vän"

Visst, översätter man ord för ord blir det sällan helt lyckat, oavsett målspråk, källspråk och stilnivå.

Ja. det är faktiskt lite rörande att se många svenskars vördnad för detta språk och hur det naivt uppfattas som bärande på någon sorts högre sanning än andra språk. Engelskans egenheter ses som bättre än våra egna, ofta utan annan anledning än att de är just engelska. Försöket att få tonen H att heta B är ett exempel och vi ser en helt grundlös trend när det gäller translitterationen av ryska namn. Häromveckan spelade enligt många svenskspråkiga medier Kalmar FF mot det ukrainska gruvarbetarlaget "Shaktar Donetsk". Vet inte svenska journalister att vi skriver Sjachtar på svenska? Skriver de Dostoevsky också? Eller Pushkin? Det finns ingen anledning att gå över till engelsk translitterering, som inte sällan återger de ryska ljuden sämre. Svenskans Fjodorov säger bättre än engelskans Fedorov hur denna person uttalar sitt namn.

Personligen har jag svårt att förstå vurmen för engelska, jag tycker det är mycket mer fascinerande när man någon gång träffar en person som av genuint intresse har lärt sig ett annat främmande språk; det ligger ett mer aktivt val över en sådan handling; det blir mer personligt. En svensk som lär sig italienska eller en tysk som lär sig svenska gör antagligen det av något djupare skäl, kanske för att se bortom det monotona kommersiella brus och den anglocentrerade världsbild som det engelska språket har blivit mest gynnad vehikel för.

Fast den trenden har att göra med att svenska journalister randar större delen av sitt material från engelskspråkiga tidningar, och inte har en aning om hur man translittererar ryska namn på svenska. Jag har sett påven John Paul II i svensk nyhetstext också...

Visst, i huvudsak är det så. Men, för att återgå till mitt tidigare exempel, när jag påpekade den felaktiga stavningen av Sjachtar Donetsk på ett sportforum menade många att Shaktar var den ”internationella” stavningen, vilket det naturligtvis inte är. Okunnighet ligger i botten, men samtidigt finns en aningslös tilltro till att det alltid är rätt att använda engelsk translitterationstradition. Jag kollade som hastigast hur andra språkområden stavar detta fotbollslag och det verkar inte vara några problem att skriva Sciactar, Chachtar, Schachtar i Italien, Frankrike respektive Tyskland.

Mitt intryck är att osäkerheten kring den svenska translittereringen av kyrilliska namn har ökat. Man ser inte sällan horrörer som Arshavin i stället för Arsjavin, Fedor i stället för Fjodor, och på Kalmar konstmuseum presenterades nyligen en utställning med den ukrainske videokonstnären Aleksandr Pusjkin, i museets (förvisso dugliga) svenskspråkiga dokumentation kallad Alexander Pushkin.

Som så ofta förr kan jag inte annat än konstatera att Satyricon uttrycker även mina åsikter helt perfekt!